Björn Cronzell med sina barn Maja, 6, och Jonathan, 9. PRIVAT BILD
Det var motorvärmaren till bilen som tog fyr och branden spred sig sedan till huset intill. FOTO: Erika Dahlin Jönsson

Branddrabbade Björn: Jag kommer stark ut ur detta

Jularp I måndags morse vaknade Björn Cronzell av brandlarmet som tjöt. Både han och barnen hann ut innan huset en stund senare var övertänt. Nu är han rörd över allt stöd han och familjen fått efter branden.
– Människor är så fina så att man blir helt rörd till tårar, säger Björn.

– Jag mår förhållandevis bra – både jag och barnen mår bra, säger Björn Cronzell på onsdagen.
Drygt två dygn tidigare, strax före klockan sju på måndagsmorgonen, vaknade Björn av att brandlarmet tjöt.
– Först såg jag inte att det brann. Jag undrade vad det var, sprang runt i huset och tittade och stängde av brandvarnaren.
– Sedan när jag kom tillbaka till mitt sovrum så tittade jag ut och då såg jag att det brann mitt på motorhuven på min bil. Det var väl ventilationen som dragit in röken i huset så att brandlarmet tjöt.

Därefter gick allt väldigt snabbt. Björn sprang ut och började försöka släcka elden genom att slänga en hink med vatten på huven.
– Sedan tog det bara en halv minut så var bilen övertänd.
Han sprang in i huset och ringde 112, väckte sina barn Maja, sex år, och Jonathan, nio år.
– De skötte det fantastiskt. De var jätteduktiga. De gjorde precis som jag sa, säger Björn och berättar att han samtidigt pratade med SOS Alarm i telefon.
– Jag försökte släcka elden med en vanlig slang. Jag sprang hit och dit och hade dem i luren samtidigt. Det var kaos. Bilen stod precis vid elskåpet, så strömmen gick och då slutade pumpen att fungera.
– Sedan sa jag till 112 ”Nu är det en villabrand också”.
Elden hade just spridit sig till trävillan.
– Då var det rätt uppgivet. Den tog fyr så snabbt, så händelseförloppet gick väldigt fort. Knappt en minut efter att barnen var ute, så flammade det ut från dörrar. Det tog bara fem minuter, sedan var villan övertänd.

Efter en kort stund kom räddningstjänsten, polisen och ambulanser.
– Alla skötte det snyggt. De var snabbt på plats, säger Björn.
Barnen fick värma sig i en brandbil och ambulanspersonal undersökte hela familjen. Barnen var oskadda. Björn hade fått sot i näsan, men valde att inte åka med ambulansen till sjukhus.
En nära släkting kom till det nedbrunna huset och hämtade familjen. Sedan dess har barnen bott hos sin mamma och Björn hos sin syster.
– Jag är stolt över barnen att de var så duktiga. Jonathan har gjort brandövningar på skolan så han var väldigt rationell och väckte Maja och hjälpte till. Maja är sex år så det är svårt för henne att förstå innebörden, men de kom ut och gick ner för backen så de fick inte i sig någon rök.

Efter branden har Björn och barnen varit tillbaka vid det nedbrunna huset – i utbildningssyfte.
– För att visa dem att ”så här duktiga var ni när vi kom ut och hade vi inte kommit ut så hade vi inte kommit ut”. Just så att de fick se förstörelsen, så att i framtiden kan jag visa dem att så här gick det för oss, att det är så mycket som kan hända och att vi måste tänka på att släcka ljus och att inte leka med tändstickor och allt vad det kan vara.

Hur kändes det att se förstörelsen?
– Det var tufft. Eftersom allt är nerbränt så är det tufft. Minnen och saker och ting. Där låg en svedd nalle. Barnen blir ledsna så klart men samtidigt så är de glada att vi får hjälp och att vi lever.

Björn spelar i ett bluesband med sin vän Richard Kronfält som bara några timmar efter branden tillsammans med sin fästmö Linda startade en insamling för Björn och barnen. .
– Vi kände att vi ville göra någonting och då föreslog min fästmö att vi skulle använda Facebooks insamlingsfunktion och vädja till vänner att hjälpa Björn och hans familj, säger Richard.
På onsdagsförmiddagen hade över 17 000 kronor samlats in.
– Vi är helt överväldigade. Det är fantastiskt värmande att se vilken uppslutning som finns.

Även Björn – som i branden förlorade alla sina ägodelar förutom de kläder han hade på sig – är överväldigad.
– Det är många som ställt upp och hört av sig och skrivit till mig och hjälpt mig och de fixar kläder och grejer. Nu har jag fått kläder till barnen och till mig själv. Det är så jäkla fint. Människor är så fina så att man blir helt rörd till tårar. Jag har nog gråtit mer över det än över att jag varit med om detta.
Även boendesituationen ser ut att lösa sig.
– Jag har fått ett tillfälligt boende och jag är på väg att hitta ett annat boende.

Björn hoppas kunna arrangera en tackkonsert med sitt band för alla som har ställt upp.
– Någonting vill jag göra för Höörsfolket och alla som har ställt upp för mig. Vi ska se om vi kan låna Kulturhuset Anders.
– Det här är en tragedi, samtidigt som när alla sluter upp så kommer jag stark ut ur detta. Jag blir ödmjuk och glad.
– Det som är jobbigast av allt det här är att försöka få vardagen att fungera som den var innan. Det är så mycket små och stora grejer som man måste lösa – allt ifrån löjliga grejer till rakapparat till kuddar och täcken och sedan får man sakta, sakta försöka ta sig tillbaka. Men ju mer stöd man får desto snabbare kommer man ju in i vardagen och man kan andas ut. Att man slipper köpa en våningssäng för att någon skänker den, till exempel. Det är rätt skönt att ha det så.
– Jag vill innerligt tacka alla som har ställt upp.

Insamlingen till Björn och hans familj finns på Facebook och heter ”Hjälp Björn!”.

Dagens fråga

Det finns tyvärr inga omröstningar för tillfället.

Nyhetsbrev