Livia Millhagen och Vigdis Hentze Olsen som Liva och Johanna. Pressbild

Fågelfångarens son ärlig och berörande berör

Film/recension

FILM
Fågelfångarens son
Regi: Richard Hobert
I rollerna: Rudi Køhnke, Vigdis Hentze Bjørck, Livia Millhagen, Hedda Rehnberg, Sébastien Courivaud med flera
Betyg: 3

Richard Hobert gör en Hobert. Så skulle man lite putslustigt kunna presentera regissörens första film på åtta år. Hobert har nämligen filmatiserat sin romandebut Fågelfångarens son, en bok som i sin tur bygger på en historia från Färöarna.
Hobert lär ha blivit alldeles tagen när han fick den här historien berättad för sig, och om inte annat kan man väl säga att den både är tämligen udda och svårmodig med inte så lite känslor inbäddade i mixen.

Det är sent artonhundratal på karga Färöarna, och vi introduceras för Esmar, som spenderar sina dagar med att fira ner sig i ett rep längs klippformationerna och fånga fåglar. Allt med syfte att sälja dem på den lokala marknaden. Livet för Esmar och familjen är tufft och pengatillgången är skral. Och värre ska det bli. Den lokale markägaren Såmal flåsar Esmal i nacken eftersom arrendet på hans markplätt är på väg att gå ut. Den otrevlige pampen ställer ett ultimatum; betala för en fortsättning eller se till att avla en son. Det första alternativet kommer förstås inte på fråga, men även det märkliga son-alternativet ter sig omöjligt. Esmar och frun Johanna har nämligen så här långt i (familje)livet bara fått döttrar. Vilket är illa eftersom färöisk lag på denna tid stipulerade att den enda arvinge som räknades i sådana här sammanhang var ett gossebarn.

Det är i detta läge familjens frisinnade vän och tillika byns krogägare Livia kommer med idén att det kanske varit lättare för Johanna att få till ett barn av manligt kön med en annan herre. För det har hon nämligen läst om i en bok.
Efter mycket grubblerier och ångest följer vännerna rådet, men tilltaget får också vittgående konsekvenser för alla inblandade på ett personligt plan. Dessutom skvallras det i byn, sonen mobbas, och på det hela taget går inte mycket som det var tänkt.

Fågelfångarens son är ännu ett exempel på en film, som vill berätta om hur en enda handling kan vara avgörande och förändra livet för alltid för dem som står närmast. Ur den aspekten målar Hobert också mycket riktigt upp sin bild av händelseförloppet på ett sätt som både engagerar och ger utrymme för överraskningar.
Samtidigt berättar regissören tämligen rakt och robust utan någon direkt utvikning stilmässigt åt arthousehållet. Sedan skulle jag inte vilja påstå att Fågelfångarens son är fantastisk, men den är genuin och ärlig, och fokuserar på att berätta en slice of life berättelse som berör från en förgången tid utan krusiduller. Vilket jag uppskattar.

FILM
Fågelfångarens son
Regi: Richard Hobert
I rollerna: Rudi Køhnke, Vigdis Hentze Bjørck, Livia Millhagen, Hedda Rehnberg, Sébastien Courivaud med flera
Betyg: 3