Rebecca Nelson (t. vä) delar rollen som Violetta Valery i La Traviata med Patricia Petibon. Foto: Katja tauberman
Den franska regissören Oliver Py har regisserat La Traviata på Malmö Opera. Foto: Malin Arnesson

Med en ny syn på La Traviata

Hur närmar man sig La Traviata, världens mest spelade opera? Med öppet sinne, säger regissören Olivier Py. Rebecca Nelsen, en av två sopraner som sjunger Violetta Valery på Malmö opera i vintern, talar om hjärta och känsla.
– Folk vill bli berörda. Vi tycker om det bitterljuva eftersom det känns verkligt för oss. Verdi är den bästa kompositören för hjärtat, säger hon, och lägger handen på sitt eget.

La Traviata
Musik av: Giuseppe Verdi
Libretto av: Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas roman Kameliadamen
Dirigent: Rafael Payare/Jakob Hultberg (4 dec, 2, 8 jan)/Wolfgang Wengenroth (20 dec, 5, 12 jan)
Regi: Olivier Py
Scenografi & kostym: Pierre Andre Weitz
Ljus: Bertrand Killy
Koreografi: Daniel Izzo
Huvudrollerna:
Violetta Valéry görs av Patricia Petibon (17, 21, 25 nov, 1, 4, 9, 18, 20 dec)/Rebecca Nelsen (27 dec, 2, 5, 8, 12, 20, 27 jan)/Magdalena Risberg (10 feb)
Alfredo Germont görs av Bülent Bezdüz (17, 21, 25 nov, 1, 4, 9, 18, 20 dec)/Sehoon Moon (27 dec, 2, 5, 8, 12, 20, 27 jan, 10 feb)
Premiär på Malmö Opera lördag 17 november

På lördag, 17 november, är det premiär för La Traviata på Malmö Opera. För regin står den franska regissören Olivier Py som berättar at han försökte närma sig La Traviata som om han aldrig kommit i kontakt med den förut.
– Jag gick tillbaka till texten och partituret och försökte glömma alla gånger jag sett La Traviata tidigare. Det ändrade min syn på verket, säger han.

Så väl Oliver Py som sopranen Rebecca Nelson tror att Verdis och librettisten Piaves tydliga empati med Violetta Valery är en av orsakerna till att publiken fortfarande blir engagerade i en lungsjuk 1800-talskurtisans öde så långt efter boken, pjäsen och till sist operan med samma tema skrevs.
– Operan visar en så vacker och sann bild av en personlighet som utvecklas och fördjupas, säger Rebecca Nelsen.
Hon tycker det är viktigt att komma ihåg hur kontroversiellt det var att porträttera en kurtisan, en kvinna som fick betalt för att sälja sig, som en riktig människa och dessutom en ädel och självuppoffrande person.

Olivier Py säger att han har funderat mycket på kvinnorollen under tiden han arbetat med operan. Några scener har han tolkat lite annorlunda.
– Vi kunde inte visa en kvinna som knäböjde för patriarkatet, det stämde inte. Traviata är en fri kvinna, det ser man i läsningen av texten. Patricia (Patricia Petibon, den andra sopranen som sjunger Violetta, reds. anm.) och Rebecca höll med om det, så vi gjorde annorlunda.
Py motsätter sig också tanken att Traviata offrar sin kärlek till älskaren Alfredo för att konventionen kräver det. Han anser att motivationen är ädlare än så.
– Hon gör det av kärlek till honom. Det är en osjälvisk handling.

Döden är ständigt i den tbc-sjuka Traviatas tankar. I den här uppsättningen är döden närvarande även bokstavligt. Ett genomgående tema är estetiken som förknippas med den mexikanska Dia de Muertos, de dödas dag, med dramatisk svart och vit sminkning och kostymer.
– Hela operan är en memento mori för publiken. Traviata använder sminkningen för att dölja hur blek hon faktiskt är av sin sjukdom, säger Olivier Py.
Han har personlig erfarenhet av att se personer som står honom nära duka under i en lömsk sjukdom. Han talar med rörelse om åttiotalets AIDS-kris, då han såg det unga, festglada Paris dö omkring sig.
– Vi levde vår egen La Traviata under de åren. Jag överlevde Paris, många hade inte den turen.
Han säger att Verdis skildring av döden är realistiskt.
– När Violetta lever upp i sista akten, precis innan hon ska dö: det är så det är. De döende upplever allting mer intensivt, allt är i starka färger.
Den livliga scenbilden och ljussättningen är en stor del av upplevelsen. Den skildrar Paris, som Olivier Py upplever staden.
– Paris är en av karaktärerna i den här uppsättningen. Jag ville visa på staden som den galna berg-och-dalbana den är, med för många möjligheter.
Olivier Pye ser La Traviata som både tidlös och samtida.
– Traviata är inte som någon annan Verdiopera. På många sätt är den mer än Shakespearepjäs än som Verdis övriga operor. Den är väldigt filosofisk och man ska inte glömma att Verdi och librettisten Piave var besatta av Shakespeare.

Rebecca Nelsen har sjungit La Traviata i flera produktioner tidigare och tycker att hon lär sig något nytt om rollen varje gång. Kärleken till operan och karaktären är stor.
– Jag känner mig oerhört nära henne. Särskilt i Oliviers tolkning, som är ett så intelligent sätt att berätta historien. Han har skapat en tidlös produktion.
Hon tycker att det känns tryggt efter metoo-debatten att arbeta med en regissör som är så medveten i de här frågorna. Hon säger att Malmö opera dessutom är ett ställe där sångaren känner sig särskilt väl omhändertagen.
– Det här är ett så … vänligt hus att sjunga i. säger Rebecca Nelsen.

Martina Jarminder

La Traviata
Musik av: Giuseppe Verdi
Libretto av: Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas roman Kameliadamen
Dirigent: Rafael Payare/Jakob Hultberg (4 dec, 2, 8 jan)/Wolfgang Wengenroth (20 dec, 5, 12 jan)
Regi: Olivier Py
Scenografi & kostym: Pierre Andre Weitz
Ljus: Bertrand Killy
Koreografi: Daniel Izzo
Huvudrollerna:
Violetta Valéry görs av Patricia Petibon (17, 21, 25 nov, 1, 4, 9, 18, 20 dec)/Rebecca Nelsen (27 dec, 2, 5, 8, 12, 20, 27 jan)/Magdalena Risberg (10 feb)
Alfredo Germont görs av Bülent Bezdüz (17, 21, 25 nov, 1, 4, 9, 18, 20 dec)/Sehoon Moon (27 dec, 2, 5, 8, 12, 20, 27 jan, 10 feb)
Premiär på Malmö Opera lördag 17 november