På onsdagen, 16 april, var det premiär för Malmöversionen av Erik Holmströms Woyzeck. Foto: Robin Jansson

Lysande samhällskritik

Scen/recension

SCEN
Woyzeck
Scen: Malmöpremiär på Malmö Dockteater 16/4, ett samarbete mellan Malmö Dockteater och Helsingborgs stadsteater
Av: Erik Holmström, fritt efter Georg Büchner
Regi och scenografi: Erik Holmström
Dramaturg: Tom Silkeberg
Ljusdesign: Ernesto Mejia
På scenen: Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic, Robert Olofsson

Tio dagar efter urpremiären på Helsingborgs stadsteater var det premiär för den alternativa versionen av Erik Holmströms Woyzeck på Malmö Dockteater. Eftersom jag recenserade Helsingborgsuppsättningen så har jag fortfarande allt i färskt minne, skådespelarnas glittrande dräkter, det vridbara spegelrummet, spegeln som återspeglade publiken.
Här i Malmö blir det en påtagligt annorlunda upplevelse. Föreställningen spelas inte, visar det sig, i Malmö Dockteaters egen lokal utan 25 meter runt hörnet hos Karavan på Bokgatan. En avsevärt större lokal som kan ta in mer publik.

Nu är allt silver och glitter som bortblåst. De fyra skådespelarna Gustav Berg, Cecilia Borssén, Robert Olofsson och Emma Mehonic är iförda mörka vardagskläder. De sitter församlade kring ett konferensbord, försedda med varsin svartvitrandig kaffemugg. Så börjar en kreativ process där alla kastar fram sina idéer om Woyzeck. I den här brainstormingsessionen växer så (skåde)spelet om Woyzeck fram. Än är det ett dataspel, en film, en pjäs… Eller en spegling av en värld där alla värden håller på att lösas upp.
Jag upplever den här versionen som ännu tajtare när det gäller dialogen och skådespeleriet. En bidragande faktor kan vara att jag sett pjäsen relativt nyligen och nu har lättare för att få grepp om vad som sägs på scenen. En annan består i att samtliga i kvartetten har kommit ett steg vidare med texten, alltså trängt in i den ännu djupare. Det finns en anslående precision i hur de säger sina repliker.

Till det svåra med gestaltningen i den här pjäsen hör det faktum att rollfördelningen växlar och därmed är flytande. Men så är också en av Erik Holmströms intentioner att hans Woyzeck ska handla om ett tillstånd där allt flyter, där själva tillvaron befinner sig i ett tillstånd av upplösning i ett accelererande tempo.
Woyzeck, kan ses som en beteckning på den underordnade nutidsmänniskan. Den underordnade? Ja, de flesta av oss — som inte är makthavare eller ekonomiskt oberoende — är underordnade i förhållande till en överhet och olika mer eller mindre synliga maktstrukturer och hierarkier.
Erik Holmström försöker säga något med sin text beträffande hur makten i allt högre grad uppträder förklädd och blir svårare att få syn på. Genom några uppenbart obekväma situationer, möten med chefen, den personliga tränaren, coachen, läkaren, bankmannen visas hur makt kan utövas idag.

Visst är det stundtals stor komik av det lätt absurda slaget i sådana scener, men det finns en bitande samhällskritik i den Woyzeck som Holmström skrivit fram med utgångspunkt i Büchners klassiker.
Det går inte att ta miste på att det i texten finns en stark underliggande vrede över sakernas tillstånd. Allsköns managementfloskler, ihåliga fraser och nutida modeformuleringar flödar ur skådespelarnas munnar.
Men det finns också några insprängda scener som skildrar hur det yttre trycket tenderar att förstöra mänskliga relationer.
Bankmannens mästrande av Woyzeck påminner om någon scen ur Lyxfällan och har i Malmöversionen blir den gestaltad med en frenesi som når nya höjder. För att ta ett exempel.
I flera scener tycker jag att pjäsen fått ett ytterligare lyft. Den framstår som än tydligare. Men som sagt kan det också bero på att jag haft tid att smälta Helsingborgsföreställningen och därmed varit införstådd från början med vad denna Woyzeckpjäs går ut på.

Ett par dockor/robotar dyker upp på scenen även här i Malmö. Det blir då om möjligt en än starkare effekt. Kanske för att det inte finns någon kringvarande scenografi som distraherar. Och alla kan nog känna igen hur det är att bli tilltalad av en automatiserad röst.
Det här ett annat intressant motiv i pjäsen, automatiseringen av samhället och den tilltagande användningen av artificiell intelligens. Alltsammans vävs samman till en rörelse där Woyzeck, nutidsmänniskan, ständigt är på språng mot… Ja, vad? Sin undergång? Den frågan får förstås lämnas öppen.
Men jag kan lova att den som ser Woyzeck på Malmö Dockteater – eller i Helsingborg – får mycket att tänka på. Det här är postdramatisk teater när den är som bäst.

SCEN
Woyzeck
Scen: Malmöpremiär på Malmö Dockteater 16/4, ett samarbete mellan Malmö Dockteater och Helsingborgs stadsteater
Av: Erik Holmström, fritt efter Georg Büchner
Regi och scenografi: Erik Holmström
Dramaturg: Tom Silkeberg
Ljusdesign: Ernesto Mejia
På scenen: Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic, Robert Olofsson