Jan Vesala, Regina Baumann och Jerk Ohlson Westin i en scen ur Ensam och Esmeralda på Sagohuset i Lund. Foto: Yvonne Erlandsson
Sonja Lindblom och Jerk Ohlson Westin i Ensam och Esmeralda.
Jan Vesala, Jerk Ohlson Westin och Sonja Lindblom som Pappan, Ensam och Mormor i Ensam och Esmeralda.

Firar Bergman med fantasins kraft

Pappan tycker det är viktigt att ta sig tid för att peta tänderna och klippa tånaglarna. Han är rädd om sina kastruller och vill att Ensam ska äta sina fläsksvålar för att få tjockare vader. Mormor gömmer fläsksvålarna och introducerar Ensam för Esmeralda och fantasins värld.
Den 6 oktober är det premiär för Ensam och Esmeralda på Sagohuset i Lund.

Ensam och Esmeralda är skriven av Martina Montelius och pjäsen har hämtat inspiration från Ingmar Bergmans barndom. Sagohusets konstnärliga ledare Margareta Larson såg den på Dramaten för två år sedan och fastnade genast för den.
– Jag köpte rättigheterna och först efteråt läste jag informationen om den. Jag visste inte när jag såg den att den hade koppling till Ingmar Bergman, men det behöver man inte veta – och barnen behöver inte veta det. Pjäsen håller textmässigt ändå, den är allmängiltig. Att den knyter an till Bergman ger bara en dimension till, säger Margareta Larson, som själv regisserar föreställningen.

Nu blir i alla fall Ensam och Esmeralda Sagohusets egen markering av Bergmanåret. På den lilla Lundateatern har pjäsen växt fram i samarbete med ensemblen som består av Sonja Lindblom i rollen som Mormor, Jan Vesala som pappan, Jerk Ohlson Westin som Ensam och Regina Baumann som Esmeralda. Pjäsen har fått nyskriven musik av Minna Weurlander och ny scenografi av Marta Cicionesi.
Ensam och Esmeralda har arbetats fram genom ensemblespel.
– Alla skådespelare har varit aktiva med att presentera scenlösningar och varit med om att tolka texten. Det har varit ett flöde av idéer som prövats, säger Margareta Larson.

Regina Baumann är cirkusartist som tidigare bland annat arbetat med Cirque du Soleil och Cirkus Cirkör.
– Det är första gången vi arbetat med en äkta cirkusartist och det är spännande. Det är lite olika sätt att förbereda. Regina går upp klockan sex för att värma upp när vi börjar repetera klockan 9, berättar Margareta Larson.
För Regina Baumann är det också nytt att arbeta i ett så litet scenrum och befinna sig så nära publiken.
– Det blir nästan lite mer nervöst, mer personligt och den här pjäsen är en större utmaning, säger Regina Baumann.

Jerk Ohlson Westman säger att det först var så fascinerande med en cirkusartist i rummet att man ibland blev så trollbunden att man glömde allt för att titta på henne.
Sagohuset blir den andra teatern som sätter upp Ensam och Esmeralda.

Vad var det som gjorde att du fastnade för pjäsen från början?
– Den är en fantastisk beskrivning av fantasin, fantasin lyfts fram som incitament till förändring, säger Margareta Larson. Den är lite som i de gamla folksagorna där det fanns en elak styvmor. Här är det en pappa som inte är så god, men det som är så fint här är att ingen människa skildras som bara ond eller god. Pappan är inte en endimensionell figur, har goda sidor också.

Som vanligt har Sagohuset också haft provpublik av barn.
– Några som var med när vi bara hade läsning tyckte vi kunde ha musik, spännande kläder, riktig mat och att man skulle tillföra fantasivärlden något extra. Jag tror de kommer att bli nöjda, säger Margareta Larson med ett skratt.