Debatt

Vårt dricksvatten läcker bort

Per-Arne Håkansson. Foto: TT
Debatt
Debatt Stora delar av dricksvattnet i de svenska kommunala vattenledningarna når aldrig fram till hushållen.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

PREMIUM

Stora delar av dricksvattnet i de svenska kommunala vattenledningarna når aldrig fram till hushållen.

För att lyfta frågorna om vår gemensamma vattenförsörjning ur nationellt perspektiv startar vi nu ett tvärpolitiskt va-nätverk i riksdagen. Även om kommunernas roll är stor i sammanhanget behöver frågorna belysas också på riksnivå.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Debatt

Vad händer när krisen klingat av?

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Svensk vård och omsorg genomgick under våren ett stålbad: att få verksamheter att fungera under Sveriges största pandemi på 50 år. Utan tidigare erfarenhet och trots de utmaningar som dessa verksamheter ställdes inför, anser åtta av tio chefer i Skåne att krisen sköttes bra eller mycket bra. Samtliga chefer oavsett arbetsområde, från första linjens chefer hela vägen till de högsta cheferna i länet, är positiva till hur krisen leddes. Visserligen är de högre cheferna något mer positiva till krisledarskapet på den egna arbetsplatsen. Men det starka stöd i samma fråga som även första linjens chefer ger visar att såväl den som blir ledd som den som leder anser att krisledarskapet fungerar väl. Detta visar en undersökning genomförd i maj, bland nära 3 000 vård- och omsorgschefer varav 463 i Skåne län.

Även om etiska dilemman är en naturlig del av chefskapet i vård och omsorg intensifieras de under en pandemi. Svåra etiska gränsdragningar som prioriteringar inom intensivvården, fördelning av skyddsutrustning och genomförandet av avsked i livets slutskede behövde hanteras. Trots det anser så få som en av tio chefer att stödet i etiska dilemman under våren var sämre än före krisen.

Visst finns det utrymme för viktiga förbättringar för framtiden. Enligt cheferna gäller det främst information (kanaler, frekvens och kvalitet) och tydlighet relaterat till information, ansvar, beslut, riktlinjer och liknande.

Men det är svårt att tolka svaren i denna undersökning på annat sätt än att vård och omsorg i Skåne har väl fungerande chefer med vård- och omsorgspersonal runt om i länet som vill och kan ta ansvar även i den mest krävande av situationer.

Det är självklart för denna kvinnodominerade sektor att sätta lojalitet och professionalitet främst i krisen. Men vad händer sedan? Vad händer med de som sades vara samhällets hjältar när krisen klingat av?

Det som behövs är tillräckligt med resurser. I vården och omsorgen hittar vi de allra största personalgrupperna per chef, de lägsta lönerna och de sämsta arbetsvillkoren för chefer.

För hälften av alla chefer, oavsett typ av vård eller omsorg, är de två främsta utmaningarna: att ha ork efter en så krävande period och tid att arbeta strategiskt igen.

Totalt i landet behövs över en halv miljon medarbetare fram till år 2026. Men trots att den offentligfinansierade välfärden redan före krisen stod inför enorma utmaningar när det gäller kompetensförsörjning ligger tunga besparingskrav på verksamheterna.

Det är dags att det svenska samhället slutar utnyttja kvinnors välvilja och lojalitet till sjuka och gamla och att våra folkvalda politiker tar sitt ansvar.

Vård och omsorg behöver fler, inte färre medarbetare.

Jenny Wibacke,

ordförande i LiVO och områdeschef på Skånes Universitetssjukhus

Debatt

Öka tempot i ekonomin

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Sverigedemokraternas höstbudget är en investering i trygghet och tillväxt. Genom att stimulera köpkraft, jobbskapande och tillväxt läggs grunden för snabb ekonomisk återhämtning. Så ser en trygghetsskapande tillväxtpolitik ut - på riktigt.

I tider av ekonomisk kris krävs extraordinära åtgärder som får hjulen att snurra. Ökad konsumtion är i detta hänseende av högsta relevans. Vi föreslår därför ett statligt engångsbidrag riktat till varje svensk medborgare folkbokförd i landet på 10 000 kronor. För barn under fem års ålder är summan 5000 kronor. Alla ska omfattas, ung som gammal, sjuk som frisk, arbetande som arbetslös. Rättviseaspekten är central.

För att ytterligare öka tempot i ekonomin vill vi dessutom se generella skattesänkningar kopplade till att anställa och behålla personal.

En förutsättning för tillväxt är trygghet. Den politik som vänsterliberalerna så kallhamrat drivit igenom har byggt dagens otrygghet. För att vända på detta krävs att vi sätter stopp för fortsatt import av brottslighet. Den ansvarslösa invandringspolitiken måste upphöra samtidigt som vi genomför rejäla satsningar på hela rättsväsendet.

Vår budget är ett knockoutslag mot brottsligheten. Straffrabatter ska bort. Utlänningar som begår grova brott ska utvisas. Vi lägger 5,3 miljarder på att fördubbla antalet fängelseplatser. Poliserna ska bli fler och ges ökade befogenheter. Vi höjer lönen för poliser i yttre tjänst med upp till 6000 kronor mer i månaden. Åklagarmyndigheten och domstolsväsendet ska stärkas.

Hade övriga partier lyssnat på oss under de senaste 10 åren hade läget sett annorlunda ut. Tyvärr har de istället lagt 100 tals miljarder på invandring och stora satsningar på andra länders medborgare. Notan betalas nu av de svenskar som behöver samhällets stöd allra mest.

För att rädda välfärden krävs att vi sätter våra egna medborgare före stora miljardrullningar utomlands. Pengarna behövs här och de behövs nu – hos medborgarna, kommunerna och regionerna. Det är dags att vi börjar investera i trygghet och tillväxt i Sverige.

Jimmie Åkesson

Partiledare

Oscar Sjöstedt

Ekonomisk-politisk talesperson

Niclas Nilsson (SD)

Regionråd

Marlen Ottesen (SD)

Regionråd

Johan Wifralius (SD)

Regionråd

Debatt

Långsiktig löneutveckling

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I början av oktober återupptog parterna inom industrin de ajournerade avtalsförhandlingarna. Facken inom industrin menar att det är viktigare än någonsin att hålla i industrinormeringen. En långsiktigt hållbar lönebildning, som normeringen garanterar, är en förutsättning för svensk konkurrenskraft och därmed för att vi ska ha råd med vår välfärd.

I vår senaste lägesbedömning konstaterar vi att utvecklingen nu är på god väg mot mer normala förhållanden efter det kraftiga och snabba fall som utösts av Coronapandemin. Det gäller även för svensk industri. Osäkerheten, som i mars var monumental, har nu minskat betydligt. Naturligtvis görs olika bedömningar om hur snabb återhämtningen kommer att bli. Som alltid ser det lite olika ut i olika branscher. Vissa branscher har vinden i ryggen medan andra har det tuffare. Pandemin kommer att fortsätta att påverka ekonomin, men läget ser idag betydligt ljusare ut än för bara några månader sedan.

Facken inom industrin anser att lönerna bör utvecklas utifrån de förutsättningar som ges av ekonomins långsiktiga utveckling. Industrinormen ger stabilitet och förutsägbarhet och minskar riskerna för felsteg. Det är tack vare denna normering som svenska löntagare har haft en god löneutveckling. Vi triggar inte kraven när ekonomin går bra men kräver utdelning även i lågkonjunktur. Det vore ett stort misstag att överge den lönebildningsmodell som vi faktiskt vet fungerar.

Likaså vore det riskabelt med en lönebildning med alltför starkt fokus på konjunkturläget vid avtalstillfället. Låga ökningar i lågkonjunktur följs av kompensationskrav och lönerekyler när konjunkturen är bättre. Lönebildningen blir ryckig. Det är varken bra för företagen, för de anställda eller för samhällsekonomin. Därmed är det inte heller bra för välfärden. Facken inom industrin agerar utifrån ett långsiktigt perspektiv för att säkerställa en stabil lönebildning i Sverige. Det menar vi är viktigt för återhämtningen i den svenska ekonomin och för fortsatt konkurrenskraft för Skånes industriföretag.

Vår utgångspunkt i industriförhandlingarna är tydlig - vårt lönekrav på 3 procent från 1 april är alltjämt rimligt och gäller.

Facken inom industrin är därmed beredda att sluta de första löneavtalen och sätta det så kallade märket för löneökningarna på den svenska arbetsmarknaden. Vi kommer fortsätta att ta vårt ansvar för en stabil svensk lönebildning – till gagn för industrin och för jobben i Skåne.

Marie Nilsson,

förbundsordförande IF Metall

Martin Linder,

förbundsordförande Unionen

Ulrika Lindstrand,

förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Per-Olof Sjöö,

förbundsordförande GS

Eva Guovelin,

förbundsordförande Livs

Debatt

Rött ljus för regeringens gröna bilförslag

org-7a76c524-a4ab-413e-96ad-e668de6aac39.jpg
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Låt oss börja med att konstatera att Sveriges företag är beredda att göra sin del i den gröna omställningen. Klimatfrågan är viktig för småföretag i Skåne län och många har redan anpassat sin verksamhet för att vara en del i omställningen mot en mer klimatsmart ekonomi. Två av tre företag har ambitionen att minska sina utsläpp av växthusgaser, och nästan vartannat företag har redan vidtagit utsläppsminskande åtgärder, visar Företagarnas undersökning Hållbarhet som konkurrensfördel – småföretagen ställer om från 2019.

Samtidigt händer det hela tiden nya saker på den politiska arenan. I budgeten för 2021 kom nya satsningar på det som kallas grön återhämtning. Regeringens satsningar, i samverkan med Centerpartiet och Liberalerna, har tydligt fokus på att minska utsläppen från inrikes transporter. Tyvärr läggs också förslag som slår hårt mot landets företagare.

Ett av dessa förslag har ett namn som för tankarna snarare till en besvärjelse från Harry Potter-böckerna än till tjänstebilar, nämligen bonus malus-systemet. I korthet innebär systemet att fordon med låga eller inga koldioxidutsläpp erhåller en bonus vid köptillfället. För att ytterligare öka incitamenten att välja laddhybrider med låga utsläpp sänks koldioxidgränsen för bonus nu från 70 till 60 gram per kilometer. Dessutom höjs malus-delen, det vill säga fordonsskatten.

Sveriges och Skåne läns småföretagare anser själva att de har störst möjlighet att minska sin klimatpåverkan genom sitt val av tjänstebil. Detta är rimligt då valet av tjänstebil är något som företagaren själv kontrollerar – men då måste villkoren vara långsiktiga och förutsägbara.

De ständiga förändringarna är ett stort problem med bonus malus-systemet, och insikt om att villkoren för stad och landsbygd ser olika ut saknas. Systemets senaste skepnad innebär att det blir betydligt dyrare att köra bensin- eller dieselfordon, vilket särskilt drabbar de som antingen inte har råd att investera i ett nytt fordon eller de som bor och verkar i delar av landet där infrastrukturen brister. Laddinfrastrukturen längs vägnätet är i det närmaste obefintlig i många delar av landet. I hela Skåne län finns 1364 laddpunkter, och möjligheten att tanka biogas är extremt begränsad. Om utvecklingen ska drivas av skatter måste infrastrukturen finnas på plats så att inte företagen straffas oavsett hur de agerar.

Det slutar heller inte där. I budgeten föreslås ökad beskattning av tjänstebil. Den exakta utformningen är inte fastställd, men förmånsvärdet av en tjänstebil ska enligt regeringen höjas för att i princip motsvara kostnaderna för en motsvarande privatägd bil. Höjningen av skatten lär därmed bli upp mot 25 procent. Kostnaderna för tjänstebilar kommer alltså öka ordentligt – och påtagligt mycket för elbilar och laddhybrider, som idag är extra förmånliga. Återigen brister långsiktigheten.

Den höjda tjänstebilsskatten i kombination med bonus malus-systemet gör det alltså dyrare för dem som på grund av hög fordonsskatt valt miljövänligare alternativ, och det blir även dyrare för dem som inte kunnat byta till miljövänligare alternativ beroende på var i Sverige de bor. Företagare som har gjort ett aktivt val och investerat i bilar som är bättre för miljön straffas.

Det regeringen för fram i årets budget går emot de mål och ambitioner som regeringen själv har satt upp. Skåne läns företagare är redo att delta i övergången mot en mer klimatsmart framtid. Politiken bör hjälpa dem i detta, inte motarbeta dem.

Philip Thunborg, expert hållbarhet och infrastruktur på Företagarna

Magnus N:son Engelbäck, Regionchef Företagarna Syd

Debatt

Kraftsamla kring psykisk hälsa

En ledsen kvinna vid en dator.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Just nu pågår Skåneveckan för psykisk hälsa. Det är en årlig manifestation för att bryta tabun och öppna upp för samtal om psykisk ohälsa. Under Skåneveckan samlas flera kommuner, Psykiatri Skåne, organisationer och studieförbund under ett gemensamt paraply för att med sina olika perspektiv och hjärtefrågor belysa den psykiska ohälsan i samhället. Det sättet att kraftsamla och samordna fristående aktörer borde utgöra en modell för hur samhället måste agera för att motverka den psykiska ohälsan i spåren av coronapandemin.

Vi matas med nyhetsuppdateringar som vittnar om att den psykiska ohälsan ökar till följd av coronakrisen. Samtidigt är det troligt att vi inte har sett den fulla omfattningen av problemet än, de stora konsekvenserna för den psykiska ohälsan ser vi på längre sikt.

Därför behöver samhället prioritera och planera för långsiktiga insatser redan idag. Det är viktigt att det förebyggande och långsiktiga arbetet inte får stå tillbaka när samhället ställer om och är inriktat på att hantera det akuta läget.

Samhället består av en mängd olika aktörer som på olika sätt gör och kan göra angelägna insatser för att motverka den psykiska ohälsan. Det är en styrka som är viktig att ta tillvara på. Det gör man bäst genom att bjuda in aktörerna till en gemensam kraftsamling.

I Skåne är de flesta av dessa aktörer engagerade i Skåneveckan för psykisk hälsa och därmed finns det goda förutsättningar att samla dem för att diskutera hur vi gemensamt kan hantera konsekvenserna av coronapandemin.

Själva samordningen ser vi som klassisk folkbildning, där vi tar del av varandras erfarenheter och kunskaper, diskuterar och bryter olika perspektiv på en gemensam utmaning, inhämtar ny kunskap för att slutligen mobilisera ett engagemang som alla bär tillsammans.

I tider när ideella stödlinjer översköljs av samtal, när ensamheten bland äldre är allvarligare än någonsin och när vi nås av rapporter om ökat missbruk och våld i nära relationer, är det lätt att se att många måste göra mycket.

Sjukvården och psykiatrin är centrala aktörer, liksom kommunernas socialtjänst och psykosociala verksamheter, men också civilsamhällets insatser när det gäller att möta och förebygga den psykiska ohälsan. Folkbildningen och den ideella sektorn är viktiga aktörer för att skapa ett skyddsnät som fångar upp människor, såväl idag som när krisen är över.

Vi är mitt i en samhällskris som behöver hanteras från vecka till vecka, men samtidigt måste vi skapa goda förutsättningar för att dämpa och minimera de negativa effekterna av krisen på sikt. Det kräver samordning och planering, och det kräver att resurser tillförs. Här ser vi att Region Skåne har en avgörande roll.

Låt oss ta tillvara på lärdomar, på kraften och på engagemanget från Skåneveckan för psykisk hälsa. Den är ett bra och manifesterande exempel på hur olika aktörer från ideell och offentlig sektor kan samverka för att arbeta med angelägna samhällsutmaningar.

Monica Hildingsson,

ordförande, Studieförbundet Vuxenskolan Skåne

Åsa Björk,

regionchef, Studieförbundet Vuxenskolan Skåne

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Axofinans

Nytt skolår – nya utgifter

Axofinans Ett nytt skolår innebär en hel del att tänka på. Barnen behöver ofta nya kläder, nya skor, ny ryggsäck samt nya anteckningshäften och dylikt.

Detta kan kännas som en hård smäll mot plånboken, särskilt med tanke på den nuvarande världssituationen, men det är oundvikliga och nödvändiga kostnader det gäller. Det finns dock sätt att spara pengar på dessa utgifter, om man planerar rätt och försöker strama åt budgeten. Man kan exempelvis köpa produkter i andra hand, sälja förra årets kläder och accessoarer, och se till att man köper produkter som håller i längden.

Den kommande perioden är hektisk för föräldrar runtom landet, eftersom ett nytt skolår befinner sig precis runt hörnet. Början av ett nytt skolår brukar vara en spännande händelse för barn, men innebär en hel del utgifter och bekymmer för föräldrarna. Barn växer snabbt, särskilt under de tidigare åren, och ett nytt skolår innebär därmed helt nya kläder och ny skolutrustning. Det är därför viktigt att man ser till att budgeten kan klara av detta. Processen kan upplevas som rätt frustrerande, men med rätt strategi behöver inte det nya skolåret vara så pass läskigt som det kanske verkar. Det här är vad man bör tänka på.

Sälj det som inte längre kommer användas

Produkterna som man införskaffat året innan är nog antingen för små eller för slitna för det nya skolåret, men det innebär inte att man bör slänga dem. Lägger man ut det gamla, exempelvis på marknadsplatser på nätet, kan man få in mer pengar för det nya, samtidigt som man värnar om miljön och ser till att andra barn får tillgång till bra kläder. Det som inte går att sälja går altid att donera till välgörenhet och dylikt, för att se till att inget går till spillo.

Köp andrahandsprodukter

Även om man inte känner sig bekväm med att köpa kläder i andrahand åt sina barn, finns det en hel del andra produkter man kan köpa begagnat inför det nya skolåret för att spara pengar. En ordentlig ryggsäck kan kosta en rejäl peng, men det går att hitta massvis med bra ryggsäckar på nätet, som inte sett mer än ett några månaders användning.

Även elektronik, såsom miniräknare eller mobiltelefoner, går utmärkt att köpa i andrahand. Detta är särskilt rekommenderat för yngre barn, eftersom de inte är särskilt varsamma över sina elektroniska ägodelar.

Ibland är det viktigt att söka hjälp

Barnen och deras behov bör alltid komma först. Därför är det viktigt att se till att man håller sig till en budget och ser till att det finns pengar över för det nödvändiga innan skolåret börjar. Men ibland slår saker och ting snett, vilket innebär att man måste söka hjälp på annat håll. Med hjälp av ett privatlån kan man se till att allting fortlöper som vanligt, även när det går fel i karriären eller i ekonomin. Ett privatlån från rätt bank är alltid att föredra framför sms-lån och dylikt, eftersom räntorna är lägre och företagen tenderar att vara mer seriösa samt uppriktiga.

Återanvänd inom familjen

För den större familjen är det alltid bra att återanvända vid möjlighet, istället för att köpa nytt år efter år. Återanvändning av skolprodukter och kläder är något som både skonar miljön, men även plånboken. Det känns även vanligtvis mycket bekvämare för barnen än att köpa in begagnade kläder och dylikt från annat håll.

Långsiktig planering lättar på stressen

Att uppfostra barn är dyrt – det vet alla. Men med långsiktig ekonomisk planering behöver man inte uppleva onödig stress inför varje skolår. En ordentlig buffert och en rimlig budget är allt som behövs för en god hushållsekonomi. Investering är ytterligare en faktor att fundera över, eftersom bra investeringar kan säkerställa barnens framtid och se till att varje nytt år blir enklare ekonomiskt än det föregående.

Sammanfattningsvis kan man göra följande för att underlätta ekonomiskt inför det nya skolåret:

– Spara pengar genom att köpa produkter i andrahand. Detta är ett utmärkt alternativ för mindre familjer och för familjer som värnar om miljön.

– Spara pengar genom att återanvända produkter inom familjen. En självklarhet för den större familjen.

– Sälja gamla produkter inför det nya skolåret.

– Lägga undan pengar för en buffert och hålla sig till en god, välanpassad budget.

Debatt

Ideologin som löpt amok

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det tog tid för mej att komma till insikt om att den Bildtregering som jag varit med om att rösta fram, hade skapat ett monster som kallades friskolereformen med new public management som arbetstes.

När Jan Björklund i alla debatter framhöll hur bra det fria skolvalet blivit, jämfört med när han som skolborgarråd i Stockholm satt och ritade ut vilka barn som skulle gå i en viss skola, så fick jag rysningar av olust. Precis här har vi nämligen kärnfrågan. De flesta svenskar vill se en mindre segregation i skolan. Det som då krävs, är att staten har det fulla ansvaret för all undervisning i grundskolan, för att kunna värna innehållet och styra den socioekonomiska blandningen i skolorna. Det fordras en myndighets överblick och kompetens för att skapa skolenheter, klasser och närhet som ger en bra mix av elever, för att nå goda skolresultat. Genom att överlåta till föräldrarna att ta så här samhällsviktiga beslut har staten abdikerat från sitt ansvar, vilket har ökat koncentrationen i de s.k. utanförskapsskolorna. Pliktskolan ska vara så standardiserad det bara går av många skäl, men bl.a. för att folk ibland flyttar.

Högstadiet har för många elever varit tre skadliga år ända sedan läroplan-1969, då de sammanhållna klasserna infördes. Högstadielärarna kan ha elever som är på en 9-årings nivå, samtidigt som 20-åringar ska ges stimulerande uppgifter. Ett uppdrag som naturligtvis är omöjlig. På högstadiet måste det finnas valmöjligheter för elever med olika förutsättningar. Att det inte är så, har blivit en helt avgörande framgångsfaktor för friskolorna. Hade man organiserat om högstadiet för länge sedan skulle efterfrågan på friskolor varit obetydlig. Hela idén med att låta privata intressen verka som myndighet med tvångsbefogenheter, urholkar statens suveränitet att upprätthålla lagar och regler samt att agera i rättsfrågor. Trots gemensam läroplan och kursplaner för hela landets grundskolor, kan ekonomisk vinning och allehanda särintressen verka fritt, när inte skolinspektionen är på plats. Den primitiva nattväktarstaten är något föråldrat, i en modern stat har det bl.a. tillkommit vård, skola och omsorg. Näringslivet är bra på mycket, men inte att driva regemente, fängelser, skolor och sjukhus.

SCB-juristerna och kammarrätten i Göteborg har naturligtvis agerat helt rätt, om än senfärdigt. Med sitt beslut har de tydliggjort hur myndigheten tappat greppet om det nu 28-åriga försöket med friskolor. Skolsystemet har blivit så invecklat att ledande politiker inte längre kan redogöra för hur de vill se utvecklingen, utan att villa bort sig. Men de begär att föräldrar ska vara insatta. I den skolutredning om en likvärdig skola som blev färdig den 27 april föreslås dessutom att alla föräldrar skall göra val. Om det ska vara kö från födseln eller lottning, vem som ska få vara huvudman, staten, kommunerna, börsnoterade skolkoncerner, vanliga aktiebolag, ideella förening och/eller religiösa samfund, är bara några av alla de frågor som allt för länge debatterats och kritiserats, utan att lösas.

Man ska dock ha klart för sig, att skadan kan vara irreversibel, då resan till en statlig skola blir långt mer komplicerad än vägen hit. Det är avsevärt enklare att slumpa bort skolfastigheter än att lösa in desamma. Skolkoncernerna har dessutom hunnit bygga upp betydande ekonomiska muskler och kommer givetvis att bjuda starkt motstånd. När ledande näringslivsföreträdare påstår att det fria skolvalet har ett ”grundmurat stöd i väljarkåren”, speglar det snarare ett önsketänkande än verkligheten. Däremot kan man säga att det finns ett starkt stöd i politikerkåren, som alla tycks ha blivit valfrihetsfundamentalister. Inte ens den nyligen avlidne Assar Lindbeck, som är andlig fader till att konkurrensutsätta den offentliga sektorn, kunde förutsäga det moras som grundskolan hamnat i, utan skyllde istället allt på tillvägagångssättet.

Rickard Nordström,

pensionerad lärare och L-medlem med skolan som intresse

Debatt

Rikta stödåtgärder rätt

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det här året har inte varit som något annat. Stora delar av företagen i Skåne såväl som i hela landet, har gått igenom ett stålbad och hundratusentals anställda har antingen permitterats eller varslats. Vi ser nu tecken att ekonomin börjar röra på sig igen, men samtidigt är det tydligt vilka sektorer som har långt kvar innan krisen är över. Staten har redan stöttat företag med stora stödpaket, men om inte stödåtgärderna förlängs ytterligare så kommer ansträngningarna att vara förgäves i de branscher som ännu inte ser någon ljusning.

I januari såg 2020 ut att bli ett av de bästa åren någonsin för oss som representerar företag som kör turist- och expressbussar och arrangerar gruppresor med buss i Skåne. Vi, tillsammans med andra kollegor inom persontransporter, resebyråer och hotell var bland de första som den annalkande krisen slog till med full kraft. Idag befinner vi oss på en helt ny spelplan där vi istället kämpar för vår överlevnad. Turistbussarna står fortfarande stilla, det planeras inte för några stora konferenser och evenemang i höst och hotellen ekar tomma. Fredriksdalsteatern i Helsingborg fick ställa in hela sin säsong, Åhus Beachhandboll Festival 2020 ställdes in – exemplen är många.

Expressbussarna i Skåne liksom i hela landet, upprätthåller till vardags ett attraktivt nät av kollektivtrafik för långväga resor, helt på kommersiella grunder men idag körs mycket på sparlåga på grund av lågt resande. Denna trafik är central för många regioner och till besöksmål dit annan långväga kollektivtrafik är obefintlig.

Det blir allt tydligare att vi som arbetar med persontransporter, tillsammans med resebyråer, besöksnäringen, kultursektorn och mötes- och eventindustrin kommer att ha en fortsatt mycket tuff höst framför oss. Vi ser att det kommer fortsatta rekommendationer om att inte resa i onödan, att många länder fortsatt har stängda gränser för svenskar och att många evenemang fortsätter att skjutas på framtiden.

Vi förstår människors oro och har respekt för det lidande som viruset orsakat och kan orsaka hos många människor. Vi har välkomnat flera av regeringens stödåtgärder som presenterats under våren för att hjälpa företagen genom den kris som de ställts inför. Beskedet nu i september om att omställningsstödet förlängs retroaktivt till och med juli gladde många hårt trängda bussföretag i hela landet! Nu, när vi börjar få lite överblick av vilka konsekvenser krisen fått hittills och ser vilka företag och sektorer där marknaden fortsatt är obefintlig är det tydligt att det framöver behövs riktade stöd mot särskilt drabbade branscher. Bland svenska turistbussföretag har vi exempelvis sett ansökningar om omställningsstöd som visar minskad omsättning på upp till 98 procent jämfört med samma period föregående år. Därför behövs även branschspecifika stödåtgärder och det snabbt. Ett riktat stöd för avställda bussar skulle stötta bussföretag som drabbats hårt av krisen. Om dessa företag som vanligtvis kör express- och turistbussar inte får ytterligare stöd finns en risk att samhället förlorar denna transportkapacitet, vilket längre fram blir negativt för exempelvis föreningsliv och besöksnäringen över hela landet. Dessa företag är också viktiga för ett fungerande transportnät även på landsbygden. När exempelvis tågtrafik tillfälligt behöver ersättas eller region- och lokaltrafiken behöver förstärkas för att minska trängsel, anlitas dessa företag. Förslaget bygger på att bussföretagen blir berättigade till ett riktat stöd på 1050 kronor per dag som en buss är avställd, förutsatt att det är rätt typ av buss, att den går i yrkesmässig trafik och är avställd minst en vecka. Kostnaden för staten beräknas hamna på maximalt 38 miljoner kronor i månaden.

I grunden handlar det om att förvalta skattepengar på ett bra sätt. De branscher som på grund av myndigheternas rekommendationer och regler behöver arbeta på ett annat sätt även i höst behöver också kunna överleva. Annars har det rullats ut åtskilliga miljarder i såväl korttidspermittering som omställningsstöd och andra åtgärder till ingen nytta. Vi är beredda att ta vårt ansvar för att kunna möta den nya verkligheten på andra sidan krisen. Men vi behöver ytterligare hjälp att ta oss dit. Regering måste ta ansvar för de hårdast drabbade branscherna nu!

Anna Grönlund,

branschchef Sveriges Bussföretag

Mikael Nilsson,

ordförande Skånes Bussföretag, vd Tjörnarpsbuss

Debatt

Matten måste prioriteras

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

PREMIUM

Malmö utmärker sig negativt med svaga mattekunskaper i grundskolan. Det är ett stort problem för individerna, staden och regionen. Men det finns åtgärder för att komma till rätta med situationen. Det skriver Henrik Appert och Arvid Gilljam, civilingenjörer och läromedelsutvecklare inom matematik.

Kunskaper i matematik har stor betydelse för många aspekter av människors liv, inte minst för fortsatt utbildning och karriärmöjligheter. Matematikkunskaper i en population är också viktigt ur ett samhällsperspektiv då dessa kunskaper får direkt påverkan på områden som digitaliseringen och innovation i samhället. Flera studier visar att kunskaper inom matematik är de kunskaper och förmågor som tydligast korrelerar med hur individen lyckas i framtiden. Därför är det viktigt att förutsättningar för goda matematikkunskaper etableras från grundskolan.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL