Frida Stavnes är en av skådespelarna i Banditsagors Kurs i självutplåning. Foto: Alexander Tegnhamn

Pricksäkert gestaltat om förtryck

recension/Scen

Banditsagor – Kurs i självutplåning
Av: Henrik Bromander. Regi: John Hanse.
I rollerna: Oskar Stenström, Frida Stavnes och Sanne Ahlqvist Boltes.
Ljusdesign/scenografi: Kerstin Weimers.
Ljuddesign/scenografi: Jonas Åkesson. Producent: Amanda Lindblad.
Premiär: Lunds stadsbibliotek måndag 24 september 2018.

Med Kurs i självutplåning gör Banditsagor ett försök att i dramatiserad form gestalta det som är kärnan i vad #metoo-rörelsen handlar om. Ämnet är förstås fortfarande högaktuellt. I skrivande stund läser jag att den våldtäktsmisstänkte så kallade Kulturprofilen häktats i avvaktan på tingsrättens dom.
I Banditsagors pjäs, som baseras på Henrik Bromanders serienovell från 2015, förekommer också en man som använder sin position i kulturlivet för att utnyttja kvinnor sexuellt.
Det är värt att notera att Bromanders ursprungliga text skrevs ett par år före #metoo-upproret. Det ska också sägas att pjäsmanuset innehåller en del uppdateringar vilket blir påtagligt mot slutet av föreställningen.

Åskådarplatserna inne på Lunds stadsbibliotek är inte numrerade. Tanken slår mig att de som väljer platserna på första raden kanske kommer att bli indragna i föreställningen. Sätter mig därför lite längre bak.
Min misstanke visar sig stämma. Åtminstone delvis. Viss interaktion med publiken förekommer i pjäsen om än inte i någon stor omfattning. Men just de där inslagen där någon i publiken dras upp på scenen och några på första raden blir tilltalade bidrar till atmosfären i Kurs i självutplåning. Ett visst mått av osäkerhet, ja, något närmast lite obekvämt bidrar till laddningen. För en laddad föreställning är det.

Men innan vi är framme vid den stora uppgörelsen med kursledaren har vi fått följa pjäsens huvudrollsgestalt Maria, utmärkt spelad av Frida Stavnes, under två veckors vistelse på en kursgård där den karismatiske skådisen Björn lär ut clownteknik.
Två veckor låter sig utan vidare komprimeras till den cirka en timme som föreställningen varar.
Det finns i grunden ett stort persongalleri i Bromanders manus. Det hanteras med både humor och bravur av Oskar Stenström och Sanne Ahlqvist Boltes (som också gör den centrala rollen som kursledaren). Det finns lysande komiska enskildheter i föreställningen.
Till exempel när Stenström och Ahlqvist Boltes framför ett slags karaokeversion av den välkända rockduetten ”Where The Wild Roses Grow med Nick Cave och Kylie Minogue. En låt som föranleder Maria att ifrågasätta Nick Caves kvinnosyn, men då blir hon satt på plats av Björn som även får medhåll av andra kursdeltagare.

Det är inte enbart en pjäs om manligt förtryck, även om den karismatiske kursledarens maktmissbruk står i fokus. På ett annat plan utforskas clowteknikens olika sceniska tillämpningar.
Scener med ett par av Marias amatörteatervänner utgör ett slags underhållande parallellspår. Typerna känns lätt igen. Vi har nog alla träffat på dem någon gång i kulturella sammanhang. Likaså är de olika kursdeltagarna pricksäkert gestaltade. Det är för all del fråga om ett slags karikatyrer men de gestaltas ändå på ett trovärdigt vis och inte utan värme.
Det är de små nyanserna och dissonanserna som sammantagna tornar upp sig inför den stora urladdningen i slutscenen. Och där får Maria sin revansch. Ett lyckat slut på en väl genomförd föreställning där det obekväma kombineras med det underhållande. Rekommenderas!

Banditsagor – Kurs i självutplåning
Av: Henrik Bromander. Regi: John Hanse.
I rollerna: Oskar Stenström, Frida Stavnes och Sanne Ahlqvist Boltes.
Ljusdesign/scenografi: Kerstin Weimers.
Ljuddesign/scenografi: Jonas Åkesson. Producent: Amanda Lindblad.
Premiär: Lunds stadsbibliotek måndag 24 september 2018.