Bertil Nilsson, jordbruksjournalist.

I faderns, sonens och den helige datorns namn…

På landet/Krönika

Det tycks bara bli allt svårare att hitta utbildat, kunnigt, villigt och lämpligt folk till fler och fler arbetsuppgifter i samhället. Inte minst gäller detta på landsbygden och i mindre orter och samhällen. Vad får då detta för följder?
Låt oss ta Svenska kyrkan som ett exempel. Nyligen firade vi en varm, torr, blåsig och ovanligt sen påsk; nästan så sent den kan infalla. En hel del pensionerade präster fick rycka in och tjänstgöra under kristenhetens största högtid – till och med större än julen – för att de olika församlingarna och pastoraten skulle kunna hålla sina traditionella gudstjänster.

Snart kommer sommaren. Då blir de pensionerade prästerna åter värdefulla; som vikarier. Redan nu mellan påsk och sommar upprätthåller många präster, som är 67+, olika tjänster, månad efter månad, inte minst i Skåne. Så länge en präst är ”pigg och vaken” å huvudets vägnar samt är fysiskt rörlig, kan han eller hon ha en tjänst. 80 år är absolut inte någon övre gräns!
Dagens unga präster verkar värdesätta familjeliv och ledighet mer än vad tidigare generationer av kyrkligt anställda gjort. Att tjänstgöra i en eller flera kyrkor söndag efter söndag efter söndag – så som ofta gjordes förr – lockar inte längre. Var tredje söndag känns lite mer lagom.
Församlingar och pastorat får ibland inga sökande, när de ska ha en ny kyrkoherde (chef) eller en ny komminister (”vanlig” präst). Inte så värst många bland de yngre vill jobba helt ensamma eller i team med bara en prästkollega. Där kommer landsbygden lätt i kläm. Och pensionärerna kan bli räddningen…

Det råder också brist på kyrkomusiker, församlingspedagoger, kyrkovaktmästare, expeditionspersonal plus andra personalkategorier. På många håll tappar Svenska kyrkan medlemmar – men inte överallt. Det finns lysande undantag, bland annat ute på landet.
Problematiskt är det också med dagens långa tider mellan dödsfall och begravning. Antalet dagar bara ökar. Idag är det inte ovanligt med drygt tre veckors väntan. Lagen ger möjlighet till högst 30 dagar. Många av dagens människor har så fulltecknade almanackor, att 15 – 30 begravningsgäster kan ha svårt för att hitta en passande dag. ”Alla” sörjande vill helst ha begravningar på fredagar, men de tiderna tar snabbt slut.

Man ryser i kroppen, hur folk i USA nu har börjat med digitala begravningar. Hela akter sänds live på nätet. Flera begravningsgudstjänster streamas. Sedan kan närstående sitta hemma – kanske i en annan delstat – och följa akten i realtid.
Kan man tänka sig, att en del kyrkor framöver blir helt utan personal? Med hjälp av modern teknik går det att komma långt. Präster kan visa sig, bildmässigt, på eller vid en vägg i kyrkan. Hen har några få standardpredikningar att välja på. Besökare har chans att bara trycka på en ny knapp – så kommer en annan, kort predikan. Kyrkliga kungörelser rullar under tiden på en display.

Kantorn/organisten är ersatt av mängder med musik. Allt ligger färdigt i datorerna. Jo, där finns även mäktig och högtidlig orgelmusik. Både kyrkovaktmästaren och kyrkvärdarna är ersatta av ett par robotar. ”Vaktis” har självgående dammsugare inne i kyrkan. Ute på kyrkogården rullar en automatisk gräsklippare.
När man går hem och har fem meter kvar ut till kyrkporten hörs plötsligt en mäktig spökröst i kyrkan: ”Nu har du väl inte glömt att swisha en riklig kollekt”?

Dagens fråga

Brukar du fira namnsdagar?

Loading ... Loading ...