Foto: Malte Baumann/Unsplash

Här har ni årets bästa böcker

När våra medarbetare listar årets bästa böcker blir det stor variation och allt från debuterande Karin Smirnoffs Jag for ner till bror till Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis.
Och Alma-prisade Jacqueline Woodsons Brun flicka drömmer finns med på två listor.

Clemens Altgård:

Karismasamhället – en roman av Ellis Burrau:
I poeten Elis Burraus romandebut är konceptkonsten närvarande. Likaså finns det inslag av lyrik i prosan. En roman där författaren går mot strömmen och kombinerar en till synes nonchalant attityd med ett existentiellt djup under ytan. En fascinerande bok.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg:
Om någon frågar mig så anser jag att Stridsberg skrev årets starkaste roman. Och så blev den inte ens nominerad till Augustpriset. Märkligt. En högintensiv läsupplevelse där en mordscen återkommer som i en loop. Samhällskritiken är vass och språket har en säregen lyster.

Pappaklausulen

av Jonas Hassen Khemiri:
Detta är en roman som engagerar genom att läsaren kommer nära de avporträtterade gestalterna, trots distanseringseffekterna. Språkligt sett är alltid Jonas Hassen Khemiri briljant. Men här når han nya höjder.

Matilda Arborelius:

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff:
Tänk er en stuga norröver där snön aldrig slutar dala. Tänk er alla hemskheter som någonsin kan hända i en familj. Tänk er nu att summan av tankarna av ovanstående påståenden bildar en mörk men likväl bladvändande historia och ni har Jag for ner till bror.

Homo Sapienne av Niviaq Korneliussen:
Det är inte varje dag man stöter på en grönländsk roman med hbtq-personer i fokus. Lägg därtill ett säreget språk, populärkulturella referenser som används helt rätt (till skillnad från mycket annat) och man står där Korneliussens bok i handen: tunn, smart och bakutsparkande åt flera håll.

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid:
Endometrios, Instagram, smärta och svartsjuka. Vem hade trott att det kunde bli en så underhållande roman av de ämnena? Frids språkliga pricksäkerhet blandat med

Gunilla Wedding (deckare):

Silvervägen av Stina Jackson:
Helt rätt blev debutanten Stina Jacksons Silvervägen årets bästa svenska deckare. Med ett precist och vackert språk fångar Jackson pappan Lelle som kör bil längs Silvervägen i Västerbottens inland i en desperat jakt på sin försvunna dotter. Hon fångar också hela livet i den lilla västerbottensorten Glimmersträsk på gott och ont. Och så klart naturen. När ytterligare en flicka försvinner dras spänningsbältet åt och leder oss andlöst mot både upplösning och försoning.

Felsteg av Maria Adolfsson:
I Nessersk anda har deckarförfattaren Maria Adolfsson skapat en helt egen ö-grupp – Doggerland – för sin serie om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby. Den första delen, Felsteg, handlar om onödig felsteg, ödesdigra konsekvenser och svåra hemligheter och är en perfekt blandning av traditionell och välgjord polisdeckare och ett fantasifullt användande av geografi och miljö.

Mörkret av Ragnar Jonasson:
Isländska Ragnar Jonassons kriminalinspektör Hulda Hermansdottir kan vara årets mest intressanta deckarbekantskap. Tvingad till för tidig pension ger hon tillbaka genom att under sin sista arbetsvecka någonsin ge sig katten på att lösa ett fall som kollegorna misslyckats med. Mörkret är en spännande kamp mot klockan – och ett minst lika spännande porträtt av Hulda.

Eva Emmelin (barnböcker):

Gropen av Emma Adbåge:
Ytterligare en värdig pristagare är Augustbelönade Gropen av Emma Adbåge. Den är, som jag konstaterade i min recension tidigare i år, en välbehövlig påminnelse om vikten av orörda områden, om ostyrda lekar och om att själv ibland släppa kontrollen och hitta nya stigar.

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson:
Att Jacqueline Woodson fick ALMA-priset är en av mina barnlitteraturhöjdpunkter 2018. Vilket författarskap att få upptäcka! Nu väntar jag bara på svenska utgåvor av hennes många fantastiska bilderböcker. Börja med The day you begin (illustrerad av Rafael López) vet jag. För unga och vuxna finns två böcker på svenska än så länge. Natur och Kultur har gett ut en lyhörd översättning av brun flicka drömmer (Athena Farrokhzad) och till 2019 kan vi se fram emot Fjädrar (översatt av Alva Dahl).

Majken Majken av Lisa Hyder och Louise Winblad:
Det här är något så ovanligt som en bok om en helt vanlig flicka. Inga superkrafter, inga tokroliga intressen eller någon stor hemlighet. Moderlösa och rödhåriga flickor är det gott om i litteraturen, men sjuåriga Majken är båda dessa saker utan att för den skull definieras av dem. Istället kretsar boken kring vardagligheter och nyanserar svåra saker som sorg, flytt och att vara ny i klassen.

Evelina Stenbeck (poesi):

Ædnan av Linnea Axelsson:
Linnea Axelssons versepos över den samiska 1900-talshistorien förändrar det poetiska landskapet. Ædnan är vacker, skrämmande och dessutom lärorik. Vann årets Augustpriset i den skönlitterära klassen.

Fyrahundrafyrtio år av Lina Ekdahl:
Ekdahl är en av mina favoritpoeter, jag älskar hennes humor, hennes exakthet och hennes glöd. Ekdahls senaste diktsamling handlar om att genomgå, eller att vara mitt uppe i, en kris. Den handlar om att omförhandla allt man trodde var säkert.

Robotsand av Åsa Maria Kraft:
Åsa Maria Krafts författarskap är ett av Sveriges mest intressanta. Den senaste boken är ett komplicerat hantverk av referenser och kommentarer som stilmässigt fördjupar den säregna konceptuella metod som Kraft arbetat med under mer än tjugo års tid.