Woyzeck på Malmö Stadsteater. Foto: Emmalisa Pauly

Nyskapande omgörning av Büchners klassiker

Litteratur/recension

TEATER
Woyzeck
Helsingborgs stadsteater/Malmö Dockteater
Av: Erik Holmström, fritt efter Georg Büchner
Regi och scenografi: Erik Holmström
Dramaturg: Tom Silkeberg
Ljusdesign: Ernesto Mejia. Premiär lördag den 6 april 2019, på Lillan, Helsingborgs stadsteater
På scenen: Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic, Robert Olofsson

Malmö Dockteaters konstnärlige ledare Erik Holmström har med utgångspunkt i teaterklassikern Woyzeck av Georg Büchner skapat ett nytt verk som nu spelas i samarbete med Helsingborgs stadsteater.
Büchners drama är egentligen ett ofullbordat fragment, men därför öppet för olika tolkningar. Det har också kommit att betraktas som det första moderna dramat. Men det är alltså fråga om en helt nyskriven text av Erik Holmström.
I Helsingborgsuppsättningen uppstår genom scenografin en glättig yta som närmast bländar. Skådespelarna bär glittrande paljettdräkter, fonden utgörs av ett enormt, böljande, silverdraperi och i mitten finns det en vridbart rum med idel speglar.
De fyra skådespelarna Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic och Robert Olofsson har ställts inför en stor utmaning när det gäller gestaltningen. Det finns nämligen ingen tydlig rollfördelning. Inledningsvis pågår ett slags brainstormingprocess där olika idéer om Woyzeckgestalten kastas fram. Samtliga går sedan in och ut i rollen som Woyzeck. Ibland tar någon rollen som partnern eller chefen, coachen eller den personliga tränaren.

Originalpjäsens hunsade soldat — som omsider knäcks psykiskt och mördar sin partner — har här blivit en beteckning för den underordnade men ständigt anpassningsbara individen i det senkapitalistiska, globaliserade och avreglerade konsumtionssamhället. Woyzeck kan vara vem som helst som inte befinner sig i en maktposition.
Det vi får se är ett stycke postdramatisk teater där det linjära berättandet ersätts av ett fritt sceniskt uttryck som också innefattar ett metaperspektiv. Vid en tidpunkt kommenteras olika teaterformer, bortplockandet av ”den fjärde väggen”, interaktiv teater och så vidare.
Det låter kanske både svårt och knepigt, men faktum är att skådespelarna i regi av Holmström, agerar med en lätthet, snabbhet och smidighet som gör detta till en fartfylld föreställning. Det är rappa replikskiften och snabba övergångar mellan scenerna.

Om Büchners Woyzeck var förtryckt och drevs på av sina överordnade så är den samtida Woyzeck istället jagad av tidsandan som sådan. En dialog mellan Chefen och Woyzeck visar tydligt hur förtrycket blivit subtilt och makt utövas på ett raffinerat vis.
I den här uppsättningen används också dockor vars ansikten är naturtrogna kopior av skådespelarnas. Det refereras i dialogen till robotar och därmed görs en direkt koppling till pågående utveckling med automatisering och robotisering i såväl Västvärlden som Asien.
Det blir emellanåt mycket humoristiskt när roboten speglar mänskligt kroppsspråk och samtidigt det maskinmässiga framhävs. Men visst är det också lite skrämmande med artificiell intelligens och tanken på att smarta maskiner i allt högre grad blir en del av det dagliga livet.
Detta utan att någon egentligen har möjlighet att förutse de yttersta konsekvenserna.

Även om det inte är robotarna som utgör huvudsakligt fokus i föreställningen så kan de också ses som ytterligare ett exempel på hur utbytbar den enskilde är i det avreglerade och högteknologiska samhället.
Osökt går mina tankar också till den franske filosofen och sociologen Jean Baudrillard och hans teorier om hyperrealitet och hur verklighetens tecken ersätter verkligheten.
Det vill säga att en hyperrealitet produceras genom att vi omges av olika simuleringar, förenklat uttryckt genom att den ursprungliga verkligheten underordnas en artificiellt skapad verklighetsillusion.
Holmströms Woyzeck får mig också att tänka på Paul Virilios bok Försvinnandets estetik där det målas upp en dyster bild av en framtid där hastigheten blivit så hög att allt, paradoxalt nog, tycks leda till förstening.

För Virilio blir slutsatsen att hastigheten måste kontrolleras annars hotar en katastrof. Men Woyzeck springer, springer och springer — i ett allt högre tempo.
Erik Holmströms Woyzeck innebär både en dekonstruktion av originalpjäsen och ett försök att säga något väsentligt om dagens samhälle. Det har blivit en synnerligen se- och tänkvärd föreställning.

TEATER
Woyzeck
Helsingborgs stadsteater/Malmö Dockteater
Av: Erik Holmström, fritt efter Georg Büchner
Regi och scenografi: Erik Holmström
Dramaturg: Tom Silkeberg
Ljusdesign: Ernesto Mejia. Premiär lördag den 6 april 2019, på Lillan, Helsingborgs stadsteater
På scenen: Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic, Robert Olofsson