– Pappa visste vem som egentligen var skyldig. En släkting till Sture Blandin och det polisanmäldes aldrig. Han försökte få upprättelse av Blandin, men det var omöjligt. Den här anklagelsen hängde över honom resten av livet. Och en dag för ett tag sen hälsade jag på pappa ute på Gelleråsen. Då kom Blandin dit för att titta till sin bil, hans ögonsten. Nån sorts italiensk röd skrytbil som han körde omkring och tävlade med, vann aldrig, men det låg väl i hans natur. Att alltid tävla, att alltid försöka vinna. Det finns säkert en psykologisk term för det. Sofia log föraktfullt.