Elisabeth Palm från Österlen är medlem både i konsthantverkskooperativet Formargruppen och i yrkesorganisationen Konsthantverkscentrum.
Cirkeln sluts. Linda Soondra och Elisabeth Palm lade sista handen vid utställningen under fredagseftermiddagen.
En bra kopp ska kännas rätt i handen. Linda Soondra passar på att testa känslan i en av utställningskopparna.
Koppen - den kännbara utställningen, är ett samarbete mellan Konsthantverkscentrum och Formargruppen. Linda Soondra är projekledare och Elisabeth Palm en av konsthantverkarna som bidragit med koppar.
Vid, smal, färgglad eller sober - en kopp kan se ut på många olika sätt och tilltala olika personligheter.
Kopparna har rest runt i landet i den här specialkofferten. Men till Malmö har de gjort sin sista resa.
Handtaget på koppen, hänkeln, är viktig. Den ska vara lagom stor och får inte skava eller irritera.

Kopparnas sista resa

Malmö En kopp är inte bara ett hölje runt en dryck. En kopp måste vara skön att hålla i, ligga bra mot läpparna och vara lagom stor. Dessutom ska den vara utformad så att den tilltalar vårt estetiska sinne – eller vårt sinne för humor.

För att understryka kraften i konsthantverket hos ett så vardagligt föremål som en kopp, pågår just nu en utställning på Formargruppen i Malmö.
Under rubriken ”Koppen – den kännbara utställningen”, ställer 52 konsthantverkare ut 100 handgjorda koppar.
– Det här är finalutställningen, säger Linda Soondra, projektledare från Konsthantverkscentrum som tillsammans med konsthantverkskooperativet Formargruppen utformat utställningen.
– Kopparna har rest runt i Sverige och bland annat varit i Göteborg och Lund tidigare.
Till Malmö har kopparna definitivt gjort sin sista resa. När utställningen är över 26 februari kommer alla kopparna att skänkas bort. Men inte till vem som helst.
– De går till arbetsplatser och organisationer som kanske annars inte har råd att köpa in konsthantverk,
förtydligar Elisabeth Palm, själv konsthantverkare medan hon med varsamma fingrar knyter fast hänkeln till en mugg i ett mossgrönt snöre.
Det är projektledarstudenter från universitetet i Malmö som sköter om just den detaljen, finissagen på utställningen.
Bland mottagarna finns bland andra en studiecirkelgrupp i litteratur, Röda korset och en skola. Många har känt sig manade att nominera sig till utdelningen, för koppar är så mycket mer än bara dryckesomslag.
De flesta av oss har nog upplevt hur det är att komma sist till fikapausen på jobbet och upptäcka att någon har tagit vår kopp.
Det kan vara just vår egen kopp som vi tagit med hemifrån, eller en av arbetsplatsens koppar, men i en modell som vi tycker extra mycket om. Tvingas vi hålla tillgodo med någon annan smakar inte kaffet eller teet lika gott. Inte alls.
För den som är van att kunna köra en dubbel cappuccino från kaffemaskinen i koppen är det katastrof att bli hänvisad till en pyttekopp. Hela dagen blir förstörd. Ett I-landsproblem, javisst, men dock ett problem som skaver och irriterar i vardagen.
För den som är tvungen att tillbringa de flesta av dygnets vakna timmar i ett intetsägande kontorslandskap på en arbetsplats där det kanske även tillämpas klädkod, kan den tillfålliga koppstölden till och med upplevas som ett personligt påhopp.
När allt annat skalats av och anonymiserats kan fikakoppen vara det personliga uttryckets sista utpost. På jobbet ska vi måhända ha mörk kostym, men det är svårt för chefen att förbjuda en färgspakande eller rolig, personlig kopp.
– Det är så intressant att höra vad människor säger när de besöker utställningen, säger Linda. Koppar talar verkligen till känslorna.
– Ofta blir det intressanta diskussioner också – vad är det till exempel för skillnad mellan en mugg och en kopp? frågar Elisabeth retoriskt.
En del förknippar nog kopp med fat, men i dag är nog de flesta koppar utan just den detaljen. Kanske ett uttryck för ökad hälsomedvetenhet? Förr var socker i kaffet ett tecken på status. Nu har de flesta ransonerat bort både sockret och doppet. Och då behövs det ju faktiskt inget fat, varken till skeden eller kakan.
I hemmets lugna vrå blir koppen kanske mindre av ett personligt uttrycksmedel och mer en symbol för gemenskap. Man slår sig gärna ner med någon man tycker om över en kopp, oavsett vad koppen innehåller för dryck.
– Då är det viktigt hur kroppen känns i handen, säger Elisabeth. Och har du tänkt på att olika människor håller olika i koppar?
Generellt håller män i sin kopp med fler fingrar innanför hänkeln, men alla stilar och varianter finns. Kanske även det ett uttryck för personligheten?
– En kopp är verkligen värd att tas på allvar, säger Elisabeth bestämt.

Dagens fråga

I dag är det våffeldagen. Kommer du att äta några våfflor?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev