STOCKHOLM 201210019Julmat. Köttbullar. Foto: Leif R Jansson / SCANPIX / Kod 10020
STOCKHOLM 20071115 - Julkryddade köttbullarFoto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX / Kod 30072**OUT DN (även arkiv), Metro, Dagens Industri och Stockholm City **
STOCKHOLM 2008-12-28Julskinkan skärs upp.Foto Hasse Holmberg / SCANPIX Kod 96
Swedish church building, illuminated at christmas night with blue sky
christmas dinner and eating concept - food and drinks on table at home
Christmas gift isolated on a white background.
many are wrapped Christmas presents under a Christmas tree with cookies and nuts
SVT1: Tor 24 dec 2009 kl 15.00SVT HD: Tor 24 dec 2009 kl 15.00Kalle Anka och hans vännerBildtext: Kalle i djungeln. Foto: Buena Vista. Bilden får endast användas i programpresenterande sammanhang. Fotografens namn, Sveriges Television samt programmets titel skall alltid anges.
Charlotte Hagström.

Så har vi alltid gjort … eller?

Historia Jultraditioner och dess bevarande är något som både berör och upprör, men vilka har egentligen försvunnit, förändrats och tillkommit med åren?

Varför äter vi fortfarande lutfisk fastän nästan ingen gillar den? Kommer vi att fortsätta kolla på Kalle Anka på julafton? Är juldagen för hemvändare en tradition som är här för att stanna? Paradoxalt nog är jultraditioner något som kanske måste förändras för att bestå, i alla fall enligt Charlotte Hagström, docent i etnologi på Lunds universitet och en av redaktörerna för antologin ”Nu gör vi jul igen”.
– Det finns de som blir upprörda över att saker och ting förändras, men om en tradition inte betyder något för de som utövar den kommer den att dö ut, säger hon. Man kan inte tvinga någon att göra något om de inte tycker det är roligt. Däremot kan innehållet i traditionen ändras.
Ett exempel är den alltid så omdiskuterade Kalle Ankas julafton.
– När den kom på 1960-talet var det enda tillfället på hela året för barn att se tecknat på tv, men i dag kan man se tecknat när som helst. Ändå är det så många som tittar på Kalle Anka, men det har inte att göra med själva programmet. Det står för något mer, om gemenskapen.
Just denna tradition har väckt mycket uppmärksamhet runtom i världen.
– Utbytesstudenter tycker det här är jätteroligt och jag har blivit intervjuad av två olika amerikanska tidningar om det.
Frågan är bara hur länge den kommer att överleva i en värld där yngre generationer skapar sina egna traditioner.
– Mina barn är födda på 1990-talet och de tröttnade ganska snabbt och nu är det bara de vuxna som kollar. Och en av mina söner hade ett tag en egen tradition med sina kompisar att varje år titta på Ett päron till farsa firar jul.

En tradition som kanske inte har försvunnit helt, men är långt från lika viktig som förr är kyrkobesöken.
– Eftersom vi inte är lika troende längre är det betydligt färre människor som går på midnattsmässan och julottan. Överlag är julen mer komprimerad. Det är inte lika många juldagar längre.
En relativt ny tradition är däremot juldagen som den stora hemvändardagen, när folk som flyttat till andra städer går ut och festar med sina gamla barndomskompisar.
– Det är en väldigt trevlig tradition, men jag kommer ihåg att jag blev förvånad när det blev en grej. När jag trodde att vi skulle sitta och umgås hemma skulle folk plötsligt gå ut.
En annan är att resa bort.
– Det var något vi blev förvånade över när vi gjorde antologin, hur många som reste till Kanarieöarna, till exempel. Det gjorde man definitivt inte förr, men frågan är hur det blir i framtiden med tanke på dagens miljömedvetenhet.
Sen har vi förstås den kanske mest konservativa, men samtidigt också den mest varierade, traditionen av dem alla. I alla fall nuförtiden. Julmaten.
– Som allt annat förändras den, men kanske inte lika snabbt. Vissa rätter bara ska vara med, och traditionellt sett har det varit mycket kött, men den har också blivit mer grön och lite mindre fet. Om man tittar långt tillbaka handlade det om att julen var en tid då man kunde äta bra, men i dag har vi det generellt sett bättre ställt. Och det finns dadlar och apelsiner att tillgå året runt.
Det märks också på julklapparna.
– Där är det förstås ekonomin som styr, och genomsnittligt får barn fler presenter, men samtidigt växer klyftorna i samhället.

Demografin har också ändrats. Sverige i dag har betydligt fler invånare som inte firar jul, men gärna vill ta del av svenska traditioner. Så hur lär man sig fira jul? Och vems jul lär de sig då fira?
– Ett av kapitlen i antologin bygger på intervjuer med människor som invandrat till Sverige. Någon berättar hur de har lärt sig av till exempel arbetskamrater eller via barnens förskola hur man ska klä granen. Någon annan fick lära sig att man hade lasagne på julbordet. Och det kanske inte är så juligt egentligen?

Förhoppningsvis behövde de inte lära sig att äta lutfisk i alla fall.
– Mat är ofta knutet till vissa personer. När de försvinner på något sätt, om de dör eller skiljer sig, så försvinner ofta den rätten också. Som att man äter lutfisk, trots att farfar är den enda som vill ha den kvar.