”Man skapar en berättelse. Människan behöver berättelser, ja. Kollektivet, gruppen och massan behöver berättelser. Så berättelser skapas och historier konstrueras. Berättelser om förrädare och syndabockar behövs med jämna mellanrum för att grupper ska förenas och samhället få en känsla av att det befrias och ”renar” sig.” Så skriver poeten och före detta akademiledamoten Katarina Frostenson mot slutet i sin nyutkomna tankedagbok K.