Gunilla Thorgren med Guds olydiga revbens regissör, cirkusdirektören Tilde Björfors. Foto: TT

”Jag tror att det jag skriver fyller ett tomrum”

Gunilla Thorgren skrev boken Guds olydiga revben efter att hon läst Bibeln.
– Bibeln är ju en del av världslitteraturen, så den ska man ju ha läst. Men ju mer jag läste, desto mer förbannad blev jag, säger hon.

Att hennes ilska skulle resultera i en bok, och nu också en scenföreställning, visste hon dock inte då.
– Man kan ju inte bara skriva för att man läser en helig bok och blir förbannad utan man måste ha ett syfte med det hela. Så jag tänkte, feminister måste ju ha tyckt som jag under en lång tid, förklarar hon.
Det hade de, visade det sig när hon började leta i den feministiska forskningen. Och Gunilla Thorgren nöjde sig inte med att bara läsa Bibeln.
– Jag började även läsa kyrkofäderna, Augustinus och Thomas av Aquino och tänkte, de är fan inte kloka de här gubbarna. Hur kan de ha en sådan auktoritet när de säger så mycket dumheter?

Resultatet av hennes studier blev Guds olydiga revben.
– Revbenet handlar inte bara om hur kristendomen har förminskat kvinnor utan också om alla de kvinnor som försökte formulera en alternativ kristendom, som heliga Birgitta och Hildegard av Bingen – de var hur många som helst. Det man kallade för den mörka medeltiden var en otroligt livaktig tid för de kvinnor som försökte formulera en annan samhällsordning och ett annat sätt att se på tillvaron.

Redan innan boken kom ut 2017 fick Tilde Björfors, Cirkus Cirkörs grundare, nys om den.
– Jag sitter i styrelsen för Cirkus Cirkör och en dag kom Tilde till ett styrelsemöte, spelade upp ett musikstycke och sade triumferande, ”det här har ni aldrig hört”, berättar Gunilla Thorgren.
Varpå författaren genast identifierade musiken som ett stycke skrivet av just Hildegard av Bingen.

Tilde Björfors fick läsa Gunilla bokmanus och gick igång på alla cylindrar. Detsamma gällde för Kitte Wagner, som är chef för Malmö stadsteater.
– Jag var på en Cirkus Cirkörpremiär i Malmö och på premiärfesten sade Kitte Wagner inför publiken att om två år kommer det en pjäs. Jag tror både jag och Tilde blev rätt häpna, säger Gunilla Thorgren och skrattar.
– Ärligt talat tänkte jag, hur ska det här gå till? Det här är ju en idéhistorisk fackbok och inte alldeles lättillgänglig för jag har varit väldigt noga med fakta. Samtidigt har jag väldigt stort förtroende för Tilde, hon är så speciell och genial, så om hon ville göra det fick hon, fortsätter hon.

Vad tycker du nu då, när du sett resultatet?
– Det har blivit helt strålande, faktiskt, och det tycker publiken i Stockholm också, säger Gunilla Thorgren.

Att just det hon skriver blivit scenföreställningar tror hon beror på att det feministiska perspektivet lockar.
– Det finns en del pjäser idag om hur det är att vara kvinna, men vår historia på olika sätt, som Ottar, känner ingen till. Jag tror helt enkelt att det jag skriver fyller ett tomrum. Annars skulle jag inte skriva det. Folk brukar ringa till mig och säga, kan du inte komma och berätta hur det var att starta Grupp 8? Nej, säger jag, det kan jag inte, för det har jag redan gjort. Jag vill lära mig nya saker – att utforska är det jag tycker är roligt. Då är det väl så att också publiken tycker det.