Notre Dame eldhärjades till allas förfäran. Foto: TT

Not­re Dame och kli­matet

När jag står med tu­sen­tals andra vid kanten av Sei­ne och ser Not­re Dame brinna, är det be­slut­sam­heten jag slås av. Nå­gon en­sta­ka gråter, någ­ra tar bilder med sina mo­biler, någ­ra pratar men de flesta bara står där, tysta och be­stämda.
Ett par dygn senare har tio mil­jarder kro­nor re­dan samlats in för åter­upp­byg­gan­det, pre­si­denten har lovat att det ska ske på fem år och alla står bak­om be­slu­tet. Ex­perter söker svar på hur branden startade, men jakten på skyl­diga är inte i fo­kus utan lös­ningen fram­åt. Not­re Dame är nu al­las vår hi­sto­ria och al­las vårt pro­jekt.

För bara dagar se­dan hade vi ett sargat Frank­ri­ke, med våld­samma gula västar, med ex­tre­mister på fram­marsch och med en grand débat i landets alla kom­muner om hur landet alls ska kun­na hålla ihop. Nu går enig­heten näs­tan att ta på, där delar av ka­te­dralen som klarat branden ses som sym­boler för att vi ska klara ut­ma­ningen, för att hoppet ska segra.

När man stod så nära den brinnande ka­te­dralen som brand­männen tillät, var det lätt att dra pa­ral­leller till ett helt jord­klot som är all­de­les för varmt. Där tu­sen­tals bygg­nader och stora skogar gått upp i rök, lik­som Not­re Dames spira. Där or­saken är sam­ma brist på hän­syn till att verket – ka­te­dralen el­ler pla­neten – är skröp­ligt och skört och måste vårdas ömt.
Var­je för­sök att fo­ku­sera på vems fel det egent­li­gen är tar tid och ener­gi från det cen­trala – att hejda branden och åter­ställa verket.

Lik­som med kyr­kan bringar kli­mat­frå­gan nu enig­het. När vi för­står att det inte är i teo­rin och inte är en fråga för fram­ti­da ge­ne­ra­tioner el­ler andra arter, utan handlar om här och nu enas vi. Står be­slut­samma till­sam­mans med andra vi inte känner. Går på hög­mäs­sa fast vi inte är re­li­gi­ösa. Skänker pengar till dem som leder ar­be­tet fram­åt, stora sum­mor fri­vil­ligt ef­ter att ti­digare ha klagat över små­be­lopp som vi tvingats be­tala i träng­sel­skatt, flyg­skatt el­ler ben­sin­skatt.
Tids­per­spek­tivet är ock­så liknande. In­nan ka­te­dralen brann, på­gick en re­no­ve­ring få brydde sig om. På liknande sätt har de små åt­gärder som gjorts för att hejda kli­mat­för­änd­ringarna ifrå­ga­satts; var­för ska just jag drabbas, var­för ska just vi göra detta just nu? Ef­ter branden är ifrå­ga­sät­tan­det över, för Not­re Dame och för jord­klotet, där kli­mat­strejker, kli­mat­marscher och kli­mat­upp­rop av­löser varandra och be­rät­tar för po­li­ti­ken att vi be­gär mer, snabbare för att hejda uppvär­mningen.

När ka­te­dralen brann, vände vi oss di­rekt till våra folk­valda, li­ka­så i kli­mat­frå­gan. Vi vill att de ska agera snabbt och be­slut­samt, att de ska prio­ri­tera detta fram­för myc­ket an­nat som ock­så pockar på re­surser och upp­märk­sam­het. Po­li­ti­ken kan bygga upp ka­te­draler och hejda kli­mat­för­änd­ringarna, för att po­li­ti­ken är vi alla till­sam­mans. En ka­te­dral som nyss brann, ett jord­klot som är allt­för varmt – när kampen blir på­tag­lig står vi enade!

Dagens fråga

Tar sig Sverige till EM i fotboll?

  • Ja (61%, 262 Röster)
  • Nej (39%, 170 Röster)

Antal röster: 432

Loading ... Loading ...