LIDKÖPING 2019-02-21Ann-Louise Hansson framför bidraget Kärleken finns kvar under repetitionerna inför Melodifestivalens sista deltävling i Lidköping.Foto: Jonas Ekströmer / TT / kod 10030

Kärleken till scenen finns kvar

För fjortonde gången ställer nu Ann-Louise Hanson upp i Melodifestivalen. Låten ”Kärleken finns kvar” är skriven av dottern Josefin Glenmark-Breman, David Lindgren Zacharias och Olof ”Ollie” Olsen, och är en hyllning till Lill-Babs.

1. Starkaste Mellominne?
– Det var när Glenmarks mötte ABBA 1974. Historisk tävling! Utgången var given även om Frida trodde vi skulle vinna.
2. Bästa Mellolåten genom tiderna?
– Moving on.
3. Det här måste man ha/göra när man tittar på Mello?
– En dubbel espresso och en stor bakelse!

Glenmark-Breman lyckades locka de andra två att skriva för Melodifestivalen genom att lova att hennes mamma skulle sjunga bidraget.
– Jag har tackat nej flera gånger under senare år. Men den här låten är lite speciell, säger Ann-Louise Hanson.
Sången är inspirerad av de starka känslorna som vännen och kollegan Barbro ”Lill-Babs” Svenssons bortgång väckte. Hon och Ann-Louise Hanson träffades när Hanson var femton och vänskapen bestod.
– Låten är en hyllning till Barbro, men alla som upplevt att förlora en älskad vän kommer att kunna ta den till sig. Jag tycker den är jättefin, så det känns riktigt bra.
Barbro Svensson själv medverkade bara i Melodifestivalen en gång och sade sedan kategoriskt nej.
– Så på sätt och vis har jag lurat Barbro, hon är ju med en andra gång nu. Kanske hör hon det i sin himmel.

Ann-Louise Hanson tycker fortfarande det känns nytt och roligt att vara med i Melodifestivalen och gillar de nya formaten för tävlingen.
– Man måste hänga med i tiden! Det är fantastiskt att många fler kan få gå och se tävlingen runt om i landet, tycker jag.
Hon har dock aldrig själv vunnit, men det bekymrar henne inte.
– Jag har aldrig gått in i det för vinna, egentligen. Jag har haft en fungerande karriär, så jag har kunnat ha roligt med det. Melodifestivalen är ett fantastiskt evenemang att vara med i.

Det finns dock aspekter som är mindre roliga. Som åldersdiskriminering och elaka kommentarer kring äldre artister.
– De kan liksom inte låta bli att nämna åldern. De kallade oss ”kärringar” redan när jag, Siw Malmkvist och Towa Carson tävlade med ”C’est la vie” och det var ändå ett tag sedan. Det kommer säkert att pratas om min ålder den här gången också.
Ann-Louise Hanson tycker att underhållningsbranschen borde vara en meritokrati. Det är hur duktig, inte hur gammal artisten är som ska avgöra om de får stå på scen eller inte.
– Artister måste kunna ha en karriär om de är bra på det de gör, oavsett ålder, fortsätter hon.

Det är också skillnad på hur man skildrar kvinnliga och manliga artister.
– Inget snack om saken. När Owe Törnqvist var med tjatades det inte om hans ålder, jag behöver nog inte säga mer än så.
Hanson upplever att respekten för äldre artister är större inom gaykulturen, där också intresset för Melodifestivalen är stort.
– Man ser under finalen vem som står längst fram i publiken. Folk reser dit från hela världen, det är fantastiskt.
Hon är förtjust i den delen av sin trogna publik.
– Vet du, de kallar mig gayikon, det tycker jag är jätteroligt, det tyckte Barbro också.
Men hon tror att synen på veteranartister håller på att förändras till det bättre.
– Det är egentligen bara en magkänsla jag har, att det börjar vända.

Ann-Louise Hanson scendebuterade 1956 och har sett många förändringar för underhållningsbranschen under sin karriär. Hon oroar sig för att det blivit allt svårare att få ersättning.
– Låtskrivarna tjänar nästan ingenting. Det säljs inga skivor längre och allt streamas, så artister och låtskrivare förlorar och pengarna går till skivbolagen. Det måste bli jämnare fördelning. Förhoppningsvis blir det annorlunda i framtiden.
Hon tycker också att tonen blivit onödigt hård när man skriver om artister.
– Allt det där elaka som skrivs i tidningen om utseende eller kläder. Det är förskräckligt och på tok för mycket.

Den långa erfarenheten som artist ger ett varmare förhållande till publiken när hon framträder numera.
– Det är kul att kunna ha publiken i sin hand. Jag pratar med dem på ett annat sätt nu, mera avslappnat. I dag känns det mänskligt att vara sig själv eller göra fel. När jag var ung var jag rädd för publiken, nu är det inte alls så.
Om hon ska ge ett råd till unga artister som ska delta i Melodifestivalen så är det att försöka att njuta av det, trots pressen man känner.
– Ibland kan jag sitta hemma och höra att en artist är rädd och bli nervös åt dem och tänka ”måtte han eller hon klara det!”. Rädsla sätter sig på stämbanden och du kan inte ge allt då.

Hon förstår att det är lättare sagt än gjort för den som är med för första gången.
– Det är ett exceptionellt evenemang och det är klart att det känns stort. Man lär sig att det inte är på liv och död, så försök dras med av hur roligt det är också.
Ann-Louise Hanson tittar gärna själv på Melodifestivalen när hon inte är med. Lite ”regisserande” blir det från tv-stolen.
– Man blir lite insnöad, så det är oundvikligt att det blir en del tyckande om att man kunnat göra vissa saker annorlunda, säger hon och skrattar.

1. Starkaste Mellominne?
– Det var när Glenmarks mötte ABBA 1974. Historisk tävling! Utgången var given även om Frida trodde vi skulle vinna.
2. Bästa Mellolåten genom tiderna?
– Moving on.
3. Det här måste man ha/göra när man tittar på Mello?
– En dubbel espresso och en stor bakelse!