Vik­tigt rösta i EU-valet i maj

Om en månad (i mor­gon) är det val till EU-par­la­mentet. Men re­dan den 8 maj, allt­så om mind­re än två vec­kor, startar möj­lig­heten att förtidsrösta. Nästa vecka börjar röst­korten skickas ut. Så det börjar bli hög tid att be­stämma sig för vilket par­ti och vil­ken kan­di­dat som är mest värd rösten.
För­ra valet röstade bara nå­got mer än hälften av väl­ja­rna – 51 pro­cent. Det var ändå mer än i nå­got EU-val ti­digare. I hela EU har trenden varit ned­åt­gå­en­de ända se­dan det första all­männa valet 1979. Del­vis är det en följd av de många nya med­lems­länderna i Cen­tral- och Öst­eu­ro­pa med ge­ne­rellt lägre val­del­ta­gan­de, men trenden var minskande även ­in­nan de kom med. För­ra valet var val­del­ta­gan­det nere på 42,5 pro­cent.

Ändå har det blivit allt vik­tigare att rösta i EU-par­la­ments­valet. 1979 hade par­la­mentet näs­tan ingen makt i EU. Se­dan dess har par­la­mentet lyc­kats till­skansa sig och fått ökad makt i var­je för­drags­änd­ring och ge­nom att ak­tivt ar­beta för att stärka sin pos­i­tion. Nu­me­ra är par­la­mentet med­be­slu­tan­de i de flesta be­slut, och ländernas re­ger­ingar måste ge­nom mi­nis­ter­rådet för­handla med par­la­mentet in­nan be­slut kan fattas.
Där­för är det inte ovik­tigt vilka per­soner som väljs i par­la­mentet från Sverige. Hur ak­ti­va de är och vad de ar­be­tar med kan få stor be­ty­del­se för Sve­ri­ges ut­veck­ling. Att ha varit med och lärt sig ”hant­verket”, som skiljer sig en del från svensk po­li­tik, be­tyder myc­ket för hur myc­ket in­fly­tan­de man kan få.
Där­för är det för­vånande att Mo­de­raterna byter alla sina nu­va­ran­de le­da­möter. Gun­nar Hök­mark lämnar med ål­derns rätt och Chri­sto­fer Fjell­ner siktar på en na­tio­nell po­li­tisk kar­ri­är. Att M då ock­så sparkade den po­pu­lära Anna-Maria Co­raz­za Bildt utan att mo­ti­vera det för­vånar. Thomas Tobé i all ära men han kan knappast matcha hennes er­fa­ren­het i Brys­sel.

Socialdemokraterna vill ha en ex-min­i­ster i topp även när ve­te­ranen Ma­ri­ta Ulvskog slutar. Helen Fritzon har som mi­gra­tions­mi­nis­ter fått er­fa­ren­heter och kon­takter i Brys­sel, som hon sä­kert kan ha nytta av även i par­la­mentet. S har lik­som M all­tid gjort svaga EU-val, och Fritzon är nog inte den kända kan­di­dat som kan lyfta det.
Störst pro­blem har ändå Liberalerna, som has­tigt sparkade topp­namnet Ce­cil­ia Wikström, som i Brys­sel är den svensk som haft det mest sta­tus­fyllda upp­draget. Wikström har inte ens be­stämt sig för om hon ska rösta på L med det nya topp­namnet Ka­rin Karls­bro – helt okänd utan­för par­tiet.
Än hårdare slag mot L är att den ti­digare röst­mag­neten Ma­rit Paulsen ställt sig bak­om Cen­ter­par­ti­ets topp­kan­di­dat Fred­rick Fe­der­ley, som haft stora fram­gångar un­der sin första per­iod, del­vis med frå­gor som Paulsen ti­digare drivit – främst djur­skydd och att mot­verka an­ti­bio­ti­ka­an­vänd­ningen inom djur­upp­föd­ning.

Mil­jö­par­ti­et har lik­som S satt ett ti­digare stats­råd i topp på sin lista, Alice Bah Kuhnke. Om hennes lys­kraft räcker för ett gott val­re­sul­tat åter­står att se. Den lil­la par­ti­grupp som MP ar­be­tar i har svårt att få så myc­ket in­fly­tan­de i par­la­mentet.
Men för att få nå­got in­fly­tan­de alls gäller det att få röster. Där­för är det vik­tigt att fler än ti­digare röstar i EU-valet.

Dagens fråga

Följer du Allsvenskan?

Loading ... Loading ...