Sara Cronberg regisserar Oscar Liljas försvinnande på Hipp. Foto: Claes Hall

”Vi får vara lite av pionjärer”

I ett antal artiklar har vi följt uppsättningen av författaren Sara Bergmark Elfgrens pjäs Oscar Liljas försvinnande. I kväll är det äntligen dags för premiären på Hipp. Vi träffade regissören Sara Cronberg bara dagarna innan – samma dag som första genrepet med publik skulle genomföras.

Sara Cronberg om …
… vad hon ska göra efter premiären av Oscar Liljas försvinnade: ”Då ska jag åka skidor faktiskt. I fem dagar. Sedan återgår jag till posten som konstnärlig ledare för Malmö unga stadsteater. Och så ska jag göra ytterligare en stor föreställning på Malmö stadsteater men den är hemlig än så länge. Så det blir inte mycket tid för återhämtning. Jag och Malmö unga stadsteater ska också arbeta med ett projekt tillsammans med Bombina Bombast som heter Ögonvittnen. Vi har intervjuat två förintelseöverlevare här från Malmö och så ska vi gestalta deras historier genom teknik, ljud, ljus och skådespeleri och hoppas att det kan vara något som får finnas kvar.”

Det är bara några timmar kvar till kvällens genrep, det första med publik, och bara tre dagar kvar till premiär. I Hipps scenrum flammar en filmeld på scenen och samtalen mellan skådespelarna och de andra i ensemblen tycks aldrig ta slut även om det egentligen är paus. Jag får låna regissören Sara Cronberg en kort stund och vi tar oss via baktrappor till fikarummet där hon andas ut lite.
– Det är mycket just nu, säger hon och lyckas låta både trött och entusiastisk samtidigt.
– Egentligen är det här min femte föreställning på Hipps stora scen så jag är van och alla jobbar på bra, fortsätter hon. Men det är samtidigt mer nytt än det brukar vara – både en nyskriven text och att vi jobbar i fem olika filmlager. Det har vi aldrig gjort på teater förut, det har ingen gjort och det är som att producera en film och en pjäs samtidigt. Där ligger utmaningen. Alla element ska kombineras. Lyckas man är det magiskt.

Sara Cronberg gillar att arbeta med ny teknik och att utmana teaterns möjligheter och hon betonar att uppsättningen av Oscar Liljas försvinnande är mycket av ett experiment.
– Det har gått otroligt bra för Malmö stadsteater när det gäller beläggning det senaste året och då måste man få prova nytt. Det har varit viktigt att det här får vara ett experiment, att vi får testa nya saker. Det gör det möjligt för oss att ta reda på vad den här tekniken kan göra. Jag tror verkligen att det här att arbeta med skådespeleri och film på ett mer intrikat sätt kommer att utvecklas och vi får vara lite av pionjärer.

När Sara Cronberg och författaren Sara Bergmark Elfgren för mer än två år sedan började prata om ett samarbete på Malmö unga stadsteater, var tanken att det skulle bli en föreställning på en mindre scen, kanske Intiman.
– Jag gjorde en föreställning när jag gick på Statens teaterskole i Köpenhamn. den hette Titanic och var väldigt speciell. Vi byggde allt material tillsammans, det var som ett patchwork, att man själv skulle lägga ihop delarna och det var för unga och hade mycket energi i sitt uttryck, berättar Sara Cronberg. Det hade jag med mig in i projektet och sedan Saras sätt att skriva så att man själv får lägga pusselbitarna.
Arbetet tog sin utgångspunkt i Sara Cronberg och Sara Bergmark Elfgrens samtal om det konstnärliga geniet.
– Den kulten började egentligen under romantiken med idén om konstnären som större och märkvärdigare och att vi fortfarande någonstans tror på den myten och ursäktar mycket mer – i alla fall från manliga konstnärer, förklarar Sara Cronberg. Så var det när jag gick min utbildning på 90-talet. Då fanns de där manliga genierna och så grupper runt dem där folk nästan utplånade sig själva för att få vara en del av deras konst.
Samtalet om det manliga geniet blev så småningom berättelsen om fyra elever på en folkhögskola på 90-talet och deras relation till poeten Oscar Lilja – en historia med ett vampyrtema där publiken själv kan välja om man gör det till en metafor eller inte.
– Vad är en vampyr egentligen? De tankarna hoppas jag att vi kan sätta igång hos publiken, säger Sara Cronberg.

Så här tre dagar före premiären har ensemblen hunnit köra igenom pjäsen i sin helhet två gånger och när jag frågar Sara Cronberg om berättelsen blivit som de tänkt sig från början menar hon att hon är för inne i arbetet för att riktigt kunna bedöma det just nu.
– Det ska bli en bild men jag kan inte riktigt se än vad vi gör. Det brukar faktiskt ofta vara kvällen när vi repar för publik som den kommer, det är då man märker om pjäsen kommunicerar.

Hur märker man det?
– Det känner man i rummet, säger hon bestämt. Sedan är förstås varje föreställning olika men här är det extra känsligt. Tekniken hjälper men den kan också förstöra. Kommer det något blixtljud eller filmklipp på fel sekvens kan det blir svårt att höra vad som sker och då fattar man kanske inte.
– Men jag tror att det kommer att bli väldigt suggestivt, säger hon sedan om pjäsen som helhet. Vad som är fint med den här historien är också att vi har fyra unga skådespelare på scen som har den här tiden när man gick sin utbildning väldigt intakt. De vet hur det är att vara ung och vilja vara något annat än vanlig. Det här handlar ju om att inte vilja försvinna in i den grå massan, att vilja bli ihågkommen, få evigt kändisskap och vilka gränser man är beredd att överskrida för att hamna där.

Innan Sara Cronberg måste skynda tillbaka till förberedelserna och arbetet i scenrummet hinner jag fråga vad hon som regissör kommer att lägga fokus på de här sista dagarna före premiären?
– Jag kommer att jobba mycket med skådespeleriet nu i slutet för det har drunknat lite i tekniken. Sedan måste jag fortsätta tajma, hitta nivåer och ljud och ljus.
– Och så gäller det att inte få en massa nya idéer, det har jag fått hela tiden med det här projektet, alldeles för många, säger hon till med ett stort leende.

Sara Cronberg om …
… vad hon ska göra efter premiären av Oscar Liljas försvinnade: ”Då ska jag åka skidor faktiskt. I fem dagar. Sedan återgår jag till posten som konstnärlig ledare för Malmö unga stadsteater. Och så ska jag göra ytterligare en stor föreställning på Malmö stadsteater men den är hemlig än så länge. Så det blir inte mycket tid för återhämtning. Jag och Malmö unga stadsteater ska också arbeta med ett projekt tillsammans med Bombina Bombast som heter Ögonvittnen. Vi har intervjuat två förintelseöverlevare här från Malmö och så ska vi gestalta deras historier genom teknik, ljud, ljus och skådespeleri och hoppas att det kan vara något som får finnas kvar.”

Läs mer: