Kristina Ohlsson. Foto: Anna-Lena Ahlström
Kjell Eriksson. Pressbild
Katrine Engberg. Foto: Les Kaner

Benner, Lindell och en ny dansk polisduo

Deckarspalten Två efterlängtade återkomster och en spännande ny dansk bekantskap bjuder denna månads deckarspalt på.

En av återkomsterna är Kristina Ohlssons charmiga men något opålitliga advokat Martin Benner. Han presenterades först i Lotus Blues 2014 när Ohlsson tog en paus i sin uppskattade deckarserie om Fredrika Bergman och Alex Recht.
Här bjöd hon i stället för klassisk polisroman på en riktigt hårdkokt historia där hon tog ut svängarna både vad gällde tempo och action. Förutom Benner fick vi också lära känna hans adoptivdotter Belle och kollegan/flickvännen Lucy i en rejält underhållande historia. Underhållningen fortsatte i uppföljare Mios Blues året efter men sedan har Benner fått vila ända till nu när han är tillbaka i Henrys hemlighet (Piratförlaget). Denna gång är det hårdkokta något tillbakahållet och i stället sätts ett härligt, klurigt mysterienystande i centrum.
Allt börjar med begravningen av en Martin Benners vän Henry. Tillsammans med sin fru Magda har Henry drivit en antikaffär i New York och nu ska Benner köpa hans andel. Samtidigt planeras det också för bröllop med Lucy som huvudperson och Belle som brudnäbb men när det exklusiva schackspel som skulle bli brudgummens present försvinner spårlöst liksom hans best man tätnar mystiken snabbt och snart dyker det också upp kopplingar till antikaffären.
Jag njöt från första sidan av det här välkomponerade läsäventyret där huvudpersonernas liv blir mer än lovligt trassliga och farliga. Jag är också full av beundran inför produktiva Kristina Ohlssons förmåga att alltid hålla hög kvalitet och hitta precis rätt ton och stämning för var och en av sina böcker. Och jag hoppas verkligen att Benner är tillbaka för att stanna.

Tillbaka efter betydligt längre tid är Kjell Erikssons sympatiska Uppsalapolis Ann Lindell. 2009 avslutade Eriksson en tio böcker lång serie om Lindell med Öppen grav. Sedan dess har han bland annat skrivit kriminalromanerna Spetsad och Smärta som utspelas i Brasilien, självbiografin Simma i mörker och romanen Verandarevolutionären.
Och nu är det alltså dags för Ann Lindell igen. I Den skrattande hazaren (Ordfront) har hon lämnat både jobbet och Uppsala för ett mer stillsamt liv i ett litet samhället på landet där hon också arbetar med osttillverkning på ett litet mejeri. Hon har en försiktig vänskapsrelation med sin gamla kärlek Edvard, en bra relation till sonen Erik och försöker låta bli att dricka för mycket alkohol.
När brott och ond bråd dö kommer till byn i form av en mordbrand i en gammal skola som används som boende för asylsökande kan Lindell naturligtvis ändå inte hålla sig borta från utredningen – speciellt inte när hennes gamla kollega Sammy Nilsson blir inblandad.
Den skrattande hazaren går, genom Lindells blick, tätt inpå livet i det lilla samhället där gemenskap och solidaritet ställs mot växande rasism och gamla, ingrodda konflikter. Berättartempot är återhållet och eftertänksamt och ger läsaren möjlighet att komma nära inpå samtliga inblandade. Lika skickligt som i de tidigare Lindell-böckerna målar Kjell Eriksson här en nutidsbild av Sverige med en bortglömd landsbygd, växande motsättningar, och ökande rädsla och resultatet är en kriminalroman av högsta klass. Som dessutom avslutas med en cliffhanger som utlovar mer Lindell.

En helt ny bekantskap för svenska läsare är den danska deckarstjärnan Katrine Engberg. På danska har denna dansare, koreograf och regissör redan hunnit med tre böcker om polisinspektörerna Jeppe Körner och Anette Werner vid Köpenhamnspolisen. Och nu kommer alltså debuten Krokodilväktaren (Forum) på svenska.
Det här är en charmig kombination av polis- och pusseldeckare som inleds med att en ung kvinna hittas mördad i sin lägenhet i ett litet hyreshus i Köpenhamn. Mordet visar sig otäckt likt handlingen i den kriminalroman som i största hemlighet skrivs av offrets hyresvärdinna och det blir en rejäl utmaning för Jeppe Körner och Anette Werner att hitta sanningen bland alla lögner och villospår.
De två poliserna är ett klassiskt motsatspar där han är frånskild och deprimerad och dövar sin ångest med läkemedel medan hon är lyckligt gift med stor aptit på mat och livet och som läsare trivs man med dem och deras smågnabbande.
I längden blir Krokodilväktaren ändå väl fantasifull – som många debutanter vill Engberg lite mer än vad som behövs när det gäller till exempel intrigtrådar.
Samtidigt är Krokodilväktaren också en välskriven och spännande historia och dessutom full av livfulla miljöskildringar – inte minst från Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Om seriens andra del är något mer återhållen kan det här bli riktigt, riktigt bra.