Vi

Här skapas magi i det svarta scenrummet

Emma Bexell och Stefan Stanišic vid datorn där de skapar magi till Oscar Liljas försvinnande. Foto: Gunilla Wedding
Artikel Vi fortsätter att följa arbetet med Sara Bergmark Elfgrens pjäs Oscar Liljas försvinnande som har premiär på Hipp i Malmö 9 mars. I denna del möter vi Stefan Stanišic och Emma Bexell från scenkonstgruppen Bombina Bombast som har ansvar för föreställningens videodesign och tekniska koncept.

Repetitionerna av Oscar Liljas försvinnande är i full gång i Malmö Stadsteaters replokal. Många pusselbitar ska passas ihop och en är scenkonstgruppen Bombina Bombasts specialgjorda filmer som ska ge liv åt både levande och döda.


– Vi ska skapa djup och ett levande rum i något som till synes bara är ett tomrum, förklarar Stefan Stanišic som tillsammans med sambon Emma Bexell är Bombina Bombast.

Scenkonstkollektivet Bombina Bombast startades i Malmö 2011 och det var flytten till en ny studio, granne med Malmö Stadsteater vid Hipp, som blev starten på samarbetet som lett fram till den nyskapande och experimentella scenografin i Oscar Liljas försvinnande.


– Alexandra Hill och Sara Cronberg (regissör för Oscar Lilja, reds. anm.) från stadsteaterns Unga teatern bjöd in sig på kaffe för att säga hej och det visade sig snabbt att vi tänkte ganska lika om nutida teater, nya uttrycksformer och hur man kan uppdatera teatern, berättar Stefan Stanišic när vi slagit oss ner i matsalen i stadsteaterns replokaler.

Snart ansluter Emma Bexell, som just nu är föräldraledig med parets fem månader gamla dotter Livia men som har varit med i Oscar Lilja-arbetet från början.


– Redan första gången vi träffade Sara Cronberg kom vi på tio idéer om vad vi skulle kunna göra, fyller hon entusiastiskt i.

Bombina Bombast, som i sitt arbete undersöker användningen av nya tekniker som till exempel virtual reality (VR) i kombination med scenkonst, inledde sitt samarbete med Malmö Stadsteater med VR-workshops för gymnasieelever kopplade till monologen Jag, mig själv och min persiska pappa.


– Sedan nämnde Sara Cronberg att hon kontaktat Sara Bergmark Elfgren om att skriva för Unga teatern och vi tyckte att det lät jättehäftigt. Vi hade precis läst hennes Norra Latin och den var så spot on, berättar Stefan Stanišic.


– Den är verkligen fantastiskt, tänk att vi har en sådan författare i Sverige och så ska hon skriva för scen, säger Emma Bexell. För oss var det solklart att vi ville vara med.

Oscar Liljas försvinnande utspelas i både nu- och dåtid. I dåtid träffas fyra konstelever på en folkhögskola och lär också känna den karismatiske poeten Oscar Lilja. Allt tar en ände med förskräckelse och i nutid återvänder några av eleverna för att minnas vad som egentligen hände i skogen runt folkhögskolan och på Oscar Liljas herrgård.

Så väl skogen som herrgården och det där med minnen har varit viktiga utgångspunkter för Stefan Stanišics och Emma Bexells arbete som handlar om att fylla det helsvarta scenrum scenografen Helle Damgård har skapat med bild, film och effekter.


– I början var det mycket Stefan, jag, Helle och Sara som satt och spånade och redan innan vi hade läst manuset hade vi en gemensam idé kring föreställningens känsla och en estetik, förklarar Emma Bexell. Det ska vara lite läskigt och ungdomligt och romantisk. När sedan första manusutkastet kom fanns det också väldigt tydliga bilder och då började vi nysta där.

Det praktiska filmarbetet gjordes i höstas när Stefan Stanišic och Emma Bexell spelade in massor av filmmaterial i skogsmiljö och i ett gammalt övergivet hus.


– När vi filmade i skogen fick vi väldigt naturalistiska, vackra bilder, sedan har vi lagt på inverterade färger och ökat kontrasterna så det nästan skär i ögonen och det är mycket svartvitt och svarta flytande färger som rör sig i rummet, förklarar Stefan Stanišic. Vi har pratat mycket om det här med minnen och hur de ofta kan upplevas som annorlunda och mycket starkare än de var i verkligheten. Det är det vi vill fånga och förstärka.


– Vi jobbar också med tre tidslager fortsätter han. Det levande lagret, nutiden där vi har en form av estetik, minneslagret, som har sina regler. Och slutligen det döda lagret där karaktärerna bara är spöken projicerade på en skärm. Där har vi också spelat in scener med skådespelarna och sedan ska de spela mot eller med sig själva på film. Ibland kanske skådespelaren säger en del av en replik, sedan fyller den projicerade i och så går det tillbaka till skådespelaren igen. I den bästa av världar ska publiken inte uppfatta hur mycket jobb det har varit bakom allt det här. Det ska bara flyta på och se enkelt ut, även om det är väldigt krävande.

Trots att skogs- och herrgårdsfilmerna, liksom de inspelade scenerna med skådespelarna, redan finns klara är det först nu i samband med repetitionsarbetet som helheten sätts.


– Det två första veckorna jobbade Sara Cronberg bara med skådespelarna. Den tredje veckan kopplades vi och ljud och ljus in och sedan har vi bara testat vad som är möjligt, berättar Stefan Stanišic. Det här är också en fördel teatern har jämfört med film, att man hela tiden kan komma på nya idéer. De som blir bäst är de som kommer när skådespelarna och regissören är ute på golvet och arbetar.


– Det här är en process som är väldigt rolig att vara med i. Ofta när vi gör videojobb levererar vi bara något färdigt, säger Emma Bexell.


– Eftersom vi håller på med en teknik som folk inte känner till handlar det verkligen om att skapa magi, fortsätter hon. Vi brukar prata om hur Strindberg använde projektioner i Ett drömspel och fick en blomma att växa. I dag är det ganska standard så frågan är hur vi kan nå det där drömska igen.


– Många tänker kanske att teater är konservativt, statiskt och kanske musealt men teatern har nästan alltid legat i framkant tekniskt och är den perfekta uttrycksformen för nya medier, lägger Stefan Stanišic till.

Hur blir då det färdiga resultatet av Oscar Liljas försvinnande?


– Vi har skapat vår egen genre här, skräckromantisk teater som är stor i känslor och uttryck och det kommer att bli jättehäftigt, säger Stefan Stanišic med stark övertygelse.


– Det blir en slags mysskräck på scenen, läskigt på det där sättet som gör att man vill ha lite mer, fyller Emma Bexell i. Och man vet ju aldrig om Hipps egna spöken dyker upp på premiären.

FAKTA

Fakta:

Bombina Bombast om …

… vad som händer för Bombina Bombast efter premiären: ”Redan tre dagar efter premiären är det kollationering för vårt nästa projekt. Det heter #thelmatwo och är en slags uppföljare till filmen Thelma och Louise, en framtidsdystopi i form av en roadtrip. Vi står för regi (Stefan, reds anm.) och manus (Emma, reds anm.) och det är ett samarbete med danska Sydhavn teater. Där går vi tillbaka till det lilla formatet som vi oftast jobbar i. Det utspelas i en butikslokal och i en limousine. Sedan ska vi också göra en interaktiv testutställning på Tekniska museet i Stockholm och i höst blir det premiär för en VR-film vi gjort som är en blick på Bergmans Persona. Och längre fram ska vi göra ett till projekt med Sara Cronberg.”

… hur de känner inför framtiden med tanke på Region Skånes pausande av utvecklingsbidragen: ”Rent konkret är det nu ett projekt som Region Skåne skulle ha finansierat vår medverkan i, ett samarbetsprojekt med flera frigrupper som nu sätts på paus. Det är en kortsiktig konsekvens. Det långsiktiga är att om det här bara är början så är det dags att säga ifrån. Men för vår del, det sista vi gör är att lägga ner. Vi är, liksom de flesta frigrupper i Malmö och Skåne, väldigt bra på att hitta sätt att finansiera vår verksamhet
– vi får pengar från film och spel och gör även internationella samarbeten. Det tråkiga är att Region Skåne tidigare har varit tydliga med att nyskapande och samarbeten premieras inom scenkonsten och de har skapat ett väldigt bra klimat här. De var också bland de allra första som vågade satsa på oss. Så det är en tråkig utveckling.”

Utrikes

Schimpanser på Guinea lär ut nötknäckning

Schimpanser verkar kunna lära ut verktygsanvändning till yngre generationer. På bilden syns schimpanser i Sydafrika.
Foto: Erin Conway-Smith/AP/TT
Utrikes
Utrikes Schimpanser på Guinea kan lära ut nötknäckning till yngre generationer, enligt forskare.
En ny studie tyder på att det finns större likheter mellan schimpansens och människans kulturella utveckling än vad som tidigare antagits.

Människan har en kumulativ kultur, det vill säga att färdigheter och teknologier överförs och förfinas från generation till generation. Vissa experter tror att detta är unikt för människan, och att schimpansers verktygsanvändning utvecklas spontant.

Bevis för det sistnämnda kommer delvis från studier av fångna schimpanser, som har setts utveckla enkel verktygsanvändning på egen hand som att krafsa med pinnar och ösa med löv.

Kathelijne Koops, professor vid antropologiska institutet vid Zürichs universitet, utformade en rad experiment på vilda schimpanser i Guinea för att undersöka om de kan lära varandra att knäcka nötter med hjälp av stenar.

Nötter och stenar

Forskarnas utgångspunkt var faktumet att en schimpanspopulation i Bossou knäcker nötter, medan en annan population endast sex kilometer bort i Nimba inte gör det. Koops ville ta reda på om schimpanserna i Nimba skulle utveckla beteendet om de introducerades till verktygen.

Forskarna genomförde fyra olika experiment. I det första lade de ut palmnötter i skal och stenar som schimpanserna kunde använda för att knäcka dem. I det andra lade forskarna ut palmnötter i skal och stenar, men även ätbar palmnötsfrukt. I det tredje fanns stenar, palmnötter utan skal och några spruckna nötskal. I det fjärde och sista experimentet lade forskarna ut stenar och nötter som är lättare att knäcka för schimpanser som använder sig av tekniken.

"Väldigt intressant"

Experimentplatserna i Nimba besöktes och utforskades av tiotal schimpanser som filmades med kameror, men de försökte inte knäcka nötter en enda gång.

Studien, som publicerats i tidskriften Nature Human Behavior, tyder på att nötknäckning kan vara ett resultat av kumulativ kultur, liknande den hos människor.

– Efter att ha observerat Bossou-schimpanser som knäckt nötter vid många tillfällen, var det väldigt intressant att se Nimba-schimpanserna interagera med samma föremål utan att någonsin knäcka en nöt, säger Koops.

Lund

Tågpersonal slagen av passagerare

Lund
Lund En tågvärd ombord på ett tåg utanför Lund blev slagen av en passagerare.

Händelsen inträffade strax efter klockan 19. Personalen ska ha blivit slagen av en man som sedan hoppar av tåget. Polis kallas till platsen och söker efter gärningsmannen. Ingen person har ännu gripits.

Tågvärden ska inte ha behövt sjukvård.

Inrikes

Glupsk gädda hittad hängd under bro

Bilden på den glupska gäddan har spridits på sociala medier under veckan. Arkivbild.
Foto: Yael Seligsohn/Sveriges Radio/TT
Inrikes
Inrikes

Bilden på en fastfryst gädda med en gös i munnen spreds som en löpeld i olika medier förra veckan, och har även uppmärksammats i Danmark och Norge. Gäddan tros ha kvävts av gösen och sedan flutit upp mot ytan med sin sista måltid kvar i munnen.

I helgen hittades gäddan hängd i ett rep under en hög vägbro i Knivsta. Någon ska ha hackat upp fisken ur isen och sedan hängt upp den till allmän beskådan, skriver UNT.

– Jag tror det var runt 22-tiden i fredags kväll som jag passerade under Gredelbybron och såg att gäddan hängde i ett rep någon meter under bron. Repet var fastsatt i en liten träbro som det går att klättra ut på under bilbron, säger Fredrik Backlund, som lade ut en bild på den hängande gäddan på Facebook, till tidningen.

Backlund säger till SVT Uppsala att gäddan inte längre hängde kvar i bron när han senare passerade platsen igen.

Kultur och nöje

"Sabaya" fick Guldbagge för bästa dokumentär

Hogir Hirori tilldelades Guldbaggen för bästa dokumentär för den omtalade filmen 'Sabaya'.
Foto: Stefan Jerrevång/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Dokumentären "Sabaya" tog hem en Guldbagge för bästa dokumentär. Regissören Hogir Hiroris film om yazidiska kvinnor som hållits som sexslavar hos IS har blivit omtalad även internationellt.
– Jag tycker inte att man ska blunda för det som händer, det här är konsekvenser av krig, säger han till TT.

Årets Guldbaggegala gala leds av Gina Dirawi som gör comeback i tv-rutan efter några års paus.

– Kul att vi har samlats här ikväll för att fira att jag är tillbaka i tv igen, välkomna hit, sa hon under sin öppningsmonolog.

– Nytt för i år är att vi tagit bort musiken som spelas när tacktalen är för långa, i stället har vi bytt ut det mot samlagsljud från "Pleasure", tillade hon.

Ninja Thybergs porrdrama "Pleasure" har chans på sju Guldbaggar och "Tigrar" av Ronnie Sandahl, som är utvalt till Sveriges Oscarsbidrag, har tilldelats fem nomineringar. Flest nomineringar har dock den svensk-costaricanska filmen "Clara Sola", som har nio.

Det första skådespelarpriset, bästa manliga biroll, tilldelades Jonay Pineda Skallak – för rollen som Sluggo i "Vinterviken", Netflix nyversion av Mats Wahls ungdomsroman. Han slog därmed sin "Vinterviken"-kollega Magnus Krepper som också var nominerad i samma kategori.

– Jag blev väldigt chockad. Under hela mitt liv har ingen trott på mig. Sedan jag var ung har jag haft mycket problem i skolan, blivit omplacerad, folk har garvat mycket åt mig. Nu har jag motbevisat folk, och jag har motbevisat mig själv. Om man tror på sig själv och verkligen kämpar kommer man dit man vill. Nu sitter jag här med en Guldbagge, det är helt sjukt, sade han till TT efter att ha mottagit priset.

Citerade Tage Danielsson

Bästa kvinnliga biroll tilldelades Jennie Silfverhjelm – för rollen som Marianne Jonsson i Hannes Holms familjefilm "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton". Den filmen tilldelades även Guldbaggen för bästa produktionsdesign, priset gick till Michael Higgins.

– Wow, Jesus, jag säger som Tage Danielsson: "utan tvivel är man inte klok". Tvivlet är så stor del av vår yrkesroll, det är nog 50 procent, sa Jennie Silfverhjelm och fortsatte på scenen att hylla sin regissör:

– Men en regissör som Hannes Holm – det har varit en ynnest att få arbeta med dig, den tilliten och den enorma friheten som du gav mig, det har varit lustfyllt.

På förgalan, som sändes på SVT Play före direktsändningen av kvällens huvudgala, delades Guldbaggar ut till flera tekniska kategorier.

Först ut var Guldbaggen för bästa ljuddesign. Den gick till Erick Vargas Williams, Valène Leroy, Charles De Ville och Aline Gavroy för "Clara Sola". På plats för att ta emot baggen var producenten Nima Yousefi.

Priset Gullspira, hederspriset som ges ut till någon som gjort enastående insatser inom barnfilmen, delades på förgalan ut till konstnären, barnboksförfattaren och animatören Johan Hagelbäck.

Omdiskuterad dokumentär

Den stentuffa dokumentärkategorin togs hem av "Sabaya" av svensk-kurdiske filmaren Hogir Hirori. Filmen har tidigare blivit omdiskuterad och bland annat prisats på Sundance. Den skildrar yazidiska kvinnor som räddas ur det kaotiska al-Hol-lägret.

– Stort tack till min fantastiska fru som kom med idén till filmen, sa Hogir Hirori på scenen och tillägnade filmen till alla som jobbat med filmen och de tjejer som medverkar i filmen och "vill att deras historier ska berättas för världen."

I fjol skrev New York Times ett reportage där fler kvinnor uppgav att de inte ville medverka i "Sabaya". Hogir Hirori säger att kritiken är illa underbyggd.

– Det har påverkat filmen såklart, men jag tycker att det var orättvis kritik. Ingen av tjejerna som var med i filmen har sagt det som står i New York Times-artikeln, det har vi också skickat till New York Times, säger han till TT.

Under kvällen ska Laleh, Mapei, Viktor Norén med Peter Jöback och Kristin Amparo uppträda. Prisutdelare är bland andra Alexander Abdallah, Evin Ahmad och Molly Sandén.

Guldbaggegalan direktsänds i SVT klockan 20.

Miranda Sigander/TT

Sofia Sundström/TT

Ann Edliden/TT

Programledaren Gina Dirawi drog i gång Guldbaggegalan med en monolog.
Programledaren Gina Dirawi drog i gång Guldbaggegalan med en monolog.
Foto: Stefan Jerrevång/TT

FAKTA

Fakta: Vinnare Guldbaggegalan 2022

Bästa ljuddesign: Erick Vargas Williams, Valène Leroy, Charles De Ville och Aline Gavroy – för "Clara Sola".

Bästa produktionsdesign: Michael Higgins – för "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Bästa maskdesign: Erica Spetzig – för "Pleasure"

Bästa klippning: Hanna Lejonqvist och Dino Jonsäter – för "Världens vackraste pojke"

Bästa dokumentär: "Sabaya" – i regi av Hogir Hirori

Bästa foto: Sophie Winqvist Loggins – för "Clara Sola"

Gullspira: Johan Hagelbäck

Bästa internationella film: "Flykt" – i regi av Jonas Poher Rasmussen

Bästa kortfilm: "Man med duvor" – i regi av Lina Maria Mannheimer

Bästa originalmusik: Lisa Nordström – för "Children of the enemy"

Bästa manliga biroll: Jonay Pineda Skallak – för rollen som Sluggo i "Vinterviken"

Bästa kvinnliga biroll: Jennie Silfverhjelm – för rollen som Marianne Jonsson i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Bästa visuella effekter:

Bästa kostymdesign:

Hedersguldbaggen:

Bästa kvinnliga huvudroll:

Bästa manliga huvudroll:

Bästa regi:

Bästa manus:

Bästa film:

FAKTA

Fakta: De är nominerade

Bästa film:

"Clara Sola" – i regi av Nathalie Álvarez Mesén

"Pleasure" – i regi av Ninja Thyberg

"Tigrar" – i regi av Ronnie Sandahl

"Utvandrarna" – i regi av Erik Poppe

"Världens vackraste pojke" – i regi av Kristina Lindström och Kristian Petri

Bästa regi:

Nathalie Álvarez Mesén – för "Clara Sola"

Gorki Glaser-Müller för "Children of the enemy"

Ronnie Sandahl – för "Tigrar"

Ninja Thyberg – "Pleasure"

Bästa kvinnliga huvudroll:

Lisa Carlehed – för rollen som Kristina i "Utvandrarna"

Wendy Chinchilla Araya – för rollen som Clara i "Clara Sola"

Sofia Kappel för rollen som Bella i "Pleasure"

Cecilia Milocco – för rollen som Molly i "Knackningar"

Bästa manliga huvudroll:

Mustapha Aarab – för rollen som John-John i "Vinterviken"

Erik Enge – för rollen som Martin Bengtsson i "Tigrar"

Jonas Karlsson – för rollen som Tyko Johnsson i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Gustaf Skarsgård – för rollen som Karl-Oscar i "Utvandrarna"

Bästa kvinnliga biroll:

Sofia Helin – för rollen som Judit i "Utvandrarna"

Liv Mjönes – för rollen som Karin i "Tigrar"

Carla Sehn – för rollen som Beata i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Jennie Silfverhjelm – för rollen som Marianne Jonsson i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Bästa manliga biroll:

Filip Berg – för rollen som Ruben i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Daniel Castañeda Rincón – för rollen som Santiago i "Clara Sola"

Magnus Krepper – för rollen som Frank i "Vinterviken"

Jonay Pineda Skallak – för rollen som Sluggo i "Vinterviken"

Bästa manus:

Nathalie Álvarez Mesén och Maria Camila Arias – för "Clara Sola"

Manuel Concha – för "Suedi"

Hogir Hirori – för "Sabaya"

Jan Vierth för "Apstjärnan"

Bästa klippning:

Marie-Hélène Dozo – för "Clara Sola"

Amalie Westerlin Tjellesen och Olivia Neergaard-Holm – för "Pleasure"

Hanna Lejonqvist och Dino Jonsäter – för "Världens vackraste pojke"

Bästa foto:

Ellinor Hallin – för "Kören – en film om Tensta Gospel Choir"

Marek Septimus Wieser – för "Tigrar"

Sophie Winqvist Loggins – för "Clara Sola"

Bästa ljuddesign:

Bryan Dyrby och Kristoffer Salting – för "Världens vackraste pojke"

Thomas Jæger – för "Knackningar"

Erick Vargas Williams, Valène Leroy, Charles De Ville och Aline Gavroy – för "Clara Sola"

Bästa originalmusik:

Anna von Hausswolff och Filip Leyman – för "Världens vackraste pojke"

Lisa Nordström – för "Children of the enemy"

Johan Söderqvist – för "Utvandrarna"

Bästa visuella effekter:

Alex Hansson och Torbjörn Olsson – för "Utvandrarna"

Martin Malmqvist – för "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Ronald Grauer – för "Clara Sola"

Bästa kostymdesign:

Louize Nissen – för "Utvandrarna"

Ingrid Sjögren – för "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Amanda Wing Yee – för "Pleasure"

Bästa produktionsdesign:

Elle Furudahl – för "Knackningar"

Michael Higgins – för "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Paula Loos – för "Pleasure"

Bästa maskdesign:

Eros Codinas och Love Larson – för "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton"

Therese Sandersson – för "Red dot"

Erica Spetzig – för "Pleasure"

Bästa kortfilm:

"Bad lesbian" – i regi av Simone Norberg

"Du är alltid 20" – i regi av Christer Wahlberg

"Man med duvor" – i regi av Lina Maria Mannheimer

Bästa dokumentärfilm:

"Children of the enemy" – i regi av Gorki Glaser-Müller

"Lena" – i regi av Isabel Anderson

"Sabaya" – i regi av Hogir Hirori

"Världens vackraste pojke" – i regi av Kristina Lindström och Kristian Petri

Bästa internationella film:

"The father" – i regi av Florian Zeller

"Flykt" – i regi av Jonas Poher Rasmussen

"Nomadland" – i regi av Chloé Zhao

Sport

Krönika: En förenings uppgång och fall

Leif Nilsson.
Foto: Jonny Nilsson
Sport
Krönika Jag har under mina snart 43 år som sportjournalist på Skånska Dagbladet haft nöjet att på nära håll lära känna idrottspersonligheter som gått från talang till stjärna. Jag har haft förmånen att träffa idrottsledare som gett sitt hjärta och hela själ till sin förening. Jag har sett föreningar födas och blomma ut och hyllas, men jag har också tvingats se rätt många, i flera fall anrika föreningar, gå i graven. Som Wemmenhögs IF, Knickarps IF, Klasaröds BK, IF Ale, Snogeholms IF och Gislövsdals IK i fotboll. Som SoGK Pantern från Skivarp i brottning. Som BTK Rack och Blentarps SK i bordtennis. Som IK Vinco, IK Pandora och Österlens IK i handboll. Som Blentarp/Veberöd i innebandy.

I en del fall har jag under dessa SkD-år både skrivit om föreningars födelse och död, om dess uppgång och fall. Som BW 90 IF, FC Österlen och Sövde IF.

Jag skulle kunna ge exempel på fler föreningar som försvunnet från kartan och som jag skrivit om.

I mängden av föreningar är det en som sticker ut lite extra: BW 90 IF i Sjöbo kommuns norra del, på gränsen till Mellanskåne.

På gott och ont. Mest på gott, om du frågar mig.

Med facit i hand är det väl bara att buga och tacka för underhållningen.

Född i november 1990.

Död via konkurs en gråkall oktoberdag 2017.

I kulisserna har jag varit med på hela resan, från uppgång till fall.

Jag skrev om bildande 1990, då Bjärsjölagårds IF och Wollsjö AIF slog sig samman och blev ett i namnet BW 90 IF.

Jag skrev om slutet. Inte för att det är något direkt att skryta om, men jag var ensam om att medialt bevaka det som kom att bli BW 90 IF:s allra sista fotbollsmatch, den i division 3 den 1 maj 2017. BW var i kris och tog emot Lunds SK, med i Skåne välkände profilen Thomas Jernberg som tränare, i den fjärde omgången. BW förlorade med 0-1. ”Järnet” och Lunds SK slog in den sista spiken i BW-kistan. I omgången därpå, när BW skulle ha mött Eslövs BK, fick de inte ihop lag och tvingades lämna walk over. BW uteslöts ur serien och kom aldrig mer igen. Ekonomin var körd i botten och konkursen var oundviklig.

Då hade korparna länge redan kraxat högt över BW 90.

Det ständiga snacket handlade i flera år om oro i tränarledet, om samarbetssvårigheter mellan BW 90 och Wollsjö AIF, om avhopp och dålig ekonomi och framför allt om misstankar om fusk och läggmatcher och otillåtet spel. Allt eskalerade när deras egen härförare, huvudtränaren Dan Fransson, polisanmälde sitt lag för att de förlorat med vilje, för att de lagt sig.

Det var inte enda gången BW 90 IF misstänktes för inblandning i en så kallad spelskandal. Sanning eller dikt? Det lär aldrig komma fram, antar jag.

Det var inte enda gången BW 90 IF misstänktes för inblandning i en så kallad spelskandal. Sanning eller dikt? Det lär aldrig komma fram, antar jag. Det enda definitiva, det enda säkra och sanna, är att föreningen BW 90 aldrig blev fälld eller straffat. Bevis saknades.

Ett tag, rätt länge faktiskt, handlade det mesta som skrevs om BW 90 om allt annat än fotboll.

Det var inte bara misstankar om fusk och läggmatcher och polisanmälningar, det var bråk även med kommunen om stöd och pengar och uteblivna bidrag, det var oegentligheter med den egna personalen. Ja, det som till slut blev dödsstöten för BW, det var faktiskt en anställds begäran om att sätta föreningen i konkurs efter att hen inte fått sin berättigade lön. Det fanns helt enkelt inga kronor kvar i kassan. Börsen var tom.

Dessvärre är det minnet av en massa oegentligheter, eller påstådda oegentligheter, som minnet av BW 90 kommer att leva vidare.

Synd, för BW 90 IF hade förtjänat att bli ihågkommen på de rent fotbollsmässiga grunderna.

Inget lag i de områden som jag under mina SkD-år bevakat mest, sydöstra och mellersta Skåne, har bjudit på bättre fotboll än den BW spelade när de var på topp.

När BW 90 var som bäst var det inget herrlag i dessa områden av Skåne som var i närheten av deras kapacitet.

Sju år i rad vann BW 90 mästare i klassiska YA-cupen.

BW gick som en raket genom seriesystemet och nådde toppen av division 2.

När BW stod på toppen kallades föreningens starke man och ordförande, Leif Nilsson, för Blåbärskungen. Alla som kan sin Åshöjden-historia vet varför.

BW 90 lyckades knyta väletablerade tränare och spelare till sig. Ett tag kändes det som att ”alla” ville vara en del av Leif Nilssons bygge.

Via någon form av agenter hämtades spelare från en fotbollsakademi i afrikanska Ghana. Numera allsvenskt spelande Momudo Moro (HIF och Mjällby) och Sadat Karim (Halmstads BK) inledde sin svenska karriär i BW 90. Här slog också en viss Kingsley Sarfo igenom. Via succé i Sirius gick Sarfo till Malmö FF, men här blev han inte långvarig eftersom han på våren 2018 dömdes för våldtäkt mot barn och fängelse.

Under sina glansdagar kunde BW 90 alltid visa upp en idrottsplats med en gräsmatta av allra högsta klass. Inte ett grässtrå var krökt. Tjock och härligt mjuk matta. I dag ser det annorlunda ut på Bjärsjölagårds IF:s och BW 90:s gamla hemmaarena.

Bjärsjölagårds idrottsplats, som BW köpte loss av Sjöbo kommun för en ynka krona, såldes för något sedan för ett belopp på lite mer än miljonen.

Ett klubbmärke på en av byggnadernas gavel är allt som minner om BW 90 och dess fotbollstid.

Den gräsplan som för inte så himla många år sedan var finast i Skåne är nu vildvuxen och oklippt.

Idrottsdöden har nått det lilla samhället.

BW 90 har gått i graven.

1990-2017.

Sörjd och saknad av i alla fall en del...

27 års historia som jag, med start i dag, ska försöka berätta och beskriva i Skånska Dagbladet. Häng med! Först ut är en intervju med Leif Nilsson, mannen som mer än någon annan förknippas med BW 90 IF.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Smartstudies

Ökat intresse för läxhjälp i Skåne

SmartStudies Allt fler skånska familjer vill ha läxhjälp.

Det beskriver läxhjälpsföretaget SmartStudies som menar att intresset ökar i de flesta av de skånska kommunerna.

Fram till 2015 var det möjligt att få RUT-avdrag för läxhjälp. Men även fast RUT-avdraget för läxhjälp har avskaffats, så har det fortsatt funnits ett stort intresse för att anlita privat läxhjälp. SmartStudies är ett företag som särskilt profilerat sig på mattehjälp. SmartStudies identifierar att intresset för läxhjälp ökat avsevärt bland de skånska kommunerna, det gäller läxhjälp både för elever i grundskolan- och gymnasieskolan. Men SmartStudies får också in förfrågningar om att hjälpa elever med exempelvis tekniker för uppsatsskrivande, men även om att hjälpa elever med kurser på avancerad nivå på högskolor och universitet.

Undervisning både fysiskt och online

SmartStudies erbjuder både läxhjälp fysiskt, hemma hos eleven eller på ett bibliotek eller på annan plats. Men också digital studiehjälp, vilket det nu finns en stor efterfrågan på med anledning av Coronavirusets spridning. Det finns även elever och familjer som efterfrågar kombinationer av fysisk och digital studiehjälp. Ett annat företag som erbjuder mattehjälp både fysiskt och digitalt är Allakando, läs mer om Allakando läxhjälp här.

Läxhjälp som leder till förbättrade kunskapsresultat

Läxhjälp är en beprövad metod för att höja en elevs kunskapsresultat. Självstudier är bra, nyttigt och oundgängligt, men forskningen är samtidigt tydlig med att en av de viktigaste faktorerna för att en elev ska lära sig så mycket som möjligt i skolan är att den får tillbringa så mycket tid som krävs med en ämneskunnig lärare. Svenska elever har dessutom mindre undervisningstid än elever i jämförbara länder och läxhjälp kan på så sätt vara en möjlighet att få mer tid med en kunnig lärare. 9 av 10 av SmarStudies elever höjer sina betyg efter slutförd undervisning.

Privatlärare som kan ämnena och pedagogiken

En förklaring till att SmartStudies privatundervisning har varit så framgångsrik är att de har varit noggranna med att rekrytera de bästa privatlärarna. För att bli anställd som privatlärare, eller mattelärare, hos SmartStudies ska du genomgå en lång rekryteringsprocess som innefattar flertalet intervjuer, tester och en mycket noggrann referenstagning. SmartStudies ställer höga krav på att personen har en bra pedagogisk förmåga och djupa kunskaper i de ämnena som han eller hon ska undervisa i - för det är det som i slutändan avgör läxhjälpens kvalitet. Många av privatlärarna är studenter på framstående utbildningar på exempelvis Lunds Tekniska Högskola, Chalmers OCH Kungliga Tekniska Högskolan.

Ett upplägg som passar dig

SmartStudies anpassar ett upplägg på undervisningens som passar dig och din familj. Undervisningen kan ges i de allra flesta ämnena och oavsett var du bor i Skåne, eller var du bor i landet. Om du vill veta mer om SmartStudies läxhjälp, klicka här.

Sport

"Jag tål inte se idrottsplatsen”

Leif Nilsson har blivit 77 år gammal.
Foto: Jonny Nilsson
Sport
FOTBOLL Det har gått snart fem år sedan BW 90 IF försvann från den skånska idrottskartan. Föreningens starke man och mångårige ordförande, nu 77-årige Leif Nilsson, tvingades under ett mörkt 2017 se sitt livsverk gå i graven efter att föreningen försatts i konkurs.

– Ett bittert slut, absolut. Men hur illa det än slutade, så hade jag inte velat ha det ogjort, deklarerar Leif Nilsson när Skånskan träffar honom i hans egenhändigt snickrade villa hemma i Bjärsjölagård, bara ett par långa stenkast från byns idrottsplats.

– En rolig tid, en fröjd fram till de sista åren.

I många herrans år var idrottsplatsen i Bjärsjölagård Leif Nilssons andra hem. Här började han lira boll som ung påg. Här blev han en ledare och hemmaklubbens eldsjäl. Från villan till idrottsplatsen gick han kontinuerligt, dag in och dag ut, vecka in och vecka ut, månad in och månad ut, år in och år ut...

De timmar han tillbringat på Bjärsjölagårds idrottsplats är oräkneliga.

– Men nu undviker jag att gå dit. Jag tål inte se idrottsplatsen längre, se hur den förfaller, säger han med en tung suck av besvikelse och frustration.

– Det känns för jäkligt. Känslorna sitter kvar. Inte klokt att kommunen inte lät ryttarföreningen köpa idrottsplatsen. Nu är den såld till någon som ska odla för att kunna brygga öl.

När två klubbar blev en

Leif Nilsson minns med värme allt det fantastiska som hans förening åstadkom. Med glädje och välbehag minns fina matcher och bra spelare, men med förtret också alla orättvisor och skitsnack som han tycker föreningen oförtjänt utsattes för, allt förtal och det han betecknar som rena lögner.

BW 90 IF:s historia börjar i november 1990. Året innan, 1989, blev Bjärsjölagårds IF femma i division 5. Wollsjö AIF blev sist i samma serie. Båda lagen hade gjort klart med nya tränare för 1990. Christer Persson var tänkt att träna ett Wollsjö som drabbats av spelarflykt. Johnny Persson skulle ta över Bjärsjölagårds IF.

Där och då blev två klubbar bara en. 1990 spelade herrlaget division 5-fotboll i namnet Bjärsjölagård/Wollsjö. Fusionen blev definitiv den 17 november detta år. BW 90 IF var född med Bengt Johansson som föreningens förste ordförande.

– Men det var inte min idé att vi skulle slå ihop oss. Jag var aldrig riktigt intresserad av en sammanslagning. Vi hade precis lika bra kunnat klara oss själva, hävdar Leif Nilsson.

Äktenskap med sprickor

Redan tidigt började äktenskapet mellan de två klubbarna att knaka i fogarna. Leif Nilsson tog över som ordförande, men blev på ett årsmöte bortröstad efter något som kan liknas vid en kupp.

– De tyckte inte att jag samtidigt kunde vara både ordförande och lagledare, minns Leif Nilsson.

Men det blev värre och slutade med en skilsmässa. I Wollsjö AIF tyckte man att Bjärsjölagårds IF inte höll överenskommelsen om att bedriva verksamhet på båda orterna och fördela seriematcherna lika mellan de två idrottsplatserna.

– Visst, vi hade en mycket bättre fotbollsplan och en bättre anläggning, men vi accepterade att spela i Vollsjö också. Men det var spelarna som inte ville inte spela i Vollsjö, där planen ofta var antingen vattensjuk eller hård som sten. Dessutom höll den inte godkända mått.

Bäst i området

Från att från början ha varit en klubb i mängden, så blev BW 90 klart bäst i sitt område. Organisationsmässigt hörde BW till Österlenboll med klubbar från de fem sydostskånska kommunerna, men närheten till Mellanskåne gjorde att samarbetet med Hörby, Eslöv och Höör blev lika naturligt.

BW 90 blev pärlan i såväl sydöstra som mellersta Skånes och drog till sig de bästa spelarna från dessa regioner.

BW nådde division 2, men siktade högre. Det tisslades om superettan. Men någonstans på vägen gick det snett. Maskineriet började hacka. BW 90 hamnade i klammeri med rättvisan. Plötsligt handlade rubrikerna om misstänkt matchfixning, om polisanmälningar, om bråk med tränare, om ekonomisk kris och en hel del annat. Till slut blev det för mycket. Klubben gick inte att rädda. Det blev konkurs.

Sant eller inte om matchfixningsmisstankarna?

Leif Nilsson har förstås många förklaringar till varför det gick som det gick.

Om matchfixningsmisstankarna säger han så:

– Sant eller inte, jag kan inte ta gift på att det var si eller så. Föreningen gick i alla fall segrande ur striderna. Vi blev aldrig fällda. Och jag misstänkte själv aldrig något. Då kunde jag inte säga så mycket, jag visste ju inget. Och vet fortfarande inte. Men det var tråkigt att hålla på med allt detta.

Cirkusen kring BW 90 nådde sin kulmen när tränaren Dan Fransson 2014 valde att polisanmäla sitt eget lag och sina spelare efter en match de förlorade.

– Inte klokt. Han fick förstås sparken direkt. Föreningens rykte fick sig en knäck. Vi blev av med flera av de största sponsorerna, berättar Leif Nilsson.

Större krav - högre kostnader

De ekonomiska svårigheterna hade dock börjat tidigare än så. När BW gick upp i division 3, och senare division 2, blev kraven från förbundet högre och större på både fotbollsplanerna och anläggningen i övrigt.

– Förbundet krävde att vi också skulle ha en reservplan som var godkänd för spel. Det år vi gick upp i trean så iordningställde vi B-planen, satte nytt ljus och byggde dessutom om omklädningsrummen, som var för små. Vi la ner 700 000 kronor. Vi räknade med att få tillbaka pengarna från Sjöbo kommun och blev lovade de 520 000 kronor som vi begärde. Men vi fick bara hälften. Då blev jag oerhört besviken. Det var i denna veva som ekonomin började trassla. De sista åren fick vi inte en krona i driftsstöd. Varför? För att kommunen påstod att vi inte lämnat in aktivitetshandlingar i tid.

Med kommunen blev striderna många och BW fick aldrig rätt. Och med brist på likvida medel växte skulderna.

– Vi åkte på en skattesmäll på 175 000 kronor. Efter detta drog arbetsförmedlingen in lönebidragen till våra anställda, två kanslister och två vaktmästare. Vi fick säga upp dem.

Sålde idrottsplatsen till förvaltningsbolag

Till slut blev idrottsplatsen den enda räddningsplankan. För en ynka kronor hade av Sjöbo kommun fått köpa hela idrottsplatsen, byggnader såväl som själva marken.

Nu sålde BW 90 den till ett förvaltningsbolag som drevs av en person som i denna veva var involverad i klubben.

– Det var meningen att vi skulle få köpa tillbaka idrottsplatsen efter år. Men hoppades och trodde att vi under detta år skulle få ordning på ekonomin och rätt och hjälp av kommunen, säger Leif Nilsson och berättar att de av förvaltningsbolaget fick 200 000 kronor.

– Sedan sålde han för 1,2 miljoner, tillägger Leif.

När det blåste som värst kring BW 90 drabbades Leif Nilsson av en stroke.

– Det var i november 2012.

– Första halvåret efteråt kunde jag knappt gå. Sedan var jag dålig i tre-fyra år till. Om jag är frisk nu? Jo. Jag har blivit tio år äldre, men mycket bättre.

Det bittra slutet

I oktober 2017 gick BW 90 i konkurs.

– Ett bittert slut, medger Leif Nilsson.

– Konkursförvaltaren lade beslag på datorn och tog alla handlingar, alla papper, kassaböcker och protokoll. Jag vet inte om vi får tillbaka detta. Inventarierna fick vi behålla, de värderades till noll, gamla matchställ och sånt. Var de är nu vet jag inte, men antagligen är de kvar på idrottsplatsen.

Pokaler och priser fick de dock behålla:

– De har Alf Weber hemma hos sig i Vollsjö. Men jag vet inte vem som står på tur att ta över dem efter honom. Vi har frågat byalaget om de är intresserade, men inte fått något svar. Vi får väl fråga dem igen, de har ju lokal här i Bjärsjölagård.

Bjärsjölagårds idrottsplats i januari 2021. Ett klubbmärke på en av byggnadernas gavel är det enda som påminner oss om att BW 90 IF en gång i tiden hört hemma här.
Foto: Jonny Nilsson
Leif Nilsson.
Foto: Jonny Nilsson
Sommaren 2020 på Bjärsjölagårds idrottsplats. Under BW90:s glansdagar en de allra bästa fotbollsplanerna i hela Skåne att spela på, nu ogräsbevuxen och oklippt. I stället för bollssparkande planeras platsen för helt annan verksamhet.
Foto: Jonny Nilsson
Sommaren 2020 på Bjärsjölagårds idrottsplats. Under BW90:s glansdagar en de allra bästa fotbollsplanerna i hela Skåne att spela på, nu ogräsbevuxen och oklippt. I stället för bollssparkande planeras platsen för helt annan verksamhet.
Foto: Jonny Nilsson
Sommaren 2020 på Bjärsjölagårds idrottsplats. Under BW90:s glansdagar en de allra bästa fotbollsplanerna i hela Skåne att spela på, nu ogräsbevuxen och oklippt. I stället för bollssparkande planeras platsen för helt annan verksamhet.
Foto: Jonny Nilsson

Inrikes

Sprillans Saab från 1980 gick för 500 000

En Saab 96 av 1980 års modell gick under klubban för en halv miljon kronor. På bilden fronten på en annan vintage-Saab, av tidigare årgång, fotograferad utanför Grand Hotel i Stockholm 2014.
Foto: Bertil Enevåg Ericson / TT
Inrikes
Inrikes

En nyinköpt Saab 96 ställdes i en lada för över 40 år sedan. Där stod den kvar tills den hittades och dammades av – nu har den sålts på auktion för en halv miljon kronor.

Den akaciagröna Saaben hittades i ladan i Nossebro i Västergötland bland skrot och skräp av Frank Gausland, vd för ett auktionsföretag i Göteborg.

– Redan när jag såg bakdelen på Saab:en växte nyfikenheten men det var först när vi såg mätarställningen som vi förstod att vi funnit något unikt, säger han till Göteborgs-Posten.

Mätarställningen stod på sju kilometer och mycket tyder på att bilen stått parkerad i ladan sedan 1980. Ett rekommenderat marknadsvärde på 250 000 kronor sattes på veteranbilen – men det blev till slut 500 000 kronor

– Det ligger lite i överkant för vad jag trodde, men det är inte orimligt eftersom det är en unik bil, säger Gausland till GP.

Köparen ska vara en samlare någonstans i Sverige.

Utrikes

Burkinsk militär: Vi har tagit makten

Upproriska soldater står vakt utanför det statliga tv-bolagets högkvarter i Ouagadougou under måndagen.
Foto: Sophie Garcia/AP/TT
Utrikes
Utrikes Upproriska soldater meddelar att de har tagit makten i Burkina Faso.
Av allt att döma har presidenten tillfångatagits – men hans konton i sociala medier är fortsatt aktiva.

Ett omfattande myteri i de militära leden i helgen följdes av skottlossning vid flera militärbaser i Burkina Faso i söndags. Skott ljöd även från området kring presidenten Roch Marc Christian Kaborés residens.

Soldater har tagit kontroll över flera militärbaser och bland annat det statliga tv-bolaget RTB. Där trädde ett tiotal soldater fram på måndagskvällen och meddelade att landet nu styrs av en militärjunta och att regering och parlament har upplösts.

Soldaterna säger sig representera en "patriotisk rörelse" som kommer att staka ut vägen mot nya val, utan att gå in på närmare detaljer. De motiverar sitt agerande med att president Kaboré inte förmår bemöta det jihadistiska hotet mot landet.

Ett nattligt utegångsförbud har meddelats för hela landet.

Kommenteras inte

President Kaboré lyser med sin frånvaro. Tidigare under dagen kom uppgifter från militärt håll om att han hade frihetsberövats och placerats på "en säker plats".

"Vår nation genomgår en svår tid", skrevs samtidigt på presidentens konto på Twitter, utan att det framgår vem det är som skriver.

"Här och nu måste vi slå vakt om våra demokratiska framsteg. Jag uppfordrar alla som har tagit till vapen att sänka dem för nationens bästa. Det är genom dialog och att lyssna som vi bör lösa våra motsättningar", skrevs det vidare.

EU:s utrikeschef Josep Borell säger sig ha fått det bekräftat att Roch Marc Charles Kaboré hålls frihetsberövad av soldater och kräver att han släpps omedelbart. Det gör även USA.

Regeringspartiet har gått ut och meddelat att presidenten har utsatts för mordförsök och att hans hem har plundrats, men det klargör inte var han själv befinner sig. Partiet varnade dock redan på söndagen för att situationen snabbt trappades upp och att en militärkupp var nära förestående.

Stöd från invånare

Uppgifterna om och från händelseförloppet har genomgående gått isär.

På söndagen stod maskerade soldater på huvudstaden Ouagadougous gator med gevär och sköt i luften, medan en talesperson för regeringen tillbakavisade alla uppgifter om att en kupp ägt rum.

Försvarsminister Barthélémy Simporé dementerade detta i statlig tv, men senare hade subversiva soldater tagit kontroll över även det statliga tv-bolaget.

Vid sidan av det militära tumultet har hundratals civila gått ut på gatorna i nya missnöjesyttringar mot regeringen – och för att visa sina sympatier för militären. I samband med detta stacks en byggnad som tillhör regeringspartiet MPP i brand.

När det började spridas uppgifter om att Marc Roch Christian Kaboré tagits till fånga stod det grupper av människor på huvudstadens gator och firade.

"Trötta på osäkerhet"

Soldaterna klev till en början ur led med motiveringen att de måste få mer stöd i de utdragna striderna mot jihadistrebeller som i praktiken har belägrat delar av landet.

På vissa håll – både bland soldater och deras civila sympatisörer – höjdes röster för att militären skulle ta över makten helt och hållet.

– Folk är trötta på den här osäkra situationen. Varje dag dödas människor. I Burkina finns områden som man inte kan nå, vi har tappat en stor del av vårt territorium, säger Jean-Baptiste Ilboudou, som bor i Ouagadougou.

Ett missnöje med president Kaboré har sjudit en tid och grundar sig framför allt i att jihadisterna inte pressas tillbaka. De senaste åren har en lång rad blodiga attentat utförts mot civila, med totalt hundratals dödsoffer. Samtidigt har många burkinska soldater offrat sina liv.

AU fördömer kuppförsök

Burkina Faso har haft ett antal stabila år, åtminstone jämfört med flera av sina närmaste grannländer. Men konfliktanalytiker påpekar att den burkinska armén inte hade tillnärmelsevis tillräcklig beredskap för att möta de jihadister som verkar över gränserna i Sahelregionen.

FN:s generalsekreterare António Guterres benämner upprorssoldaterna som "kuppledare" i ett uttalande, där han fördömer deras tilltag och kräver att de inte skadar president Kaboré.

Det västafrikanska samarbetsorganet Ecowas, som har stängt av Mali och Guinea efter militära maktövertaganden, uttalar tydligt stöd för den burkinska presidenten.

Afrikanska unionens kommissionsordförande Moussa Faki Mahamat fördömer det han beskriver som ett regelrätt kuppförsök och kräver att soldaterna rättar sig i leden.

Soldater som deltar i upproret, utanför en militäranläggning i Ouagadougou under måndagen. Bilden är tagen från ett filmklipp. Arkivbild.
Soldater som deltar i upproret, utanför en militäranläggning i Ouagadougou under måndagen. Bilden är tagen från ett filmklipp. Arkivbild.
Foto: AP/TT
Civila och motorburna demonstranter jublade när militärer sade sig ha tillfångatagit presidenten.
Civila och motorburna demonstranter jublade när militärer sade sig ha tillfångatagit presidenten.
Foto: Sophie Garcia/AP/TT
President Roch Marc Christian Kaboré. Arkivbild.
President Roch Marc Christian Kaboré. Arkivbild.
Foto: Sophie Garcia/AP/TT

FAKTA

Fakta: Burkina Faso

Burkina Faso är ett kustlöst land i Västafrika som gränsar till Mali, Niger, Benin, Ghana och Elfenbenskusten. Huvudstaden heter Ouagadougou.

År 1919 blev Burkina Faso en fransk koloni med namnet Övre Volta. Landet blev självständigt 1960. 1984 bytte landet namn till Burkina Faso.

Landet har omkring 21 miljoner invånare. År 2010 uppgavs befolkningen utgöras av 22 procent kristna, 54 procent muslimer och 24 procent anhängare av traditionella afrikanska religioner.

Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder. Nästan hälften av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen.

En konflikt mot jihadistiska upprorsmakare har pågått i större delen av Sahelregionen under de senaste sju åren och den har även nått över till Burkina Faso. Hundratals människor dödades i olika attentat mot civila i landet under 2021.

Landet har en lång historia av militära kupper och kuppförsök.

Källa: Nationalencyklopedin, Utrikespolitiska institutet

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL