Foto: Jessica Lund

Kvinnor i musiken

8 Mars I dag är det Internationella kvinnodagen och vi frågar oss hur långt jämställdhetsarbetet inom musikbranschen har kommit. Möt Pernilla Andersson, VA Rocks, Maggi Olin, Ayla och Vindla String Quartet som alla ger sin syn på saken.

Artisten Pernilla Andersson har aldrig varit rädd för att ta en fajt, vare sig det gäller mot missförhållanden inom äldrevården, som hon just nu går tolv ronder mot, eller för jämställdhet inom musikbranschen. Och hon ser att det blir bättre, åtminstone inom vissa områden.
– Det är stor skillnad i dag mot när jag började för 20-25 år sedan, säger hon.

För bara några dagar sedan konstaterade Spotify att av de 50 mest spelade låtarna i Sverige under 2018 var bara tio procent skrivna av kvinnor. När det gäller producenter var siffrorna ännu dystrare – av de 112 producenter som låg bakom hitlåtarna var 111 män.
Pernilla Andersson, som växte upp i Hässleholm och Kristianstad, var bara 25 år när hon år 2000, som första kvinnliga producent hos någon av de större musikjättarna, producerade Svante Thuressons album Nya Kickar. Man skulle kunna tro att det var ett tufft uppdrag, med mycket motstånd, men enligt Pernilla Andersson var hon själv sin värsta kritiker.
– Den plattan var en dröm: jag fick stöd, bra budget, bra skivbolagsfolk och jättesköna musiker med mig. Kände mig bara lyft. Förutom av mig själv eftersom jag sänkte mig själv i tankarna: om du inte lyckas nu så kommer inga tjejer få prodda [producera, reds. anm.] igen på stort bolag. Det var kampen med mitt eget huvud, förklarar hon och fortsätter:
– Generellt så har jag alltid fått väldigt bra stöd och support av män genom hela min karriär. Det är män som alltid lyft fram mig och aldrig på något opassande sätt. Kanske haft tur för att jag varit i branschen sen jag var liten.
Även om hon anser sig ha haft tur blev hon ibland kallad ”bitch” i början av sin karriär som producent, bara för att hon inte vek ner sig när hon tyckte att hon hade rätt.
– Sällan hördes liknande epitet om män som proddade, konstaterar hon.

Nya kickar blev grammisnominerat. Ledde det till att det blev lättare för dig att få producentuppdrag?
– Ja det tror jag, fast nja, det var så länge sen, 2002, så kanske inte ändå. Men jag tror sammantaget att mina nomineringar överlag på mina egna producerade skivor har gett avkastning. Jag har ju ändå gjort elva album så något borde eka kvar lite. Folk mejlar olika proddförslag, men jag tackar oftast nej eftersom jag inte hinner riktigt. Jag har en liten kille som ska växa upp och ha en närvarande mamma, samtidigt som min egen karriär går över förväntan, säger Pernilla Andersson och skrattar.

När det gäller jämställdheten inom musikbranschen tycker hon att det blivit bättre under de 20-25 år hon själv verkat i den, åtminstone om man ser till musiker, låtskrivare och producenter.
– Däremot är ledning och styrelser på skivbolag, alltså topp-positionerna nästan enbart fyllda med män på majorbolag. Det är trist, tycker hon.
För att det ska till en riktig ändring tror hon att det krävs fler kvinnor i ledande positioner på skivbolagen, men också fler kvinnor inom yrken som är typiskt mansdominerade, såsom tekniker till exempel.
Hon försöker också själv dra sitt strå till stacken för en mer jämställd musikbransch, på olika sätt.
– Jag har varit med och finansierat och verkar som mentor på musikhögskolan i Stockholm, där kvinnor får råd och stöd när de ska ut i musiklivet. Jag föreläser en del och tycker nog alltid jag varit djävligt bra på att lyfta fram tjejer, säger Pernilla Andersson.

Förutom att arbeta med den nyinstiftade Pernilla Andersson Dregen-stiftelsen, som ska arbeta för en bättre äldrevård och vara en röst för dem som inte kan tala för sig själva, väntar snart singelsläpp för Pernilla Andersson och i sommar blir det turné.

Ditt arbete för ett mer jämställt musiklandskap, har det kostat dig något?
– Allt kostar när man sticker ut hakan men det är det värt.

Fotnot: Intervjun med Pernilla Andersson är gjord via mejl.

Läs mer: