Erik Alexandersson jobbar på SLU och ingår i det forskarteam som nu jobbar för att hitta effektiva metoder mot bladmögelangrepp på potatis. Foto: Jakob Hydén
Ett gissel sedan 1840-talet. Foto: Wikimedia

Kämpar mot knölrötan

På landet Bladmögel är ett återkommande gissel för landets potatisodlare. Men ett forskningsprojekt på SLU i Alnarp kan komma få stor betydelse. Med hjälp av drönare och bildanalys ska angreppen upptäckas tidigare och därmed enklare kunna bekämpas.

I Sverige står potatisodlingen för nära en tredjedel av användningen av fungicider, trots att den upptar en bråkdel av den totala åkerarealen. En viktig förklaring är de återkommande problemen med potatisbladmögel som ofta kan förstöra hela skördar.
Erik Alexandersson är en av de forskare som har varit involverad i projektet EnBlightMe! där man försöker hitta smartare sätt att bekämpa angreppen genom drönarfotografering och bildanalys.
– Vi har tagit tusentals bilder i fält som sedan har klassificerats och bedömts. Vad är infekterat och vad är oinfekterat? Svårigheten är att det finns andra typer av skador, allt som ser avvikande ut är ju inte potatisbladmögel. Den här informationen har vi sedan matat in i en dator med maskininlärning och den lär sig då att klassificera de här bilderna, säger Erik Alexandersson.

Med sig i projektet har man IBM Sverige som står för dataanalys och även app-tillverkning. En förstudie gjordes redan 2014, med lyckat resultat. Därefter beviljades forskarteamet i Alnarp, tillsammans med kollegor på SLU i Skara, pengar från Vinnova och har nu drivit projektet EnBlightMe i två år.
Förra sommarens torka ställde dock till det för forskarna.
– Vi kunde inte genomföra våra fältförsök för det kom ingen naturlig infektion av potatisbladmögel förrän sent i augusti. Det var lite unikt kan man säga. Men Vinnova har skjutit upp vår slutredovisning ett år, så vi får hoppas på en mer normal sommar i år, säger Erik Alexandersson.
Försöken med vanlig kamera har varit lovande, men ännu återstår en hel del arbete innan resultaten på allvar kan komma till användning inom lantbruket. Ännu sker detektionen av angreppen för sent.

– Vi har kommit ner till 4-5 procents angreppsnivå, och det är tyvärr för sent. När vi med säkerhet kan säga att det har skett ett angrepp så är det för sent att spruta. Angreppen går ju väldigt snabbt. Från det att du ser de första fläckarna kan det gå bara tio dagar eller två veckor tills du har ett helt dött fält, förklarar Erik Alexandersson.
För att komma vidare och ytterligare förfina metodiken så görs nu försök med så kallad multispektralanalys, vilket innebär att man tittar på ljusvågor som inte kan ses med blotta ögat utan fotograferas med specialkameror.
– Växterna sänder iväg massa olika våglängder som kan tolkas på många olika sätt. Det som hade varit fantastiskt är om vi kan detektera angrepp redan innan det ses med blotta ögat. Då är vi verkligen på banan för då skulle vi kunna göra något mer effektivt än att scouta i fält och leta efter de här fläckarna. Det finns tecken på att det ska kunna gå i framtiden, säger Erik Alexandersson.
I dagsläget finns det olika prognosmodeller som framför allt bygger på väder och fuktighet. Annars är rekommendationen från Jordbruksverket fortfarande att odlarna bör ge sig ut i fält och själva inspektera grödorna för att upptäcka eventuella angrepp.

I projektet EnBlightMe! försöker man nu hitta ett effektivt sätt att detektera sjukdomen på ett tidigt stadium, men också integrera andra hjälpmedel – exempelvis olika typer av prognosmodeller – och samla allt i en app.
Hur mycket mer forskning krävs för att detta ska kunna användas inom lantbruket?
– Det är svårt att veta. När det kommer till appar och beslutssystem så finns det plattformar som är ganska väl fungerande redan. Bildanalysen är en större utmaning. Men vi vet att det finns ett antal forskargrupper och även företag i världen som är väldigt intresserade. Det är ekonomiskt väldigt intressant om man kan minska antalet gånger som man behöver spruta och minska mängden bekämpningsmedel.

Potatisbladmögel
Potatisbladmögel orsakas av algsvampen Phytophthora infestans.
Organismen kan även angripa tomater.
Potatisbladmögel sprids med sättpotatis, via luftburna sporangier och kan även förekomma som markburen smitta.
Sjukdomen har sitt ursprung i Mexiko och kom sannolikt till Europa med potatisutsäde.
De första angreppen i Europa uppmärksammades på 1840-talet, då potatisskörden i stora delar av Europa förstördes. Angreppen ledde till hungersnöd på Irland och i Sverige ifrågasattes värdet av fortsatt potatisodling.
Potatisbladmögel brukar räknas som världens mest studerade växtskadegörare.