Det är lätt att skratta åt nyårslöften

Krönika

Jaha, då var det nytt år. 2019. Det sista året på 10-talet, slår det mig att det är blir, varpå det även slår mig att jag faktiskt inte har tänkt på att det är och har varit just 10-tal. Eller 00-tal, för den delen. Jag blev visst så uppspelt när det blev nytt sekel och nytt millennium att jag helt har glömt att tänka i termer av decennier sedan dess. 80-tal tänkte jag på att det var, medan det pågick, och 90-tal också, men 00-talet och 10-talet, har någon människa över huvud taget märkt dem?

Jaja. I alla fall. Så är det 2019 nu. Blankt blad. Tid för nystart.
Det är lätt att skratta åt nyårslöften, men jag läste någonstans att 55 procent av dem hålls, hur man nu har räknat ut det. En icke föraktlig siffra, faktiskt. Det måste ju betyda att om du avlägger två nyårslöften kommer du i alla fall att klara det ena! Och avlägger du tio kommer du att klara minst fem, det är ju smått fantastiskt.

Jag har personligen lovat tre saker. För det första ska jag vara noggrannare med att vara snäll. Jag har en självbild som en ganska snäll person, så när en bekant berättade att hen hade tagit enormt illa vid sig av en sak jag sa i höstas blev jag skakad. Går jag omkring och sårar folk utan att veta om det? Det fick mig att tänka på en hemsk händelse i våras, när jag och ett av mina barn var och tränade. Vi kom i samspråk om något roligt där vi stod på varsitt löpband, vi babblade på och glömde tid och rum, när en tant med iskalla ögon plötsligt väste ”nu vill jag inte höra mer av ert tjatter”. Hon hade säkert rätt i sak, vi pratade nog ganska högt. Om hon hade sagt till på ett trevligt sätt hade vi bara svarat oj, förlåt, och så hade vi dämpat oss. Men nu blev vi helt tagna på sängen av hennes ovänlighet, lämnade gymmet och återvände inte på ett halvår. Det var liksom inte roligt längre.
En sådan tant, som ger folk kallduschar, vill jag verkligen inte vara, inte ens i närheten. Usch. Generell vänlighet är sålunda ett nyårslöfte, alltså. Och apropå gymmet så är löfte nummer 2 att jag ska dit. Ofta. Jag har lyckats förtränga hur surtanten såg ut, så nu törs jag gymma igen (och nej, varken jag eller barnet höjer numera rösten över diskret visknivå). Nu ska denna stackars kropp förvandlas från slapp och svag till stark och glad. Det ska bara helt enkelt ske.
Den där forskaren med de 55 procenten berättade även att det är lättare att hålla löften som går ut på att införa något, än löften som går ut på att sluta med något. Att vara snäll och att träna är införandelöften. Mitt tredje löfte är ett sluta-med-löfte, men man kan ju alltid försöka lura systemet. Istället för att lova att jag inte ska oroa mig så mycket så kan man formulera om det som att man ska börja tänka ”tänk om allt går bra” i lägen där man (jag) annars slentrianmässigt tenderar att tänka ”tänk om det går åt skogen”. Då blir det ju ett införandelöfte. När den där välbekanta kylan sköljer genom magen, den som betyder ”tänk om det går åt skogen” ska jag från och med nu se strängt på mig själv och istället tänka ”tänk om allt går bra”. Jag har redan testat i några dagar nu, och det går faktiskt över förväntan. Saker kan ju fortfarande gå precis hur käpprätt åt pipsvängen som helst, och de kommer att göra det, så funkar livet, man kör i diket jämt och ständigt, men vinner någon något på att jag går omkring och tar ut det i förskott? Nej. Vinner någon däremot något på att jag istället odlar lite hopp? Ja! Jag! Hopp föder kraft att leta kloka lösningar, och skapar rum för både vila och skratt mitt i röran. Oro tröttar ut och nöter ner, till absolut ingen nytta alls.
Tre löften. 55 procent av tre är 1,65. Ett av mina löften kommer jag alltså att lyckas hålla helt och fullt, och ett i alla fall till drygt hälften. Eller så håller jag vart och ett av dem till 55 procent. Halvt vältränad, halvsnäll och halvpositiv. Det är väl ett ganska hyggligt sätt att avsluta 10-talet på? Så tar jag resterande 45 procent sedan, när det har blivit 20-tal. Det känns som en plan. Så får det bli. Gott nytt år!

Minus: Att jullov och pralinlättja i soffan nu ska ersättas av vardagshets. Längtar ej.
Plus: Tulpansäsong på gång. Och mer dagsljus. Det är bra.

Dagens fråga

Det finns tyvärr inga omröstningar för tillfället.

Webbkryss