Maria Lundqvist. Foto: Janerik Henriksson / TT / Kod 10010
Maria Lundqvists föreställning Om att våga flyga kommer till Ystad teater onsdag 10 april. Pressfoto

”Skratt öppnar för djupare tankar”

Skådespelaren Maria Lundqvist är på turné med den egna föreställningen Om att våga flyga och på onsdag, 10 april, landar den i Ystad. – Den här föreställningen är en sorts smällkaramell, en kärleksförklaring till växandet och till alla de steg som leder till att vi så småningom vågar flyga, beskriver hon.

Maria Lundqvist om …
… arbeta ihop med sin livspartner: ”Det är mycket jobb och ibland kan vi titta på varandra och säga att nu ska vi kanske inte prata mer jobb, nu hittar vi ett annat ämne. men vi tycker så mycket om att göra det här, har så lika ideer om vad vi ska berätta. det är underbart att jobba med Kristoffer, det finns inget nej, inga ramar, allt är cirkulärt och gränslöst.”
… det blir någon fortsättning på Bröllop, begravning och dop: ”Det vågar jag inte riktigt säga något om än.”
… hon är nervös innan hon går ut på scen: ”Nej, faktiskt inte nervös. Jag kan känna en väldig lust och en stor nyfikenhet inför att möta publiken men aldrig någon nervositet som blockerar. Sedan har jag ändå alltid en stor skepsis inför mig själv efteråt och kan säga att det där var väl inte så bra även om publiken har skrattat och gråtit.”

Film, tv, revy, musikal, dramatisk teater – Maria Lundqvist är skådespelaren som gjort det mesta och synts på de flesta av våra stora scener. Störst genomslag fick hon kanske som bibliotekarien Sally i den hyllade tv-serien med samma namn från 1998.
De senaste åren har hon bland annat spelat Shirley Valentine först på Maximteatern och sedan på turné med Riksteatern. Och i år har vi sett henne i Colin Nutleys tv-serie Bröllop, begravning och dop.
Hon har också genom åren gjort några mer personliga föreställningar på turné och nu är det dags igen med nya Om att våga flyga. När vi talas vid i telefon har den precis spelats i Gävle och på onsdag väntar scenen på Ystad teater.
– Den här föreställningen är så levande och påverkas av vilken stad jag är i och vilken publik jag hamnar med, säger hon entusiastiskt. Visst kommer texten jag leverera från givna ramar men sedan kan jag modellera en hel del och det är verkligen här och nu. Jag måste våga prata med publiken utifrån förutsättningar det är där på. Då blir det ofta en speciell kväll.

Hur skulle du beskriva själva Om att våga flyga? Vad handlar den om?
– Den tar fart från mitt eget liv och mina reflektioner och handlar i grunden om att om att vi måste våga flyga hela tiden. Jag pratar mycket om olika roller. Det kan ju förknippas med att jag är skådespelare och spelar olika roller på scen men i mitt liv har jag också fått och tagit nya roller – roller som är lika för oss alla. Jag är storasyster, lillasyster, mamma, faster och moster. Och faktum är att på onsdag när jag står på scen i Ystad är jag förmodligen farmor också. Det finns ett slags allmänmänskligt förhållningssätt att se på det här utifrån och här har jag knyckt från de finaste av våra textförfattare som Olle Adolphson, Evert Taube, Kent Andersson och Jacques Brel. De råkar alla vara män men är kloka, varma män som kan formulera sig kring mänskligt växande.

Är föreställningen rolig?
– Ja, jättekul! Folk skrattar mycket och det är viktigt för mig. Skratt öppnar upp för att väcka lite längre och djupare tankar. Och jag är definitivt inte den som tycker att skrattet är enkelt, det är den svåra konsten och min utmaning. Det är så skönt att vara där i skrattet som övergår i en lyssning, har man skrattat ordentligt så lyssnar man med en annan kropp.

Med sig på scen, och också som producent för Om att våga flyga, har Maria Lundqvist skådespelaren och sångaren Kristoffer Hellström som också är hennes livspartner.
– Vi producerar själva, Kristoffer och jag och det mitt önskemål att få göra det här tillsammans, berättar Maria Lundqvist. Kristoffer har varit så mycket inspiration för mig och ställt till så mycket kaos i mitt liv så att ha med honom är fantastiskt. Han är en underbar skådespelare men också utbildad musikalartist och i föreställningen får han gå in och leverera fantastisk sång av bland andra Jacques Brel och Björn Ulvaeus.
– Föreställningen är en blandning av text och musik och sång och jag är ju skådespelare och inte sångerska, fortsätter hon. Jag väljer att förhålla mig till texterna och tolkar dem och Kristoffer blir bryggan från min tolkning till total sång. Men hela föreställningen genomsyras av berättelser.

Med på scen finns också pianisten Arvid Svennungsson som Maria Lundqvist har samarbetet med många gånger tidigare i olika föreställningar.
– Vi har gjort både svårare tvåaktsföreställningar och sådana här shower, beskriver hon. Han har ett alldeles eget språk och klang som musiker och sitter inte bara och kompar utan pratar med mig. Det är verkligen kul att göra det här med honom och Kristoffer och så roligt att vi ska ut i höst igen.
På vårturnén återstår bara Ystad och sedan Växjö 12 april. Men redan 29 september drar höstturnén i gång i Vara. 11 oktober är höstens enda Skånebesök inplanerat – på Jarl Kulle-scenen i Ängelholm.

Förutom den egna föreställningen har Maria Lundqvist mycket annat på gång framöver.
– Jag har lite smått jag ska göra, bland annat in och döma i Stjärnornas stjärna. Sedan kommer jag att filma lite senare i sommar och så har jag precis skickat i väg ett filmmanus som jag hoppas på att få regissera, berättar hon. Och så har jag två jättespännande saker på gång som jag inte får berätta om. Man kan nog lugnt säga att jag tar sats och vågar flyga igen.
Här återvänder vårt samtal till de där rollerna som vi alla har och den kommande rollen som farmor som Maria Lundqvist bara nämnde i förbifarten nyss.
– På tisdag har de gått över tiden så därför vet jag att jag blir farmor allra senast på onsdag, förklarar hon. Att få bli farmor är verkligen förbaskat kul, väldigt ansvarsfullt och också omvälvande och lite sorgligt. Det blir både en slags självrannsakan över hur man varit som mamma och en slags sorg över att jag nu är den generationen som ska förhålla mig till barnbarn, en roll som är förknippad med min egen mamma.
– Och det är precis det här min föreställning handlar om, knyter hon ihop resonemanget. Jag säger på scen att jag möter mig själv i spegeln och ser min farmor och att det är både sorg och en enorm glädje.

Maria Lundqvist om …
… arbeta ihop med sin livspartner: ”Det är mycket jobb och ibland kan vi titta på varandra och säga att nu ska vi kanske inte prata mer jobb, nu hittar vi ett annat ämne. men vi tycker så mycket om att göra det här, har så lika ideer om vad vi ska berätta. det är underbart att jobba med Kristoffer, det finns inget nej, inga ramar, allt är cirkulärt och gränslöst.”
… det blir någon fortsättning på Bröllop, begravning och dop: ”Det vågar jag inte riktigt säga något om än.”
… hon är nervös innan hon går ut på scen: ”Nej, faktiskt inte nervös. Jag kan känna en väldig lust och en stor nyfikenhet inför att möta publiken men aldrig någon nervositet som blockerar. Sedan har jag ändå alltid en stor skepsis inför mig själv efteråt och kan säga att det där var väl inte så bra även om publiken har skrattat och gråtit.”