Vanessa Poole och Kevin Benn i The goat or who is Sylvia?.Pressfoto

Engelsk klassiker spelas på Bastionen

Kulturredaktionen ställer fyra frågor till Vanessa Poole i engelskspråkiga teatergruppen Playmate Theatre som spelar Edvard Albees pjäs The goat or who is Sylvia? på Bastionen i Malmö 4-6 april.

Varför ville ni sätta upp den här pjäsen?
– Det är ett privilegium att få sätta upp The goat or who is Sylvia?. Pjäsen är en amerikansk klassiker och skriven av en av 1900-talets främsta pjäsförfattare, Edward Albee, som bland annat också har skrivit klassiska Who’s Afraid of Virginia Woolf?. I tidigare uppsättningar av The Goat or Who is Sylvia? har bland andra Jonathan Price och Eddie Redmayne funnits i rollistorna. När pjäsen sattes upp igen i London efter Albees bortgång 2016 var det med Damian Lewis i huvudrollen. Så pjäsen är modern, eftertraktad och högaktuell med sina vuxna tema. Vad jag vet har den heller aldrig satts upp i sin helhet tidigare i södra Sverige. Sedan tänker jag att när vi ser den ensamhet och de kriskänslor som speglas i pjäsens ansvarslös kärlekshistoria så kan alla i publiken ta del av Albees egna känslor av att vara marginaliserad i samhället,

Berätta lite kort om pjäsen – vad får publiken som ser den uppleva?
– Det är en episk, dramatisk komedi med mycket passion och känsla samtidigt som den är extremt roligt. Den handlar om otrohet och svek i ett moget äktenskap. Martin Gray är en framgångsrik och världsberömd arkitekt. Han är lyckligt gift och har en fin son i övre tonåren som är homosexuell. En dag förälskar sig Martin blixtsnabbt i Sylvia och när frun får veta detta efter ett halvår rasar hela deras kultiverade värld sönder. Man och hustru och far och son står öga mot öga och måste försöka rädda det som räddas kan. Martin vill inte lämna sin fru och familj. Han vill ha bägge kärlekarna i sitt liv. Situation är ohållbar – eller? Jag måste också tillägga att The Goat or Who is Sylvia? rekommenderas enbart för en vuxen publik eftersom det handlar om vuxna teman, sexualitet bland annat. Den är ingen familjeföreställning.

Vad är för- och nackdelarna med att spela på engelska?
– För oss som har engelska som modersmål är det en fröjd att kunna utforska och njuta av språket och en text av den här kalibern. Det är också en ypperlig möjlighet för svenska att komma och höra engelskan ”på riktigt” och njuta av originaltexten. Hela ensemblen är brittiskfödda och regissör är den kunniga och insiktsfulla Boel Marie Larsson. Språknivån i just denna pjäs är inte svår för en svensk publik men som många andra finskrivna engelskspråkiga pjäser ligger mycket av njutningen i just ordväxlingen och nyanserna. Vi har inte behövt förenkla något. Vi kommer att spela pjäsen i Köpenhamn också för övrigt.

Vad har ni mer på gång under året?
– Till hösten satsar vi på ett samarbete med Down the Rabbit Hole Theatre i Köpenhamn i en mycket rolig men dramatisk amerikansk pjäs som också den är en modern klassiker – The Clean House av Sarah Ruhl. Förhoppningsvis spelar vi den i både Köpenhamn och i Malmö 2019/2020.