Den belgiske barnboksförfattaren Bart Moeyaert är i Sverige för att ta emot årets Alma-pris. Foto: Fredrik Sandberg / TT
STOCKHOLM 20190520Den belgiske barnboksförfattaren och Almapristagaren Bart Moeyaert Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080

Årets Alma-pristagare på plats

På måndag ska han ta emot världens största barn- och ungdomslitteraturpris ur kronprinsessan Victorias hand.
– Man kan inte säga att det här är överväldigande, det ordet är alldeles för litet, säger årets Alma-pristagare Bart Moeyaert om sin känslor inför priset.

Bart Moeyaert om …
.… vem han själv skulle vilja ge Alma-priset till: ”Får man ge det till en illustratör? I så fall tänker jag omedelbart på Gerda Dendooven. Hon är en kollega från Flandern och vi har arbetat ihop med flera böcker. Hon är i min ålder och slåss för att våga vara annorlunda. Jag tycker om henne som vän men också som författare och konstnär. Jag tänker också på Sara Fanelli från Italien som bor i Storbritannien och är modig på samma sätt. Hennes illustrationer är inte vanliga – de är ömsinta på något sätt. Och så författaren David Almond. När man börjar tänka finns det verkligen många.”
… hur det går till när han får en idé till en bok: ” Det är svårt att svara på men, jag ser ofta bilder. De visas kanske i fem sekunder som en jättekort film och jag vet precis i det ögonblicket att det ska bli nästa bok. Som boken som Lilla Piratförlaget ger ut i september. Basen i den historien är att jag såg ett vitt kök med ett runt vitt bord där jag är en 12-årig flicka som tittar på min bror som är sju år äldre. Jag hatar honom för att han får all uppmärksamhet och jag hatar min mamma också som uppträder som om allt är ok. Jag tänker direkt – vad pågår där? Men var den bilden kommer från vet jag inte.”
… han förändrats mycket som författare under de år han skrivit: ”Jag är definitivt inte samma författare som när jag debuterade. Man förändras, går vidare och jag har influerats av andra genrer som jag arbetat med som musik och teater. men samtidigt är man samma person. Förra året kom en samlingsvolym i Belgien med alla mina pjäser från 1999 till 2015 och när jag läste igenom dem tänkte jag: Herregud alla dessa tonåringar, dessa familjer, kärlek eller inre kärlek, att vara en ensamvarg, att vara osäker.Och så är det hundar i alla och månar som går upp och storm. Viss, jag har säkert teman som jag inte upprepar också men jag kan inte vara någon annan än den författare jag är. Jag håller mig till vad jag känner, min magkänsla.”

När vi pratas vid i telefon har den belgiske författaren Bart Moeyaert precis inlett sin Alma-vecka i Sverige med en hel dag med intervjuer. Under veckan blir det också, förutom prisceremonin, studiebesök på skolor, på Junibacken, hos Svenska barnboksakademin och naturligtvis i Astrid Lindgrens Vimmerby. Och så ska han hålla föreläsningar.
– Dem ser jag väldigt mycket fram emot, säger han. Jag har skrivit ett tal på en timme eftersom jag har chansen att berätta min historia på ett personligt sätt. Jag kommer att tala om mina föräldrars demens, min far gick bort nyligen men min mor har jag kvar, och koppla det till språkband, vikten av att läsa och av utbildning.

Det har snart gått två månader sedan Bart Moeyaert fick veta att han, efter att ha varit nominerad varje år sedan 2002, äntligen utsetts till pristagare av Astrid Lindgren Memorial Award. Det är en stund han ofta återvänder till i minnet.
– Är man nominerad är det en speciell dag varje år när man går och väntar på samtalet som antingen kommer eller inte, förklarar han. I år var jag på bokmässan i Bologna och satt på mitt hotellrum. Och så ringde telefonen och jag såg att det var från Sverige och jag visste att jag måste svara på ett vanligt sätt och låtsas som om jag ofta får samtal från Sverige. Det var så otrolig skönt sedan att höra juryns ordförande. Efter det har det hänt flera gånger när jag bara går genom ett rum att jag plötsligt tänker: Jag är Alma-pristagare! Det hände mig!

Bart Moeyaert har skrivit drygt 50 böcker – allt från bilderböcker och ungdomsböcker till poesi, dramatik, sångtexter, tv-manus och essäer. Debutromanen kom redan 1983 när han bara var 19 år och han menar att han egentligen var författare redan som sjuåring.
– Jag skrev och ritade hela tiden och drömde om att bli författare men min pappa sa att det inte var ett riktigt yrke utan bara något man har som hobby.
Samtidigt var pappan själv författare, fast av skolböcker inom historia och språk, vilket gjorde att Bart Moeyaert var väl bekant med hur en bok blir till.
– När jag var 16-17 år insåg jag att man faktiskt kan ha författare som yrke. Då hade jag redan skrivit två kortare romaner och så skrev jag en som jag skickade till två förlag. Det första sa nej, det andra ja och efter två år publicerades boken och jag var Belgiens nya röst. Att det huvudsakligen har blivit böcker för barn och unga är inte ett medvetet val av Bart Moeyaert.
– Jag skriver de böcker jag skriver och tänker egentligen inte på någon specifik publik, säger han och lägger till:
– Men jag vet varför jag ständigt återvänder till barn och ungdomar när jag skriver. Det har att gör med min barndom som var väldigt lycklig och mina tonår som var väldigt olyckliga eftersom jag plågades av livet. Jag vet att de är det viktigaste perioderna i livet och man upptäcker så mycket och allt man upptäcker är verkligen nytt då. Så, jag gillar att var 54 år och kunna återvända till det. Att få Alma-priset känns extra stort för Bart Moeyaert, Astrid Lindgren är en författare som betytt mycket för honom både som barn och vuxen.
– Bland det första jag läste av Astrid Lindgren var böckerna om Bullerbyn. Jag kände igen mig eftersom jag själv var yngst av sju bröder och det kändes som om Astrid skulle kunna vara min farmor, berättar han. Sedan när jag debuterade som författare och insåg att man måste ha någon slags teori om sitt författande upptäckte jag en tunn bok där Astrid Lindgren skriver om sig själv, sina föräldrar, att bo i Vimmerby och där det också finns kapitel om skrivande och hur hon ser på det. De första tio åren visade jag den här biografin när jag höll föreläsningar och citerade henne.

Hur har dina böcker influerats av hennes sätt att skriva?
– Hennes böcker handlar mycket om rikedomen i de små äventyren och det kunde jag relatera till som barn. Jag byggde kojor och hade en egen bondgård i trädgården. Vad man är och gör som barn tar man med sig in i vuxenlivet så på det sättet har Astrid Lindgren påverkat det jag skriver. Sedan var det väldigt fint när Alma-juryn sa att mina böcker ofta berättar om ensamvargar. Då tänkte jag direkt att det är precis det Astrid Lindgren också gör, hon skriver om de speciella och de ensamma.

Bart Moeyaert har varit heltidsförfattare sedan 1995. Han är översatt till 15 språk men på svenska finns bara två böcker – bilderboken Afrika bakom staketet (1995) och ungdomsromanen Kärleken man inte förstår (2001). Den senare har nu getts ut på nytt av Lilla Piratförlaget som också kommer att ge ut Moeyaerts senaste bok Alla är ledsna nuförtiden i höst.
Om Bart Moeyaert själv får välja en bok att översätta till svenska blir det novellsamling Broere från 2000.
– Den innehåller historier om mig själv, mina bröder och mina föräldrar så det är en introduktion till mitt personliga liv. Eftersom den består av 45 noveller kan den också ge en bra känsla för hur jag skriver.

På måndag avslutar Bart Moeyaert sin Alma-vecka med att ta emot själva priset som förutom ett diplom också är fem miljoner kronor. Bart Moeyaert vet precis vad han ska köpa för pengarna.
– Det blir ingen bil eller hus utan helt enkelt tid, säger han bestämt. Du ska veta att det här kom vid helt rätt tillfälle. Jag har precis avslutat ett stort projekt i Frankfurt som har pågått i tre år. Under den tiden har jag inte haft tid att skriva böcker och har tjänat mindre pengar än vanligt. Det har inte varit något problem än men skulle kunna påverkat mitt oberoende framöver så när jag fick veta att jag fått priset tänkte jag – nu kan jag köpa mig tid.

Och tiden ska du använda till att skriva?
– Ja, och till att resa. Jag tycker att det är viktigt att komma ut, att berätta min historia och att stå upp för läsning och barnlitteraturen. Det har jag redan gjort i 36 år men nu med Alma-priset kommer fler att lyssna.

Bart Moeyaert om …
.… vem han själv skulle vilja ge Alma-priset till: ”Får man ge det till en illustratör? I så fall tänker jag omedelbart på Gerda Dendooven. Hon är en kollega från Flandern och vi har arbetat ihop med flera böcker. Hon är i min ålder och slåss för att våga vara annorlunda. Jag tycker om henne som vän men också som författare och konstnär. Jag tänker också på Sara Fanelli från Italien som bor i Storbritannien och är modig på samma sätt. Hennes illustrationer är inte vanliga – de är ömsinta på något sätt. Och så författaren David Almond. När man börjar tänka finns det verkligen många.”
… hur det går till när han får en idé till en bok: ” Det är svårt att svara på men, jag ser ofta bilder. De visas kanske i fem sekunder som en jättekort film och jag vet precis i det ögonblicket att det ska bli nästa bok. Som boken som Lilla Piratförlaget ger ut i september. Basen i den historien är att jag såg ett vitt kök med ett runt vitt bord där jag är en 12-årig flicka som tittar på min bror som är sju år äldre. Jag hatar honom för att han får all uppmärksamhet och jag hatar min mamma också som uppträder som om allt är ok. Jag tänker direkt – vad pågår där? Men var den bilden kommer från vet jag inte.”
… han förändrats mycket som författare under de år han skrivit: ”Jag är definitivt inte samma författare som när jag debuterade. Man förändras, går vidare och jag har influerats av andra genrer som jag arbetat med som musik och teater. men samtidigt är man samma person. Förra året kom en samlingsvolym i Belgien med alla mina pjäser från 1999 till 2015 och när jag läste igenom dem tänkte jag: Herregud alla dessa tonåringar, dessa familjer, kärlek eller inre kärlek, att vara en ensamvarg, att vara osäker.Och så är det hundar i alla och månar som går upp och storm. Viss, jag har säkert teman som jag inte upprepar också men jag kan inte vara någon annan än den författare jag är. Jag håller mig till vad jag känner, min magkänsla.”