Anna-Karin Hatt.

Ny politik för dominerande tjänstesektor

I över trettio år har tjänstesektorn dominerat näringslivet i Sverige. Den privata tjänstesektorn svarar för hälften av Sveriges BNP, 65 procent av näringslivets förädlingsvärde och 45 procent av den totala sysselsättningen. Tre av fyra svenskar arbetar med någon form av tjänsteproduktion och 80 procent av alla nya företag är tjänsteföretag.

Utvecklingen är densamma i Skåne län. Enligt SCB ökade antalet sysselsatta i tjänstesektorn, 2008 – 2017, med 17 procent, en ökning med 68 966 personer. Detta kan jämföras med industri- och byggsektorn där antalet sysselsatta under samma period minskade med 6 procent.

Sveriges arbetsmarknadspolitik formades i en tid då våra arbetsliv såg helt annorlunda ut jämfört med idag. På den tiden hade de flesta ett eller ett par jobb under hela sitt yrkesliv, medan vi nu byter jobb ofta.
Tjänstesektorn blir alltmer internationaliserad och både företag och arbetskraft rör sig över gränserna. Digitalisering och globalisering ställer krav på ständig förnyelse av affärsmodeller, tjänster, kunskaper och kompetenser. Konkurrensen är hård från hela världen och kampen om arbetskraften är global.

Vi måste jobba ännu hårdare för att behålla och locka till oss de största talangerna, annars riskerar allt fler företag att tvingas flytta sin verksamhet utomlands, till länder där det är möjligt att få tag på den kompetens som behövs.
Om Sverige ska kunna konkurrera även i fortsättningen måste näringspolitiken i betydligt högre grad än i dag utformas utifrån de kunskapsintensiva tjänsteföretagens verksamhet och förutsättningar.

Kompetensförsörjning är idag det främsta hindret för att de svenska tjänsteföretagen ska kunna växa ännu mer. Men arbetskraftskostnaderna, lön plus sociala avgifter, har ökat snabbare inom svensk tjänstesektor än i flera jämförbara västeuropeiska länder. Inom den privata tjänstesektorn i Sverige är arbetskraftskostnaderna ca 1,3 gånger högre än i t ex Tyskland och Finland, drygt 60 procent högre än i Storbritannien och 54 procent högre än genomsnittet i EU.

De höga arbetskraftskostnaderna, det vill säga lön plus sociala avgifter, kombinerat med att den internationella konkurrensen håller nere priserna gör att svenska tjänsteföretag inte kan höja lönerna. Det leder till att företagen får svårt att attrahera den kompetens som behövs i Sverige och därför tvingas lägga delar av den mer avancerade tjänsteproduktionen i andra länder där kostnaderna är lägre.

Kompetens­utveckling är avgörande också för den enskilde individen. Den ökade konkurrensen gör arbetsmarknaden allt mer rörlig. I framtidens arbetsliv kommer den enskildes trygghet att finnas i en ständig kompetens­utveckling. En gedigen kompetens gör det lättare att behålla sitt jobb eller att få ett nytt om man förlorar det man hade. Därför måste även villkoren för livslångt lärande bli bättre.

Idag finns goda förutsättningar för företag att investera i maskiner, men det är mycket sämre villkor för dem som vill investera i sin viktigaste resurs, medarbetarna. Därför vill Almega införa ett kompetensavdrag som gör det mer attraktivt för arbetsgivarna att investera i kompetens­utveckling för sina medarbetare.

Växtkraften i tjänstesektorn är stor men det krävs flera framåtsyftande reformer för att den ska fortsätta växa. En ny regering, oavsett hur den ser ut, måste ta ett helhetsgrepp om tjänstesektorns behov för att säkra att de kvalificerade jobben blir kvar i Sverige. Kompetensförsörjningen måste bli bättre och arbetsmarknadspolitiken inriktas på matchning och utbildning med verkliga och långsiktiga jobb som mål, inte tillfällig sysselsättning. Det är bra både för Skåne län och för hela Sverige.

Dagens fråga

Tror du Göran Persson kan rädda Swedbanks rykte?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev