Bertil Nilsson, jordbruksjournalist.

Direktören tog mopeden till banken

På landet/Krönika

Den medelålders bonden Knut från grannbyn knackar på dörren och kommer in där hemma. Han är på väg till Farstorps sockens sparbank, åtta kilometer bort, för nu är det bankdag i kyrkbyn. Knut sitter i bankstyrelsen. Vi skriver 1950-tal.

Han ska ta med sig våra sparbössor och tömma dem i banken. Hemma är vi tre barn. Det är alltså tre bössor – som vi fått i gåva av vår hembygds bank – för honom att ta till Farstorp.
Detta hände som sagt på 50-talet. Bonden från grannbyn körde antingen motorcykel eller moped, eller så cyklade han. Knut körde inte bil.
Det kändes lite smått högtidligt, när våra sparbössor tömdes ett par gånger om året. Roligt att kolla i bankboken, dessutom. Bössorna kom hem igen samma dag.
Även i folkskolan sparade vi regelbundet i hembygdens bank. I en stor låda i ett skåp fanns en massa mindre lådor, försedda med nummer och lås samt ett hål ovanpå att stoppa pengarna i. Vår lärare – kvinnlig eller manlig – tog ofta hjälp av en eller ett par elever, när det var spartid. Vi gick i en liten B2-skola med klasserna ett – två i ett rum och klasserna tre–sex i ett annat. Tågarps byskola gav en god undervisning tack vare duktiga lärare och snälla elever.

Man kunde också redan som barn cykla åtta kilometer till banklokalen i det gamla huset från 1880-talet, i Farstorp, och sätta in pengar. Bankens expedition hölls inne i det ”stora” kommunalrummet. Ett par stadgade karlar–det fanns bara män–satt bakom stabila bord, med diverse handlingar på bordet. Banken i Farstorp grundades 1884. En del av den gamla atmosfären fanns kvar där på 1950-talet.
Männen granskade barnen, nickade och tog sig an våra småärenden. På den tiden fick styrelseledamöter och huvudmän jobba rent praktiskt, då banken hade öppet. Torsdagar var Farstorps sockens sparbank alltid öppen för kunder. En gemensam kamrer jobbade med bankerna i Hästveda och Farstorp. Först lite senare fick Farstorp anställt folk.
I skolan berättade läraren om hur viktigt det var att spara. Vi fick, via banken, tidningen Lyckoslanten. Där läste vi om de båda seriefigurerna Spara och Slösa. Både Agnes Wigren, Sven G. Månsson och Inger Lunnergård–våra lärare–framhöll Spara som ett gott föredöme.
Banken i Farstorp finns fortfarande kvar, efter 135 år. Sedan tio år är den en del av Sparbanken Göinge. Lokalerna i huset, som byggdes på 1960-talet, är nu nyligen renoverade. Detta lilla bankkontor är i dag ett av Sveriges allra minsta. Öppet måndagar, tisdagar och torsdagar.

Hösten 1961, när banken fortfarande var kvar i det gamla huset, hände något otroligt. Ett tiotal ungdomar satt i kommunalrummet, där banken under den gångna dagen haft expedition för allmänheten. De unga hade på kvällen en studiecirkel i slaktdjursuppfödning. En av pojkarna skulle öppna en låda i det stora, tunga bordet för att ta fram en ordförandeklubba. Han häpnade.
I prydliga högar fanns där nämligen tusentals kronor i kontanter, i alla möjliga valörer från riktigt stora sedlar till kopparmynt. Bankens pengar!
En pojke sprang hem och ringde till bankstyrelsens ordförande. Denne kom på två hjul i sin bil–och tackade de ärliga barnen.