För och emot dik­ta­tur

TV-se­rien Tjer­no­byl är, för­ut­om lysande TV, en magsyreframkallande på­min­nel­se om vil­ken mäk­tig och far­lig kraft kärn­kraften är.
Ge­nom­gången av hän­del­serna in­nan, un­der och ef­ter ex­plo­sionen får pu­bliken att inse att ut­komsten av ha­ve­riet kun­de varit be­tyd­ligt vär­re än de ändå fruk­tans­värda kon­se­kvenser det fick. För­stört dricks­vat­ten på hela kon­ti­nenten fram till Öst­tysk­land var en risk in­nan man hittade möj­lig­heter att sanera – på be­kost­nad av många män­ni­skors liv.
Sov­jet­unio­nens of­fi­ci­ella döds­siff­ra för Tjer­no­byl är lö­je­väc­kan­de 31 per­soner. En in­ter­na­tio­nell upp­skatt­ning är många tu­sen­tal.

Se­rien ställer in­tres­santa frå­gor om hur en dik­ta­tur klarar en kärn­krafts­ka­ta­strof i jäm­fö­rel­se med en de­mo­kra­ti där med­bor­ga­rna kan vägra att ut­föra ar­bets­upp­gifter.
Hur vik­tigt var det för det lyc­kade sa­ner­ings­ar­be­tet att olyc­kan skedde i en dik­ta­tur med så pass hård kon­troll över in­vå­na­rna? Hade man, om olyc­kan hänt i ett land som Sverige, lyc­kats få folk att offra sina liv för det all­männas bästa, men ock­så för att se till så att inte dik­ta­turen tappade an­sik­tet och an­se­en­det? Rädd­nings­per­so­nal som ryckte in pre­cis ef­ter ex­plo­sionen för att hålla branden i schack visste inte hur all­var­ligt det var och hade för­mod­li­gen ryckt in oav­sett, i Sverige som i Sov­jet, det är trots allt deras jobb.

Men män fick gå upp på taket och knuffa bort kraf­tigt ra­dio­ak­tiv gra­fit i sane­ringens slut­sta­di­um, helt en­kelt för att det inte fanns nå­gon tek­nisk ut­rust­ning el­ler ma­skiner som klarade strål­ningen på ”Masha”, den del av de rykande ru­inerna som var all­ra far­ligast. ”Bio­ro­botar” kallar den re­sig­ne­rade le­da­ren för sa­ner­ings­ar­be­tet Va­le­rij Legasov männen som utf­örde ar­be­tet för att ingen ma­skin klarade av strål­ningen.

600 000 per­soner del­tog i sa­ner­ings­ar­be­tet, med mer el­ler mind­re brist­fäl­ligt skydd mot strål­ningen. För­mod­li­gen kan en­dast en dik­ta­tur kom­men­dera in så många män­ni­skor till så far­ligt ar­be­te och få dem att lyda. I det här fallet kan det allt­så ha funnits en för­del med att Sovjetunionen var en hård­för dik­ta­tur och med­bor­ga­rna vana vid att lyda.

Sen finns den andra si­dan av ar­gu­mentet: att olyc­kan kan­ske inte hade hänt om vis­sel­blå­sa­re inte varit så rädda för att kri­ti­sera den fan­tas­tiska, per­fekta sov­je­tiska kärn­kraften. Det all­var­liga kon­struk­tions­fel som fanns hade kan­ske ald­rig lett till en härd­smäl­ta, efter­som man utan räds­la för re­pres­sa­lier hade kun­nat larma om fel­ak­tiga värden.

Mi­chail Gorbatjov menade att Tjer­no­byl­ka­ta­stro­fen var bör­jan till Sovjetunionen fall. Det är för­mod­li­gen en kor­rekt ana­lys: den visade på en av stats­skickets svag­heter: att man valde smic­ker och un­der­gi­ven­het fram­för san­ningen, som kun­de blivit deras rädd­ning.

Efter­som vi åter de­bat­terar kärn­kraftens vara el­ler inte vara i Sverige fun­gerar den ut­märkta se­rien som på­min­nel­se om att frå­gan inte är okom­pli­ce­rad. När kärn­kraft fun­gerar som den ska är det ren och sä­ker ener­gi. När nå­got oför­ut­sett in­träffar, som i Tjer­no­byl el­ler Fukushima, är det ka­ta­strof – och då har vi inte blandat in frå­gan om slut­för­var.

Dagens fråga

Brukar du sopsortera?

Loading ... Loading ...

Webbkryss