Sasha Marianna Salzmann. Foto: Esra Rotthoff

Relationerna i fokus i fantastisk debutroman

Litteratur/recension

BOK
Utom sig
Författare: Sasha Marianna Salzmann
Översättare: Jesper Festin
Förlag: Weyler förlag

“Etja, Etina, Etinka – mor, mormor, gammelmormor, superhjälte / Sjura, Sasja, Alexander – gammelmorfar, morfar, far, hjälte i Röda armén.”

I början av Sasha Marianna Salzmanns debutroman Utom sig möts läsaren av en personförteckning. En blinkning till den ryska romantraditionen, men också något mer än så. Redan här markeras nämligen något för den här romanen alldeles avgörande, skiftningarna i karaktärernas funktioner och identiteter.
För det första noterar vi att identiteterna är relationella. Etja är olika saker på en gång: mor till Emma, mormor till Valentina, gammelmormor till Alissa. För det andra förstår vi att det här är en berättelse som spänner över många generationer.
Det är alltså de här glidningarna – mellan generationer och mellan identiteter – som utgör romanens kärna. Huvudkaraktären, Alissa/Alis försök att förstå sig själv i relation till sina förfäder och deras historia, i relation till sina älskare, i relation till sina språk och kanske framför allt: i relation till sin tvillingbror. Anton. Anton som har lämnat Tyskland för Istanbul och inte verkar vilja komma tillbaka. Som Alissa/Ali förtvivlat följer och söker efter där.

Romanens titel – Utom sig – kan med utgångspunkt i detta tolkas på flera sätt. För det första i den vardagsspråkliga innebörden av begreppet – utom sig, att vara hysterisk, förtvivlad, desperat. Men också i linje med hur det använts bland filosofer som Hegel, där außer sich betecknar ett viktigt led i vad det är att bli medveten om sig själv (självmedveten).
Att man (förenklat uttryckt) för att se sig själv, måste få sin existens bekräftad av andra. Man måste på så vis närma sig själv utifrån – utom sig. Sökandet efter brodern är på så vis för Alissa/Ali också ett sökande efter ahenne själv. Ett mer eller mindre framgångsrikt sådant.

Utom sig är kort sagt en alldeles fantastisk roman. Den sveper genom olika människoöden, genom länder, genom språk. Ibland spränger som sagt ryska in i texten, ibland jiddisch, ibland turkiska – spår av den kringflyttande (-flyende) tillvaron.
Språkets symboliska betydelse är knappast försumbar. Den avhandlas på den konkreta nivån – som innebörden av att tala jiddisch i en skolmiljö där det inte anses passande. Men också mer abstrakt.
I en passage diskuteras till exempel det faktum att “jag” på ryska endast består av en bokstav:
“En enda bokstav i ett alfabet som har 33. Den sista. […] så ställ dig längst bak, glöm dig själv, gör dig inte viktig, lös upp dig.” Språket och jaget – intimt förbundna.

Eftersom språket spelar en så avgörande roll i boken känns det också viktigt att lyfta fram att översättaren, Jesper Festin, handskats väldigt varligt och berömvärt med övergången från tyska till svenska.
Kanske är det Salzmanns erfarenheter som dramatiker som får berättelsen att framstå som så levande. En känsla för rösten (språket) och rummet, för begäret efter och nödvändigheten i att få prova olika roller. Se sig själv i dem, genom dem – vara dem. Själv vill jag artikulera så tydligt som bara möjligt: läs den.

BOK
Utom sig
Författare: Sasha Marianna Salzmann
Översättare: Jesper Festin
Förlag: Weyler förlag