Foto: Håkan Jacobsson
Joanna Svensson-Josefsson har kommit ut med två romaner sedan 2013 och håller på med den tredje. Foto: Håkan Jacobsson
Joanna Svensson-Josefsson har kommit ut med två romaner sedan 2013 och håller på med den tredje. Foto: Håkan Jacobsson
Joanna Svensson-Josefsson är hemma i både Polen, Tyskland och Sverige. Foto: Håkan Jacobsson
Joanna Svensson-Josefsson är hemma i både Polen, Tyskland och Sverige. Foto: Håkan Jacobsson
Joanna Svensson-Josefsson. Foto: Håkan Jacobsson

En författare som tror på ödet

SKRIVER. – Jag tror inte på tillfälligheter – jag tror på ödet.
Det ödet har fört Joanna Svensson-Josefsson från Warszawa till Blekinge, vidare till Tyskland och åter till Sverige.

Namn: Joanna Svensson-Josefsson
Ålder: 62 år
Yrke: Författare
Familj: Maken Per, en dotter och en son från tidigare äktenskap, ett barnbarn.
Bor: Gård sydväst om Skurup.
Aktuell: Står inför dubbla resor till Krakow: först för att delta i en bokmässa, sedan återvänder hon för att träffa en journalistförening.

När tidningen träffar Joanna Svensson-Josefsson håller hon just på att förbereda en resa till Krakow, där hon ska delta i en stor bokmässa.
– Främst ska jag försöka väcka intresse för min andra bok, säger hon – men tillägger snabbt att man bör börja med den första.
De båda böckerna utgör nämligen de första delarna i en trilogi. Den tredje delen är under produktion:
– Jag håller just på med att skriva om den, säger Joanna Svensson-Josefsson.

Den första boken kom 2013. Hon skriver på polska och glädjer sig åt positiva omdömen från flera respekterade recensenter i Polen.
Mycket av ramverket i böckerna känns igen från Joanna Svensson-Josefssons eget liv och det faktum att hon skriver i jagform gör att det lätt uppfattas som att hon skriver om sig själv.
– Men det är inte någon självbiografi. Det är en roman om ett människoöde – att skriva i jagform gör det lättare för mig att tänka mig in i huvudpersonens känslor.

Själv växte hon upp i Warszawa. Hon träffade en svensk man och 1975 flyttade hon till Sverige och gifte sig. Polen var på den tiden inlemmat i Sovjetväldet och det kunde vara svårt att ta sig därifrån, men hon säger att myndigheterna säkert var glada att vara av med henne; redan som barn hade hon gjort sig besvärlig genom att ifrågasätta den historieskrivning skolan lärde ut. Att den var felaktig hade hon förstått genom det släktingar berättat.

– Min mor blev kallad till skolan. Historieläraren sade ”Vi tar en promenad” – väggarna hade ju öron. Läraren sade att det var farligt både för mig och min familj att ifrågasätta så mycket.
– Alla visste hur det var, men man fick inte säga det.
Joanna Svensson-Josefsson – som ju då hade ett annat efternamn – och hennes man bosatte sig på Hasslö i Karlskrona skärgård. Där utökades familjen med två barn, hon arbetade bland annat i hemtjänsten.

I början på 80-talet engagerade hon sig i att hjälpa den polska rörelsen Solidaritet, sedan undantagstillstånd förkunnats i landet den 13 december 1981. Hon samlade in pengar och saker och begav sig med dem till Polen – och berättar att hon lyckades smuggla med en liten tryckeriutristning, i smådelar, att användas av den förbjudna oppositionen.
Och så har vi det där med tillfälligheter och ödet:
– Jag fick höra om en äldre kvinna på ön, som också var från Polen. Hon hade kommit med Bernadottes vita bussar.

– Hon hade hamnat i Auschwitz i samband med Warszawaupproret, precis som min farmor. Och i Warszawa hade hon bott i samma hus som min farmor – och så träffas vi på en liten ö i Blekinge.
Warszawaupproret i augusti-oktober 1944 var ett misslyckat försök av polska motståndsstyrkor att kasta ut tyskarna ur den polska huvudstaden innan sovjetarmén nådde fram. Det misslyckades, större delen av staden jämnades med marken och över 200 000 människor dödades. Tusentals fördes bort för internering.

– Farmor överlevde Auschwitz, men hon var förstörd för resten av sitt liv.
Joanna Svensson-Josefsson hade velat studera, men som nykommen till Sverige hade hon en språktröskel att komma över – och så kom det där med familjebildning emellan.
Önskan att förkovra sig var en av orsakerna till att hon bröt upp från familjelivet på Hasslö och flyttade till norra Tyskland på egen hand. Hon ville lära sig tyska – sedermera har hon gett ut två lyriksamlingar på det språket – och lära sig mer om tysk kultur – alltså trots att tyskarna hade jämnat hennes hemstad med marken tio år innan hon föddes.

Och återigen har vi det där med tillfälligheterna och ödet:
– I huset där jag bodde fanns en helt charmerande trevlig herre. Han visste att jag kom från Sverige, inte att jag var född i Warszawa.
– Han sade att han varit där två gånger. Andra gången 1989-90 – första gången 1943 och 1944. Han hade varit SS-man.
Joanna Svensson-Josefsson försökte få honom att berätta, bjöd på vin och hade långa samtal med honom.

– Jag fick veta jättemycket. Jag fick höra berättelser som stämde överens med saker som min morbror hade berättat.
När hon frågade om vad han personligen hade gjort, hur han kunde försvara det var svaret ”Jag lydde order”.
Hon berättar att det fanns de som varnade henne, sade att det kunde vara farligt att gräva i de där sakerna, att någon skulle försöka stoppa henne.
– Men jag kände att av respekt för mina far- och morföräldrar så måste detta skrivas.

Så hon höll god min och lyssnade på den gamle mannens berättelser.
– 2012 åkte jag till Warszawa, till högsta domstolen för krigsförbrytelser och berättade vad jag visste och vilka bevis jag hade.
Men rättvisan hann inte ikapp den gamle SS-mannen:
– Han dog på min födelsedag 2013.

– Då kändes det som att min mission i Tyskland var över. Jag ville hem till Sverige.
Här fanns de båda barnen, som hon besökte med jämna mellanrum. Färjan landade i Trelleborg, sedan körde hon kustvägen österut, stannade alltid till i Mossbystrand, bara för att sitta och titta på havet, kanske samla några stenar.
I Ystad gick hon på kafé vid Stortorget. Där lade hon märke till en man, som hon tyckte verkade intressant. Senare råkade de springa på varandra på bokmässan i Göteborg. 2016 förlovade de sig och nu är de gifta, bosatta alldeles sydväst om Skurups tätort.

Det är här hon filar på tredje delen av sin trilogi – som mycket väl kan komma att byggas ut, om hon tycker att det känns rätt.
Hon skriver för hand, alltså med penna, trivs inte framför datorn.
Båda barnen har hon i Blekinge. Dottern finns kvar på Hasslö, som fortfarande är en kär plats för Joanna Svensson-Josefsson. Trots att hon som minne därifrån – antagligen – får dras med problem i armar och händer som beror på att hon en gång fick borrelia, som inte upptäcktes och därför förblev obehandlad i femton, tjugo år.

För ett par år sedan blev Joanna Svensson-Josefsson invald i Sveriges Författarförbund, ett erkännande hon ssätter stort värde på. Men ännu finns hennes böcker alltså inte på svenska – på polska finns de redan på flera bibliotek.
Så ett mål för henne just nu är att få ett svenskt förlag att ge ut hennes böcker på svenska.

Namn: Joanna Svensson-Josefsson
Ålder: 62 år
Yrke: Författare
Familj: Maken Per, en dotter och en son från tidigare äktenskap, ett barnbarn.
Bor: Gård sydväst om Skurup.
Aktuell: Står inför dubbla resor till Krakow: först för att delta i en bokmässa, sedan återvänder hon för att träffa en journalistförening.