Thåström. Foto: Ralph Bretzer
Mavis Staples på Kulturbolaget. Foto: Ralph Bretzer
Malmö Symfoniorkester. Foto: Christiaan Dirksen
Neko Case. Foto: TT
Gunnar Eriksson & Rilkeensemblen. 8 8Foto: Jan Olsson

Här är bästa konserterna 2018

Årets bästa konserter har våra medarbetare upplevt både lokalt och ute i världen och här finns namn som Thåström, Neko Case, Tarabband och Bo Kaspers. och många andra.

Johanna Ravhed:

Dark Tranquillity, Kulturbolaget (22/3):
Att under nästan 30 år kunna göra dödsmetall som ständigt känns aktuell och dessutom leverera med en så otrolig scennärvaro, vänlighet och värme gör att det var enkelt att placera dem överst på denna lista.

Thåström, Malmöfestivalen (13/8):
Thåströms konsert i somras kändes ända in i de mörkaste delarna av själen. I takt med att regnet duggade ner växte konserten från att bara vara en musikkonsert till att bli något ännu större och viktigare.

Svenska Akademien, Moriska Paviljongen (29/9):
Upphovsmännen till den skånska raggan gjorde storstilad comeback under året som gick. Med mer energi på scen än vad som krävs för att driva ett mindre kärnkraftverk har de en självklar plats på denna lista. Hoppas att comebacken inte var en engångsföreteelse.

Ralph Bretzer:

Mavis Staples, Kulturbolaget (16/7):
Mavis Staples är en institution inom soul- och gospelmusiken. Med familjebandet The Staple Singers stod hon redan som barn på samma scen som dr Martin Luther King Jr och som 79-åring har hon mer än väl axlat rollen som genrens grand old lady, något hon med all önskvärd tydlighet visade på KB. Vital, rolig och ständigt gripande trollband hon publiken och så även mig.

Thåström, Malmöfestivalen (13/8):
Bluesen i Malmö sjöng Thåström om på sitt senaste album – och som han sjöng blues på Malmöfestivalen. En europeisk industriblues en bra bit från den afroamerikanska diton. Han har på något sätt lyckas lämna sin egen starka låtkatalog bakom sig för att skapa något större och mäktigare, där varje konsert är ett konstverk i sin egen rätt. Frågan är om jag någonsin sett honom bättre än han var denna augustikväll.

Tarabband och Musica Vitae, Palladium (21/3):
Nadin al-Khalidi skapar i alla sina musikaliska inkarnationer spännande möten mellan öst och väst. Inte minst gäller detta när hon tillsammans med Tarabband på Palladium lät den arabiska folkmusiken korsas med den västerländska konstmusiken i form av Musica Vitaes stråkar.

Lars-Erik Larsson (klassiskt):

”Babij jar”, Dmitrij Sjostakovitjs Symfoni nr 13 med Malmö Symfoniorkester, Lunds studentsångare och Taras Shtonda som solist på Malmö Live (12/4):
Ett utomordentligt framförande av ett betydande orkesterverk.

Gewandhausorchester Leipzig på Malmö Live (11/11):
Ett mer än perfekt framförande av Gustav Mahlers femte symfoni av en av de ledande europeiska symfoniorkestrarna med en dirigent som kunde plocka fram verkets alla finesser.

Schubertiad i Landskrona församlingshem (2/12):
Schuberts två pianotrior framförda av tre musiker ur den europeiska eliten: Benjamin Schmid, violin; Andreas Brantelid, cello och Christian Ihle Hadland, piano. En stor musikupplevelse i det lilla formatet på en ganska udda plats.

Martina Jarminder:

Janelle Monaé, The Roundhouse, London (11/9):
Ingen är säker på varför Monaé valde blygsamt stora The Roundhouse för Londondelen av sin världsturné (och omedelbart fick lägga till extra datum). Vi kan bara tacka och ta emot. Hon levererar en mästerlig kombination av innerlig publikkontakt och estetisk och musikalisk storslagenhet vilken gjorde att till och med griniga The Guardian gav konserten högsta betyg. Kampen mot rasism, homofobi och patriarkat dansade, log och läkte trasiga hjärtan. En artist som faktisk överträffar sina album med liveversionerna.

Neko Case, Stockholm, Köpenhamn (29/10 och 30/10):
Det finns inget år då Neko Case släpper ett album och turnérar som hon inte kommer att hamna på min årsbästalista. Både Nalen-konserten i Stockholm och den på Brementeater i Köpenhamn serverade en Case på ypperligt humör och dessutom som alltid tokförbaskad på orättvisorna i världen, obarmhärtigt uppriktig och bitande rolig. Jodå, detta är fortfarande den vackraste rösten i världen.

Hyllningskonserten till Birgit Nilssons minne, Västra Karup (11/8):
Birgit Nilssons ande svävade över hyllningskonserten på museet i sångerskans familjehem i Västra Karaup och som levererade precis samma blandning av folklighet och högkultur som Nilsson själv stod för. Inte ens ett av sommarens sällsynta regnväder kunde sänka publik och artisters goda humör.

Peter Eliasson:

Kacey Musgraves, Stora Vega, Köpenhamn (15/10):
Country må alltid var grunden, men influenserna från diverse håll flödar ständigt i Kacey Musgraves i musik. Vilket framgick på allra bästa sätt denna kväll där den karismatiska sångerskan spred de högst varierade musikaliska gracerna med hjälp av sin glasklara och sensuellt varma röst och sitt lysande lyhörda band.

Gwen Stefani, Zappos Theater, Las Vegas (11/7):
No Doubtsångerskan Gwen Stefani visade sig från sin mest glamourösa sida i denna påkostat skojfriska och kaloririka konsertshow, modell Las Vegas. Extremt proffsigt och självklart hitspäckat med en sprudlande superstjärna i högform, som aldrig lät utanpåverket komma ivägen för sin tämligen jordnära, lite gatusmarta personlighet

Bo Kaspers Orkester, Malmö Arena (15/12):
Tjugosju år in i karriären har BKO förmodligen aldrig varit bättre, vilket de visade i detta större (show)format. Vi talar fingertoppskänslig musikalisk ackuratess med en generöst smyckad (låt)kaka.

Jan Olsson (jazz):

Gunnar Eriksson & Rilkeensemblen i S:ta Maria Kyrka, Ystad (2/8): 17 röster starka och ytterst välljudande RilkeEnsemblen, anförd av legendariske körledare Gunnar Eriksson, och med Georg Riedel och Jan Allan som ”guldkant” i en hyllning till minne av Lars Gullin.

Gip Big Band, Fattighusets Trädgård i Remmarlöv (25/8):
Nybildade GIP (Gert-Inge Persson) Big Band med gräddan av Sydsveriges jazzmusikanter gav en utomhuskonsert i Remmarlöv som gjorde att man bara njöt, log och struntade i att det småregnade.

Youn Sun Nah Quintet på Ystads Teater (2/8):
Ett hisnande musikaliskt möte mellan öst och väst med jazzsångerskan Youn Sun Nah från Seoul i huvudrollen. Vilken röst, vilken utstrålning och vilket utmärkt bevis på att jazzmusiken är gränslös!