Ter­ro­rister – inte djur­vänner

Den ter­ror­ism som djur­rätts­ak­ti­vister be­driver riktade mot bön­der i Sverige har på senare tid upp­märk­sammats ock­så i riks­me­di­erna.
Det är po­si­tivt att för­hål­lan­det nu blivit en riks­po­li­tisk fråga. Det sätter fo­kus på en ut­veck­ling som hårt drabbar många hårt ar­betande fö­re­ta­ga­re och deras fa­miljer. Små barn skonas inte av djur­rätts­ak­ti­visterna.
Ti­digare var det mest mink­far­ma­re som an­greps. Djuren släpptes ut till en snabb död, om inte äga­ren kun­de fånga in dem, och upp­fö­da­rna hotades och an­greps ibland även fy­siskt. Nu drabbas bön­der i all­män­het.

Ett ex­em­pel är en ka­nin­upp­fö­da­re i Mel­lan­sve­ri­ge. Där tog sig ak­ti­vister på natten in i ka­ninernas ut­rym­me, vilket ledde till att många ka­niner dog av stressen. Upp­fö­da­ren hotades på te­le­fon och i mejl och brev. Ak­ti­visterna har även gjort in­brott i hennes bo­stad och mar­ke­rat sin när­va­ro med klis­ter­lappar. Näs­tan var­je dag det senaste året har hon po­lis­an­mält nya hot och an­grepp.
Ty­värr är hon inte unik. En en­kät som LRF gjort visar att fyra av tio bön­der ut­satts för nå­gon typ av brott med kopp­ling till djur­rätts­ak­ti­vister. Var fjär­de lant­bru­ka­re är oro­lig över att ut­sättas för hot och trakasserier från mi­li­tanta djur­rätts­ak­ti­vister. När SVT skulle ordna en de­batt om pro­blemet vågade ingen bon­de ställa upp av oro för hur djur­rätts­ak­ti­visterna skulle rea­gera – och agera.
En­ligt Gö­te­borgs-Posten har 200 brott mot bön­der an­mälts de senaste tre åren. Men efter­som det inte finns nå­gon ge­men­sam kod för djur­rätts­re­la­te­rade brott i po­lisens sys­tem kan det vara be­tyd­ligt fler.
Po­lisen har svårt att han­tera den hör typen av brott. Många in­trång sker nat­te­tid och är där­för svåra att be­visa. Ak­ti­visterna har lärt sig var gränsen för vad som an­s­es som brott går och an­passat sina öppna ak­tioner. Men bränder har an­lagts och på nätet ges in­for­ma­ti­on om hur bomber kan byggas.

Att po­lisen inte har nå­gon ge­men­sam brott­skod för djur­rätts­brott och då­lig sam­ord­ning mel­lan olika po­lis­om­rå­den för­svårar po­lisens möj­lig­heter att ta itu med­ brotts­lig­heten. Det är ock­så för­vånande att Säpo inte ser djur­rätts­brott som nå­got de bör be­vaka.
 Nu lovar dock po­lisen att ta kraft­tag mot djur­rätts­ak­ti­visternas brotts­lig­het. Här­om­da­gen an­greps en struts­farm i Dalarna, och po­lisens press­ta­les­man är tyd­lig:
– Det är ett gäng vålds­be­jakande kring­re­san­de ak­ti­vister som ägnar sig åt grov brotts­lig­het, säger han.
Den in­sikten borde få po­lisen att in­rätta en över­gri­pan­de led­ning av ar­be­tet mot djur­rätts­ak­ti­visternas ter­ro­ri­serande av djur­ä­ga­re.

Bön­der och andra djur­upp­fö­da­re som följer svensk lag måste själv­fal­let ha möj­lig­het att göra det utan att an­gripas av själv­ut­nämnda ”djur­vänner”. Men de är inga djur­vänner utan brotts­lingar. Att de i sina ak­tioner ofta orsakar djurens död visar på lik­gil­tig­heten för inte bara män­ni­skors utan även djurens hälsa.
Upp­märk­sam­heten har gjort att po­li­ti­ker från flera par­tier nu vill ta tag i pro­blemet.
Om det be­hövs måste lag­stift­ningen om ola­ga in­trång och hem­frids­brott ändras för att bli tyd­ligare. Po­lisens ar­be­te måste stärkas och Säpo ta sitt an­svar.
Hot och våld i djur­rättens namn är ett de­mo­kra­ti­pro­blem som måste be­kämpas ef­fek­tivare.

Dagens fråga

Påsk och deckare hör ihop tycker norrmännen. Ska du läsa någon krimroman i helgen?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev