Foto: TT

Ordnad brexit trots allt?

Det lyc­kades för för­hand­la­rna att få fram ett för­slag till av­tal om ordnat ut­trä­de ur EU för Stor­bri­tan­ni­en, trots att rege­ringen är splittrad och trots att pre­mi­är­mi­nis­ter The­re­sa May inte verkar ha haft nå­gon stra­te­gi för hur ut­trä­det ska gå till.
Det var ju re­dan för över två år se­dan, den 23 juni 2016, som britterna med li­ten mar­gin­al röstade för att lämna EU. Pre­mi­är­mi­nis­ter David Cameron, som ut­lyst folk­om­röst­ningen i för­hopp­ning om att det skulle kun­na av­sluta den mång­å­riga splitt­ringen av hans kon­ser­va­tiva to­ry­par­ti men som inte trott det var nå­gon risk att folket skulle rösta ut landet ur EU, av­gick och lämnade över till The­re­sa May.

Hon dröjde ända till den 29 mars 2017 med att lämna in ut­trä­des­an­sö­kan en­ligt § 50 i för­dra­get. Det hade varit na­tur­ligt om hon an­vänt den tiden till att inom sitt par­ti för­handla fram en stra­te­gi för ut­trä­det. Men istäl­let ställde hon till ett ex­tra­val där hon för­lo­rade sin sta­bila ma­jo­ri­tet. För att kun­na fort­sätta regera tvingades hon till ett av­tal med sitt nord­ir­ländska sys­ter­par­ti, vilket se­dan kom­pli­ce­rat för­hand­lingarna.
Först för­ra som­maren in­leddes för­hand­lingarna mel­lan Stor­bri­tan­ni­en och EU. Då hade allt­så ett helt år slösats bort utan att nå­got hänt.
Det präglade se­dan för­hand­lingarna det kommande året. Myc­ket lite hände, efter­som rege­ringen May var för­lamad av sin inre oenig­het, där mi­nis­ter­posterna för­delats så an­talet brexitanhängare och -mot­stån­da­re skulle vara i ba­lans.

Två år ef­ter ut­trä­des­an­mä­lan, allt­så den 29 mars nästa år, ska EU for­mellt lämna EU. En över­gångs­pe­ri­od har pla­nerats – om de båda parterna enas om ett av­tal.
Det har de inte gjort – förr­än nu i el­fte tim­men. På tis­dags­kvällen med­delades att ett ut­kast till av­tal var klart, där fort­satt tull­uni­on verkar vara det vik­tigaste in­sla­get.
May kallade in sina mi­nis­trar en och en för att över­tyga dem om att rege­ringen nu måste god­känna av­talet, som se­dan ock­så måste god­kännas av det brit­tis­ka par­la­mentet, lik­som av EU-par­la­mentet och av EU:s stats- och re­ger­ings­chefer.
Att EU-in­sti­tu­tionerna god­känner ut­trä­des­av­talet tvivlar ingen på. För­hand­la­ren Michel Bar­ni­er har haft ett tyd­ligt man­dat och verkar ha hållit sig inom det.
Svårare blir det för May att få med sig först rege­ringen un­der ons­dags­ kvällen och se­dan par­la­mentet. I sin par­la­ments­grupp har hon en stor grupp brexitfanatiker som helst vill lämna utan av­tal men ock­så gans­ka mån­ga som vill ha ett ”mjukare” ut­trä­des­av­tal. Krav på en ny folk­om­röst­ning har ock­så förts fram.

May blir allt­så be­ro­en­de av stöd från La­bour­op­po­si­tio­nen. Till­räck­ligt mån­ga la­bour­le­da­möter måste rösta för av­talet.
Att det ir­länds­ka stöd­par­tiet DUP kan­ske inte god­känner upp­gö­rel­sen för hur gräns­kon­troller mel­lan Nord­ir­land och Ir­land ska kun­na und­vikas, för att inte väpnade strider på Nord­ir­land ska blossa upp igen, gör Mays sit­u­a­tion ännu svårare. En re­ger­ings­kris kan inte ute­slutas.
Att det finns ett av­tals­för­slag är allt­så inte en ga­ran­ti för ett ordnat ut­trä­de. Men en ”hård brexit” skulle, en­ligt brit­tis­ka re­ger­ings­ut­red­ningar, ha så svåra följder att näs­tan ingen vill ha det. Det talar ändå för att May får ma­jo­ri­tet för sitt av­tal, till slut.

Dagens fråga

Har du handlat dina julklappar?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev