Sandra Stojiljkovic och Erik Olsson i Lunchteatern på Intiman. Foto: Inger Börjesson

Ett gott gapskratt förgyller lunchen

Scen/recension

SCEN
Den stora högtiden
(och Gud och de fattiga och döden)
Scen: Lunchteater med Malmö Stadsteater på Intiman i Malmö, urpremiär 30/10
Regi: Mattias Linderoth
Medverkande: Susanne Karlsson, Mattias Lindroth, Erik Olsson, Sandra Stojiljkovic, Henrik Svalander

Riktigt misslyckad teater kan bli väldigt bra – i alla fall i rätt händer. Och rätt händer är det definitivt när fem av skådespelarna på Malmö Stadsteater bjuder in till lunchteater med den fiktiva amatörteatergruppen Lilla Nasaret och deras egenskrivna pjäs Den stora högtiden (och Gud och de fattiga och döden).
Det börjar redan i Intimans foajé där publiken bjuds på värmande rotsellerisoppa vid ståborden. När vi sörplar som bäst och småpratet ligger som ett trivsamt mummel i bakgrunden kommer medlemmarna i Lilla Nasaret instörtande och förklarar att en lastbil blockerar sceningången så att de måste bära in sina saker den här vägen. Medan pjäsens primadonna Karin (Sandra Stojiljkovic) passar på att få i sig lite soppa kånkar de andra in allt från en rejäl soffa och en spretig palm till lådor med rekvisita.

En stund senare välkomnas vi in i salongen för 30 minuters minst sagt underhållande teater som i grunden bygger mycket på dratta-på-ändan-humor och på att vi i publiken snabbt förstår att här kommer allt att gå åt skogen. Och det gör det – till och med överraskande mycket.
Lilla Nasarets pjäs handlar om den rika och högfärdiga Rakel som vägrar ge pengar till de fattiga och vägrar att fira högtiden och om hur en ängel till slut får henne att tänka om. Ett underbart pekoral till kyrkospel där glasögon på villovägar, en palm som spretar mer än den ska, en soffa som tappar sitt ena ben, en sked som bytt plats med en gipsängel och en del andra saker effektivt sätter käppar i hjulen för föreställningen.

Den här typen av humor fungerar bara med perfekt tajming och med riktigt bra skådespelare som skickligt spelar mindre bra skådespelare. Dessa två förutsättningar uppfyller de fem på scen med råge. Mattias Lindroth fångar på pricken den självgoda regissören som anser sig aningen bättre än sin teatergrupp, Sandra Stojiljkovic gestaltar som sagt pjäsens stjärna – som faktiskt varit statist i så väl Wallander som Bron 3 och 4 – med bravur medan de andra tre skickligt växlar mellan ett antal mindre roller där Erik Olssons svagsynte betjänt och ängel nog är den som får mig att skratta allra, allra mest.
För skrattar gör jag och en halvtimmes alldeles lagom blandning av gapskratt och fniss plus en halvtimme med den där underbara soppan blir sammantaget en av de bästa luncher jag haft på länge.

Skånes Dansteater har med jämna mellanrum haft lunchdans på programmet men det här är första gången Malmö Stadsteater ger sig på konceptet – och det ger verkligen mer-smak. Det enda minus jag kan komma på är möjligen att en kopp kaffe på soppan och julspelet inte hade suttit fel.

SCEN
Den stora högtiden
(och Gud och de fattiga och döden)
Scen: Lunchteater med Malmö Stadsteater på Intiman i Malmö, urpremiär 30/10
Regi: Mattias Linderoth
Medverkande: Susanne Karlsson, Mattias Lindroth, Erik Olsson, Sandra Stojiljkovic, Henrik Svalander