Foto: Håkan Jacobsson
Avelshingsten Singular är kungen i Maria Gretzers stall. Foto Håkan Jacobsson
Avelshingsten Singular är kungen i Maria Gretzers stall. Men det är fler som vill ha uppmärksamhet. Foto Håkan Jacobsson
Tygelsjö är Maria Gretzers bas sedan många år. Foto: Håkan Jacobsson
Tygelsjö är Maria Gretzers bas sedan många år. Foto: Håkan Jacobsson
Maria Gretzer. Foto: Håkan Jacobsson
Maria Gretzer jobbar med Flor de Caña, en av hästarna i stallet. Foto: Håkan Jacobsson

Med en stark passion för fantastiska djur

FÖRST. – Jag tror inte att man kan jobba med hästar, åtminstone inte framgångsrikt, om man inte har en passion för det.
Den där passionen har uppenbarligen Maria Gretzer, för hon har haft framgångar både som ryttare och tränare.
– Jag är privilegierad som får jobba med så fantastiska djur.

Namn: Maria Gretzer
Yrke: Tränar och utbildar hoppryttare och hästar.
Familj: Sambo, mamma, hundar.
Bor: Gård i Tygelsjö.
Aktuell: Fyller 60 år den 11 november.

Nu för tiden röner svenska hoppryttare stora framgångar, med jämna mellanrum.
Men när Maria Gretzer på Feliciano tog hem segern i Århus 1999 var det första gången en svensk stod överst på pallen i en världscuptävling.
Nu kom det inte som någon stor överraskning; då var hon etablerad i världseliten sedan ett tiotal år. Andra- och tredjeplaceringar hade hon haft, men längtade något alldeles förfärligt efter fullträffen.
– Jag tror att Jos Lansink (från Holland – red:s anm.) var tvåa. När jag skulle hoppa om hade de nästan börjat dra segertäcket över hans häst och det retade mig lite.

Hon bestämde sig för att klå honom – och lyckades.
Och sedan har alltså flera svenska gjort om bedriften.
– Det var nog lite grann som att jag drog ur proppen, medger hon. När andra ser att det är möjligt ger det förstås inspiration.
– När hopplandslaget åker till VM i dag vet de att om de håller ihop det så kan de slå vilket lag som helst.
Det finns så klart en mängd orsaker till att det blivit så; Maria Gretzer påpekar till exempel att hästaveln i Sverige har gått starkt framåt.

Hon föddes i Örebro, när hon var tio år flyttade familjen till Göteborg.
Hon började rida som sjuåring, en gång i veckan.
Ganska tidigt hjälpte hon till i ett travstall:
– Det tror jag att jag har haft mycket nytta av. På en ridskola kan det nog lätt bli lite småputtrigt; i travstallet skötte man hästarna professionellt. Man fick lära sig att hela tiden verkligen hålla koll på hästarna, på deras ben, se om de hade skador.
– Och man fick lära sig det där att tävlingshästar har lite mer nerv.

Hon beskriver sig som en allmänt hästintresserad ung tjej, men visst tänkte hon sig ett yrkesliv med hästar redan från början.
– När jag gick på högstadiet lutade det nog åt att jag ville bli ridlärare.
Men så råkade det bli så att hon följde med en kompis som hade fått hästjobb i Tyskland.
– Där frågade de mig om jag ville ha jobb. Och jag lyckades övertyga mina föräldrar om att få ta ett sabbatsår från skolan.

– Det var jättejobbigt det första halvåret. Men när det väl hade gått, så kände jag att ”Det här är ju kul!”.
– Så det där sabbatsåret varar än – jag har alltid sagt att jag kan ju gå på Komvux när jag blir stor.
Det blev tre år i Tyskland. När hon kom hem igen hade hennes föräldrar köpt en gård i Tygelsjö, alldeles söder om Malmö, och det är hennes bas sedan dess.
2005-2010 var Maria Gretzer förbundskapten för svenska hopplandslaget. Sedan var hon hopptränare för landslaget i fälttävlan, fram till för något år sedan.
Hon började för övrigt med fälttävlan innan hon satsade på banhoppning.
– Jag var helt enkelt inte tillräckligt duktig på hoppning än.

Men fälttävlan tvingade henne att bli bättre, säger hon. Dess mest uppmärksammade moment är terrängritt med fasta hinder, och går man omkull där kan det gå riktigt illa.
– Jag lärde mig att rida säkert i ett högt tempo.
Så småningom nådde hon alltså världsklass i hoppning. Tillsammans med hästar som Marcoville och Feliciano har Maria Gretzer gett landets hästsportintresserade många spännande stunder.
Numera kallar hon sig frilansande hopptränare. Ryttare kommer till Tygelsjö för att lära sig jobba bättre ihop med sina hästar.
– Jag har nästan bara ryttare som jobbar professionellt med hästar, och det är väldigt skönt, för då får jag lite mer normala arbetstider, slipper jobba så mycket kvällar.

Åren som elitryttare och förbundskapten tillbringades till stor del på resande fot och hon far fortfarande runt en hel del. Hon är efterfrågad som kursledare och instruktör, hennes tränaruppdrag ger också orsak till en del resor.
Och så sitter hon i styrelsen för ridsportens huvudorgan FEI, Fédération Equestre International.
– Det tar väldigt mycket tid. Vi har långa telefonsammanträden en eller två gånger i månaden, ibland träffas vi personligen, och till mötena vill man ju vara påläst.
Grädde på moset är att kommentera hästhoppning i radio.
– Jag har lärt mig jättemycket på det. Det är nästan mer utmanande än att jobba med tv; man får verkligen tänka på att man förmedlar något som lyssnaren inte ser, och tänka på att man har en bred publik, inte bara hästintresserade.

En anställd på gården i Tygelsjö håller ställningarna när Maria Gretzer måste vara någon annanstans, plus praktikanter ibland.
Hon har skurit ner på antalet hästar.
– Förut hade vi ett tiotal på ridlistan, nu har vi sex, sju.

I en sådan här verksamhet säljs hästar vidare när de är mogna för det. Är det inte svårt att skiljas från någon man jobbat så mycket med tillsammans?
Hon jämför med sina hundar:
– De blir ju sällan äldre än 10, 12 år. Då får man vara tacksam för den tid man får, utnyttja den. Jag ser det som att jag har dem till låns.
Det är samma sak med hästarna:
– Jag har fått vänja mig vid att vara professionell från början. Man har dem för kortare eller längre tid.

Något annat intresse?
– Det finns ju egentligen ingen fritid. Så man får bestämma sig för att ta sig det.
– Jag och min sambo försökte med golf. Jag trodde att det skulle vara supertråkigt, men jag blev väldigt, väldigt biten.
– Framför allt: då tänker jag inte på hästar en enda minut.

Namn: Maria Gretzer
Yrke: Tränar och utbildar hoppryttare och hästar.
Familj: Sambo, mamma, hundar.
Bor: Gård i Tygelsjö.
Aktuell: Fyller 60 år den 11 november.

Dagens fråga

Borde damfotbollen få mer fokus och resurser?

  • Ja (68%, 105 Röster)
  • Nej (32%, 49 Röster)

Antal röster: 154

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×