Är all­männa val omo­derna?

Hur de­mo­kra­tin fun­gerar ifrå­ga­sätts allt of­tare. De gam­la kon­ser­va­tiva och so­ci­al­de­mo­kra­tiska par­tierna har pro­blem. Nya po­pu­lis­tiska par­tier har haft fram­gångar på många håll. För­tro­en­det för de de­mo­kra­tiska in­sti­tu­tionerna är lägre än ti­digare i många länder.
Sam­ti­digt har val­del­ta­gan­det i Sverige ökat de senaste fem riks­dags­valet. I EU-valet i maj ökade ock­så val­del­ta­gan­det, så­väl i Sverige som i EU som hel­het. Det tyder på att med­bor­ga­rna ändå är en­ga­ge­rade i de de­mo­kra­tiska, all­männa valen.
Ifrå­ga­sät­tan­det av de­mo­kra­tin är dock ingen sen­ti­da fö­re­te­el­se. Re­dan de­mo­kra­ti­fö­re­språ­ka­ren Alex­is de Tocqueville kri­ti­serade på 1830-talet i sin bok Om de­mo­kra­tin i Ame­ri­ka hur val­rö­rel­sen fun­gerade: ”In­trig­spelet till­tar i styrka, upp­hets­ningen för­stärks och sprider sig allt mer efter­som val­dagen rycker när­ma­re.”

De­mo­kra­tins vagga an­s­es vara det an­tika Grek­land. Men det var en be­gränsad de­mo­kra­ti, Kvin­norna hade för­stås inte nå­gon röst, inte hel­ler slavarna, som var en stor del av be­folk­ningen.
I Sverige har de­mo­kra­ti i nå­gon form funnits myc­ket länge. Re­dan un­der vi­king­a­tiden och mer ut­vecklat un­der me­del­tiden hölls ting, där alla fria män hade röst­rätt, men inte kvin­nor, inte hel­ler jord­lösa dag­lö­na­re el­ler tig­ga­re.
I jord­bruks­sam­häl­let var pro­duk­tions­fak­torn jord den vik­tigaste och gav makt.
Det var det­ som un­der stånds­riks­dagen, gav bön­derna ett relativt stort in­fly­tan­de som ett av de fyra stånden – i mot­sats till i de flesta andra eu­ro­pe­is­ka länder, där fe­o­da­lismen ute­stängde alla utom adeln och kyr­kan från in­fly­tan­de.

I in­du­stri­sam­häl­let fick pro­duk­tions­fak­torn ar­be­te allt större be­ty­del­se, och där­för var det lo­giskt att kraven på all­män röst­rätt, först för män, drevs och så små­ning­om be­slutades. Först ef­ter stånds­riks­dagens av­skaf­fan­de 1866 bildades par­tier som var för­ut­sätt­ningen för de­mo­kra­ti ge­nom all­männa val.
När nu in­du­stri­sam­häl­let är på väg att över­gå i ett kun­skaps­sam­häl­le finns många som an­ser att par­tiernas tid och där­med den gam­la formen av de­mo­kra­ti är över. En av dem är den bel­giske för­fat­ta­ren David van Reybrouck som i boken Emot all­männa val (Na­tur & kul­tur) ar­gu­men­terar för att istäl­let lotta fram be­slu­tan­de för­sam­lingar.
Lott­ning har his­to­riskt fö­re­kommit i många ut­vecklade sam­häl­len och til­lämpas bland an­nat för att utse jury­män i USA. När Ir­land för någ­ra år se­dan ut­såg ett kon­vent för att ut­ar­beta nya grund­lags­regler ut­sågs en stor del av del­ta­ga­rna ge­nom lott­ning.

Att lotta fram del­ta­ga­re är inte opro­ble­ma­tiskt. Alla är inte in­tres­se­rade. Bristande kon­ti­nui­tet kan bli ett pro­blem, lika väl som att vissa po­li­ti­ker sitter allt­för länge.
En kom­bi­na­tion av lott­ning mel­lan in­tres­se­rade och val inom den­na grupp kan tänkas. Även andra former av med­bor­gar­del­ta­gan­de be­höver ut­vecklas.
När allt fler är väl­ut­bil­dade och in­for­ma­ti­on är till­gäng­lig för alla skulle större di­rekt med­bor­gar­in­fly­tan­de kun­na ut­vecklas.
Men där­ifrån till att av­skaffa all­männa val är steget för långt. Att ge fler di­rekt in­fly­tan­de är dock vik­tigt, lik­som att dis­ku­tera hur de­mo­kra­tin kan ut­vecklas.

Dagens fråga

Känner du dig otrygg i Malmö efter den senaste tidens våldsdåd?

Loading ... Loading ...