Robyn. Foto: Claudio Bresciani/TT/Arkiv
Robyn. Foto: Claudio Bresciani/TT/Arkiv

Robyn berör precis där smärtan sitter

Konsert
Robyn
Malmö Live 8/2
Betyg: 5 pantrar

Robyn har varit ett ständigt soundtrack för dem som växt upp på 90-talet och alla efterkommande generationer. Hon har förändrat hur popmusik låter och vad den handlar om.

Trots ett åtta år långt uppehåll har hon aldrig blivit musikaliskt irrelevant. Hon är inte den typen av artist, vilket det senaste albumet Honey visade. Soundet var nytt och samtida, men välbekant. Och alldeles underbart, för att citera Askungen.

Att hon har något av en särställning i svensk pophistoria syntes i publiken, som hade ett åldersmässigt spann på sisådär en fyra decennier. Förväntningarna var höga, det var oundvikligt. De kom inte på skam. Robyn levererade en lika intensiv som rörande upplevelse, där hon påminde om varför ingen kopia lever upp till originalet. Den här varma, lust- och glädjefyllda föreställningen visade upp en Robyn som verkade uppriktig lycklig över att vara tillbaka på scen. Ordet föreställning är ett medvetet val. Det beror inte bara på att ett nummer ofta gick direkt över i ett annat utan avbrott och mellansnack, utan också på att Robyns scennärvaro gör att koncentrationen inte bryts mellan ”spåren” och på det hybridformat av arenakonsert och klubbspelning som det rörde sig om. Kanske är det önsketänkande, men att göra en komprimerad arenaspelning i en lokal i klubbstorlek är förhoppningsvis framtidens konsertformat. Det är definitivt det bästa av båda världar, med den höga energinivå och känsla av ”spektakel” man får av arenaspelningar men utan att man förlorar närheten till artisten. Robyn är en mästare på publikkontakt, vilket gjorde det här formatet perfekt för henne.

Blandningen av gammalt och nytt material var klok. Eftersom det var länge sedan hon gick att se live fanns ingen risk att äldre låtar upplevdes som en hitparad, utan blev ett bevis för hur bra låtlistan hållit. Rösten är mer honung än silver numera. Hon har en fördel framför många andra artister i samma genre att hon helt enkelt är en bättre sångare. Få gör så vacker popmusik som Robyn. Utan ironi sjunger hon för publiken om att hon vill bli berörd precis där smärtan sitter. Balansen mellan att kunna vara allvarlig och melankolisk men aldrig anspråksfull eller pompös är svår, men Robyn lyckas.

Hon menade under sitt uppehåll att hon var trött på att skriva sorgsna sånger om kärlek. Men de är betydligt mer än så: de är sanningsenliga sånger. Ibland ömsinta, ibland gränsande till elaka, som i I call your girlfriend, där det tar ett tag att inse att den uppspelta, silverglittrande rösten glädjer sig åt att någon annan ska få sitt hjärta krossat. Hon skildrar besvikelsen som ofta följer på förälskelse på ett sätt som få lyckats med. Världen behöver inte fler sånger om perfekt tonårskärlek med tvillingsjälar. Den behöver sånger om att sakna någon som som varit nödvändig, men inte längre finns hos dig, eller om att bli ledsen av en låt som man brukade dansa till med en gammal kärlek.

En av konsertens höjdpunkter, precis som det nya albumets, var Because it’s in the music. Kanske är det den vackraste av Robyns alla sorgsna kärlekssånger, om hur musik bevarar människor, känslor och ögonblick i minnet precis som de är, för alltid. En kärlekssång till musiken.

Ett ovanligt grepp var att det faktiskt tog slut när hon sade att det skulle det. Hade man gärna stått kvar under ett par extranummer? Absolut. Men detta var som sagt en föreställning och man får inga extranummer på teatern. Välkommen tillbaka, Robyn. Du rörde publiken precis där smärtan satt.

Konsert
Robyn
Malmö Live 8/2
Betyg: 5 pantrar