Rebecca Rensfelt med barnen Noomi och Edith. Foto: Helén Fingalsson
Rebecca fick sin lilla Edith på badrumsgolvet. PRIVAT BILD

Edith kom till världen med raketfart

BRÅTTOM. Rebecca Rensfelt hade förberett sig på en så kallad ”vanlig” förlossning med några timmars värkarbete.
Så blev det inte alls. I stället tog det tre minuter hemma på badrumsgolvet innan hon kunde konstatera att hon blivit tvåbarnsmor.

Det kan alltid diskuteras om det är positivt eller negativt med en raketförlosning av det här slaget.
För Rebecca Rensfelt i Hässleholm var det både och. Dramatiken när hon insåg att någon resa till sjukhuset absolut inte skulle hinnas med fick henne att bli rejält omskakad.
Rädslan för att barnet som var på väg ut inte skulle må bra överskuggade det mesta. Det positiva var att slippa timmar av smärta och en lång väntan på att förlossningen skulle vara över.
Rebecca Rensfelt och hennes man Andrée har sedan tidigare tvååriga Noomi tillsammans. När hon kom till världen tog det runt tolv timmar, vilket kan betecknas som fullt normalt. Att det skulle vara så mycket annorlunda den här gången var det ingen som tänkte på.

– Jag kände på morgonen att det var på gång, berättar Rebecca. Men jag hade inte speciellt ont.
Hon besökte mödravårdscentralen strax efter lunch och då var det cirka tio minuter mellan värkarna.
– Men jag hade inte ont och de kunde ju likaväl sluta efter ett tag, fortsätter Rebecca.
Hon beslöt sig för att ta en promenad med en kompis innan hon runt 15.30 ringde hem sin man.
– Han var hemma vid 16-tiden och då körde vi hem Noomi till farmor och farfar. Därefter tog jag en dusch innan jag och Andrée satte oss ner för att prata lite.

Fortfarande kändes det lugnt och Rebecca och Andrée satte sig för att titta på tv. Då var klockan 17.
Tjugo minuter senare började dramatiken.
– När klockan var 17.20 gick vattnet och jag fick en kraftig värk, berättar Rebecca.
De förstod att det var dags att packa ihop för att ge sig iväg till förlossningen.
Men mer hann de inte tänka innan Rebecca fick en kraftig krystvärk.
Samtidigt som Andrée stod med telefonen i handen ropade Rebecca att nu kommer bebisen. Då var klockan 17,23.

Det blev till att ringa 112 och för Andrées del kändes det som om det tog hundra år innan ambulansen kom.
I själva verket handlade det om fem minuter.
Trots detta var det ingen fara. Lilla Edith som då tagit sina första andetag skrek, vilket berättade att hon klarat resan ut i världen bra.
Känslan mitt under dramatiken beskriver Rebecca Rensfelt som ”Nej, varför gör jag det här?”.
Hon berättar att hon hade sinnesnärvaro att lägga sig ner.
– Jag tog emot henne själv, säger hon och tillägger att hon tror att man i ett sådant här läge reagerar på ett naturligt och instinktivt sätt.

– Jag hade ingen koll, men det löste sig. Det var så häftigt. Men jag har hört att hemförlossningar ofta går bra.
Man kan tycka att Rebecca Rensfelt, som själv är sjuksköterska, skulle klara det bättre än en person utan sjukvårdskunskaper.
Men hon ruskar på huvudet. När det väl blev skarpt läge var utbildningen inte till någon nytta.
– Det hjälpte inte alls.

I efterhand känns allt bra och efter en natt på BB kunde hon och lilla Edith, 2 795 gram tung och 49 centimeter lång, åka hem.
Blir det kanske en lillasyster eller lillebror i framtiden?
På Rebecca Rensfelt förstår man att det nog inte är omöjligt. Men då kommer hon att åka in till förlossningen tidigare.
För även om upplevelsen var häftig är det ingen dramatik som ho vill uppleva igen.