Erik Olsson, Linn Mildehav, Susanne Karlsson, Linus Nilsson och Mari Götesdotter i Farliga förbindelser.Foto: Emmalisa Pauly
Linn Mildehav som Cécile de Volanges och Susanne Karlsson som Markisinnan de Merteuil.Foto: Emmalisa Pauly

Drabbande intriger i magisk teaterform

Scen/recension

SCEN
Farliga förbindelser
Av Choderlos de Laclos, dramatiserad av Christopher Hampton
Scen: Hipp, Malmö Stadsteater, premiär 1 februari
Översatt av: Per Lysander
Regi och bearbetning: Ada Berger
Scenografi, kostym, mask: Daniel Åkerström-Steen
Ljusdesign: Hannele Philipson, Sofia Linde
Koreografi, biträdande regi: Melker Sörensen Dramaturg: Felicia Ohly Medverkande: Susanne Karlsson, Erik Olsson, Mari Götesdotter, Linn Mildehav, Linus Nilsson

Som en teater i teatern med skådespelarna som uppklädda marionettdockor fast i sina roller, styrda av tid, kön, ålder och samhällsposition.
När regissören Ada Berger tillfälligt återvänder till Malmö Stadsteater (där hon tidigare var chef för Unga Teatern) är det för en egensinnig teaterversion av Pierre Choderlos de Laclos brevroman Les Liaisons dangereuses från 1782.

De flesta känner nog historien bäst från Stephen Frears filmatisering Farligt begär från 1988 där Glenn Close och John Malkovich spelar Markisinnan de Merteuil och Vicomte de Valmont, rivaler och före detta älskare, som skapar spänning i sina tomma liv genom maktlekar med andras känslor. Merteuil ger Valmont i uppdrag att förföra 16-åriga Cécile de Volanges som trånar efter den unga Chevalier Danceny. Valmont tycker att uppdraget är för lätt och slår också vad om att han ska lyckas förföra den gifta och dygdiga Madame de Tourvel.
Ada Berger utgår från samma manus som Frears och hennes uppsättning är klassiskt biolång, 1 timma och 40 minuter utan paus. Där tar dock likheterna slut för Farliga förbindelser på Hipp är en föreställning som tar fasta på teaterns allra bästa förutsättningar för att berätta en historia.

Teatern i teatern på Hipps scen är ett mjukt, mattrosa rum som effektivt stänger ute världen. Här befinner sig de fem personer som rollistan bantats ner till i princip hela tiden. Scen- och miljöbyten markeras bara av rörelseförflyttningar i rummet. Det är så avskalat det kan bli samtidigt som kostymerna är härligt pråliga med 1700-talskänsla och också tydligt betonar var och ens personlighet.
Susanne Karlssons Markisinnan de Merteuil har till exempel starka färger, bråddjupt dekolletage och svarta strumpeband under krinolinkjolen medan Mari Götesdotters dygdiga Madame de Tourvel har rosa volanger upp till hakspetsen och sedesamt vita underkläder.

Till detta genomtänkt instängda scenrum och de underbar kostymerna läggs en fenomenal uppvisning i lekfullt skådespeleri där Melker Sörensens koreografi, också genomtänkt in i minst fotrörelse, binder samman berättelsen. Det är på många sätt underhållande och det skrattas också mycket i salongen men inte utan att man tar till sig känslorna som vibrerar under förförelsespelets yta – frustration, självförakt, kärlekslängtan och en desperat känsla att vilja något annat än sin förutbestämd roll.
Mari Götesdotters Madame de Tourvel trippar fram som en uppsnurrad speldosherdinna men mjuknar i rörelserna när hon ger sig hän åt kärleken bara för att slutligen förkrossad släpa sig ut ur scenrummet. Linn Mildehavs Cécile gnider sig mot golvet av återhållen åtrå men sitter där sedan med gråtränder av mascara och den perfekta frisyren i oordning när konsekvenserna slår till med full kraft. Erik Olssons Valmont härmar effektivt sina förförelseoffers rörelsemönster när han närmar sig dem men växlar också skrämmande övertygande till en man som använder sitt fysiska överläge. Linus Nilsson gör underverk med den blyge Danceny med krökt rygg, klumpigt fotarbete och ett kärlekslyckligt ansikte som kan smälta is.
Störst utrymme i scenrummet tar naturligtvis Susanne Karlsson när hon med full kraft tar sig an Markisinnan de Merteuils komplicerade känsloliv – hon svassar överlägset runt sina offer, går så nära in på att de får åla sig loss men när Valmont ger sig hän tillsammans med Madame de Tourvel kretsar hon runt dem så desperat att ingen kan undgå hennes känslor.
Det tar en liten stund innan Farliga förbindelser lyfter från texten men när intrigspelet är i full gång ökar närvaron och känslorna får fäste i publiken. Mot slutet när allt som återstår är krig och ensamhet, är jag djupt tagen
Ada Berger och resten av ensemblen gör 1700-tals intrigerna allmängiltiga och på scen bevittnar vi ett kärleks- och könskrig som i högsta grad berör alla. Här står kärlek mot frihet, ensamhet mot anpassning och människorna är så vilsna. Det är komplicerat och drabbande. Och en fullständigt magiskt teaterkväll.

SCEN
Farliga förbindelser
Av Choderlos de Laclos, dramatiserad av Christopher Hampton
Scen: Hipp, Malmö Stadsteater, premiär 1 februari
Översatt av: Per Lysander
Regi och bearbetning: Ada Berger
Scenografi, kostym, mask: Daniel Åkerström-Steen
Ljusdesign: Hannele Philipson, Sofia Linde
Koreografi, biträdande regi: Melker Sörensen Dramaturg: Felicia Ohly Medverkande: Susanne Karlsson, Erik Olsson, Mari Götesdotter, Linn Mildehav, Linus Nilsson