Om vem som blir statsminister

Efter valet fick jag frågan om vem som blir statsminister i snitt tre gånger om dagen. Efter att sonderingsuppdraget gått tillbaka till Stefan Löfven verkar folk ha insett att min gissning inte är mycket bättre än deras, eftersom vi befinner oss i en ny och oprövad situation.
Halvt på skämt och halvt på allvar har det talats om en tjänstemannalösning, det vill säga att någon som inte är partiledare får bli statsminister. Det lär inte hända, även om det skett i andra länder, men det är ett spännande tankeexperiment. Vem, eller vad, skulle riksdagsledamöterna inte kunna säga nej till?

Mitt förslag är Fredrik Reinfeldt. Hur kan man motivera att rösta nej till mannen som bröt den socialdemokratiska hegemoni som både gamla och nya Moderater irriterade sig på i decennier? Man skulle tappa ansiktet. Sedan skulle det förmodligen leda till kaos inom partiet: det entusiastiska karaktärsmordet på Fredrik Reinfeldt är svårbegripligt för utomstående, men populärt internt efter partiets högersväng. Högerfalangen skulle förmodligen hata att ha Reinfeldt som moderat statsminister ännu mer än de skulle hata att ha Stefan Löfven. Löfven är i alla fall på deras linje med en sträng migrationspolitik.

Socialdemokraterna skulle nog kunna fås att rösta ja till Fredrik Reinfeldt om de vet att det inte går att få Löfven. I många frågor stod Nya Moderaterna närmare den nuvarande socialdemokratin än de gjorde de övriga borgerliga partierna, som till exempel i arbetsmarknadsfrågor. Om Reinfeldt var statsminister skulle de få igenom mer av sin politik än om Lööf och Björklund får diktera villkoren för en S-märkt regering. Ett ytterligare skäl till att S kanske skulle lägga ner rösterna är hur roligt det skulle vara för dem att göra Moderaterna förbannade.

Centerpartiet och Liberalerna skulle förmodligen vara odelat positiva till ytterligare en mandatperiod i gott samarbete med Fredrik Reinfeldt. Båda partiledarna skulle förmodligen få stöd av sina medlemmar för att trycka på den gröna knappen.
Då återstår Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som röstar nej, men det spelar ingen roll.

Plan B är Anders Borg: mycket tyder på att vi är på väg mot en ekonomisk kris. Borg är rätt man för att guida oss igenom. Visst, han söp för mycket på en fest, men han har bett om ursäkt och Gudrun Schyman pinkade på golvet på en biograf och har haft en utmärkt politisk karriär.

Det finns ytterligare en person som ingen skulle våga rösta nej till: Inga-Britt Ahlenius. Med en moralisk ryggrad av järn och en blick av stål, vem trycker på den röda knappen mot kvinnan som sänkte EU-kommissionen? ”Vad har du att dölja” är frågan du måste vara villig att besvara om du röstar nej till Ahlenius som statsminister.

Om du undrar om jag blivit vansinnig, så inser jag att varken Reinfeldt eller Ahlenius blir Sveriges nästa statsminister. Men när man ägnar sig åt gissningslekar i alla fall, så får man unna sig att tänka utanför lådan och ha det lite nöjsamt. Det är trots allt bristen på tänkande utanför lådan som gör att vi befinner oss i den här låsningen.

Dagens fråga

Tittade du på Nobelfesten?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev