8 mars kommer Felicia Mulinaris diktsamling Det som inte kan utplånas ut. Foto: Gunilla Wedding
Bokdebuterande poeten Felicia Mulinari är född och uppvuxen i Lund men bor numera i Malmö. Foto: Gunilla Wedding
Felicia Mulinari, debuterande poet, Malmö.
Felicia Mulinari, debuterande poet, Malmö.

”Jag ville skriva fram rasismen som en vardag”

Skånska debutanter På samma gång stridsskrift och tröstskrift. Så beskriver Malmöpoeten Felicia Mulinari sin debut, lyriksamlingen Det som inte kan utplånas.
- Den är en kärleksberättelse om att erfara rasism och jag försöker skriva fram ömhet och solidaritet, säger hon.

Felicia Mulinari
Född: 1990 i Lund
Bor: Malmö
Bakgrund: Poet och kulturskribent som gått skrivarutbildningar både på Skurups och Biskops Arnös folkhögskolor. Har skrivit för bland annat ETC och Feministiskt Perspektiv. Arbetar som skrivarlärare på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Har bloggen texter om oss. Var en av textförfattarna till den politiska revyn Vinnaren tar allt som hade premiär på Malmö stadsteater våren 2018. Skrev även manus tillsammans med Saga Gärde till Unga teaterns föreställning Labyrint som hade premiär i höstas.
Aktuell: Med lyriksamlingen Det som inte kan utplånas som kommer ut på Albert Bonniers förlag 8 mars.
Felicia Mulinari om …
… vad som händer när hennes diktsamling släpps: ”Jag ska ha två releasefester, en i Stockholm och en i Malmö och sedan ska jag förhoppningsvis ut och läsa på olika platser. Jag har några grejer planerade och är peppad på det. Men annars vet jag inte riktigt – det är ju första boken så jag får se vad som händer.”
… det är först nu när boken kommer ut som hon kan kalla sig författare: ”Jag har nog kallat mig poet ett tag men visst är det tyvärr en makt och en statusgrej att ge ut en bok som också gör att jag har enklare att legitimera skrivandet.
… hon vill skriva mer för teater: ”Absolut, det är verkligen skitkul och det är också fint för att man jobbar så mycket tillsammans. Det kan verkligen poesin och prosan lära sig mycket av.”
… hur det var att se sin pjäs Labyrint på scen: ”Det var fantastiskt och kanske också sorgligare än vad jag hade förstått men det allra finaste var att se barnen och höra vad de sa efteråt. Det var både roligt och rörande.”
Felicia Mulinaris bästa tips för den som vill satsa på skrivandet: ”Var inte ensam i skrivandet – hitta en grupp, gå en skrivarskola eller ha en kompis som orkar med att du skriver. När du är ledsen över livet trösta dig med skräptv och dikter. ”

Vi träffas på Möllan i Malmö på ett klassiskt kafé där enda kaffealternativet är vanligt bryggkaffe. Vi slår oss ner med våra kaffekoppar i ett bås med rutiga soffor och när jag ber Felicia Mulinari börja från början med sitt intresse för att skriva konstaterar hon att det nog är något hon alltid har gjort.
– När jag var liten ville jag bli en ny Gabriel García Márquez och skriva generationsromaner, säger hon med ett skratt. Som äldre peppade min brorsa mig att starta en blogg och det tror jag var väldigt viktigt. Även om det mest var mina vänner som läste från början så var det fint att skriva till någon. Bloggen blev en plats där skrivandet kunde finnas, där det blev meningsfullt för att jag skrev till folk jag älskade.

Efter skrivarutbildningar på först Skurups folkhögskola och sedan Biskops Arnö har Felicia Mulinari etablerat sig som en lovande poet med fokus på rasism och aktivism.
Förra året var hon en av textförfattarna till den politiska revyn Vinnaren tar allt på Malmö stadsteater och i höstas skrev hon tillsammans med Saga Gärde manus till Unga teaterns poetiska barnföreställning Labyrint om en mormor långt bort som snart ska dö, en mamma i exil och hennes dotter. Och nu, 8 mars, kommer hennes första bok – diktsamlingen Det som inte kan utplånas som på förlagets hemsida beskrivs som ”en diktsvit sprungen ur en kollektiv erfarenhet av rasism och våld”.
– Jag hittade till den här boken genom texter jag hade skrivit i vi-form om rasism. Jag ville lära känna mer om det här vi-et och det blev den här boken.

Hur skulle du beskriva den här vi-formen?
– Jag tror att den uppstod ur att jag av mig själv skriver mycket om olika kollektiv – allt från familj och vänner till icke-män som är ute på krogen men också om ett rasifierat kollektiv och aktivism och jag visste också att jag ville göra något av den här formen. Boken utforskar hur ett vi blir till, vad det finns för villkor i ett vi och vad det är som tröstar med ett vi. Det här är viktigt för mig på ett politiskt plan också. Som socialist är jag övertygad om att grunden för samhällsförändringar är kollektiv organisering så ett kollektiv har hoppfulla associationer för mig, även om det såklart också kan vara problematiskt på massa sätt.

Det som inte kan utplånas är indelad i tre delar under rubrikerna Namn, Öl och Körsbär. I Namn handlar det om barn, mödrar och familj, i Öl om att hitta sitt sammanhang bland vänner med samma erfarenheter som en själv och i Körsbär om gemenskap i politisk aktivism. Boken är dock inte alls skriven i någon kronologisk ordning.
– Barndomen kom sist och från början tror jag inte alls att jag hade tänkt skriva om det, men samtidigt har jag alltid skrivit om mödrar och varit intresserad av mödraskap och den vardagsrasism rasifierade mödrar får utstå i egenskap av just mödrar, så det fanns nog där, funderar Felicia Mulinari.

I diktsvitens tredje del handlar det mycket om politisk aktivism och konkreta händelser som till exempel nazistattacken mot demonstranter i Malmö 8 mars 2014.
– Jag ville skriva fram rasismen som en vardag men också gestalta ett kollektiv som blir politiskt medvetet genom händelser som till exempel 8 mars men även rörelsen bakom afrofobirapporten som visade på relationen mellan ekonomisk ojämlikhet och afrofobi. Och så det kollektiva traumat av Lasermannen både i Stockholm och i Malmö, säger Felicia Mulinari.
– Stor del av mitt skrivande är relaterat till minne, fortsätter hon. Det är ett sätt att göra minnesmonument, att hedra tidigare kamper och människor vi förlorat.

Felicia Mulinari är uppvuxen i Lund och hon betonar att hennes erfarenhet av rasism är en specifik erfarenhet.
– Det handlar om att växa upp som medelklass på en plats som är väldigt vit och där det finns en total förträngning av rasism, beskriver hon. Självklart präglar det min bok. Men samtidigt är den fiktion, och handlar inte om mig utan jag försöker gestalta rasism och liv genom många olika berättelser och bilder. Jag tänker också att boken försöker närma sig att prata om skillnader inom kollektiv. När jag kallar den för en kärleksberättelse är det viktigt att förstå att det är en romantiserad text som vet om att det är en romantisering och att den leker med lögnen som en form av tröst.

Felicia Mulinari ser sitt eget skrivande som en del av en utveckling de senaste åren där allt fler svenska författare lyft fram rasism som en grundläggande erfarenhet i sitt skrivande. Det är väldigt lyxigt att få skriva i det här sammanhnget när andra har fört kampen före henne menar hon.
– Här finns Athena Farrokhzad, Yolanda Aurora Bohm Ramirez, Anamarija Todorov, Johannes Anyuru, Burcu Sahin, hela Litteraturkollektivet Censur och även till exempel Alexandra Pascalidou som var tidig och vars bok Bortom mammas gata var jätteviktig för mig som liten, räknar hon upp.
– Det är också väldigt vackert att få skriva tillsammans med så många andra som skriver om de här erfarenheterna. Och att få skriva i relation till deras texter i stället för bara ett vitt litteraturlandskap, lägger hon till. Utvecklingen hänger också ihop med en antirasistisk rörelse på gatorna, arbetsplatserna, skolorna och universiteten. Ta till exempel protesterna mot vakternas rasistiska misshandel på tunnelbanan i Stockholm. Vi är många som har varit arga länge. Samtidigt tänker jag att även om vi är fler rasifierade poeter som syns så har det inte förändrat vem som har makten i litteraturvärlden – vi är insläppta en stund men strukturen är inte förändrad.

Förutom poesi skriver Felicia Mulinari kulturartiklar och debattartiklar för flera tidningar och arbetar också som skrivarlärare på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg.
Och nu när första diktsamlingen snart ligger på bokhandelsdiskarna är hon också på god väg med nästa skrivprojekt.
– Innan har jag tänkt att jag bara ska skriva poesi men just nu skriver jag faktiskt på en roman, avslöjar hon innan vi skiljs åt. Den handlar på många sätt om att ge upp. Jag känner mig nyfiken på alla former av litterärt skrivande. Det finns begränsningar i alla former som är spännande att undersöka, som leder en till olika röster.

Felicia Mulinari
Född: 1990 i Lund
Bor: Malmö
Bakgrund: Poet och kulturskribent som gått skrivarutbildningar både på Skurups och Biskops Arnös folkhögskolor. Har skrivit för bland annat ETC och Feministiskt Perspektiv. Arbetar som skrivarlärare på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Har bloggen texter om oss. Var en av textförfattarna till den politiska revyn Vinnaren tar allt som hade premiär på Malmö stadsteater våren 2018. Skrev även manus tillsammans med Saga Gärde till Unga teaterns föreställning Labyrint som hade premiär i höstas.
Aktuell: Med lyriksamlingen Det som inte kan utplånas som kommer ut på Albert Bonniers förlag 8 mars.
Felicia Mulinari om …
… vad som händer när hennes diktsamling släpps: ”Jag ska ha två releasefester, en i Stockholm och en i Malmö och sedan ska jag förhoppningsvis ut och läsa på olika platser. Jag har några grejer planerade och är peppad på det. Men annars vet jag inte riktigt – det är ju första boken så jag får se vad som händer.”
… det är först nu när boken kommer ut som hon kan kalla sig författare: ”Jag har nog kallat mig poet ett tag men visst är det tyvärr en makt och en statusgrej att ge ut en bok som också gör att jag har enklare att legitimera skrivandet.
… hon vill skriva mer för teater: ”Absolut, det är verkligen skitkul och det är också fint för att man jobbar så mycket tillsammans. Det kan verkligen poesin och prosan lära sig mycket av.”
… hur det var att se sin pjäs Labyrint på scen: ”Det var fantastiskt och kanske också sorgligare än vad jag hade förstått men det allra finaste var att se barnen och höra vad de sa efteråt. Det var både roligt och rörande.”
Felicia Mulinaris bästa tips för den som vill satsa på skrivandet: ”Var inte ensam i skrivandet – hitta en grupp, gå en skrivarskola eller ha en kompis som orkar med att du skriver. När du är ledsen över livet trösta dig med skräptv och dikter. ”