Foto: Gunilla Wedding
Foto: Gunilla Wedding
Foto: Gunilla Wedding
Foto: Gunilla Wedding

”Det är viktigt för mig att skriva realistiskt”

Den ame­ri­kans­ka dec­kar­för­fat­ta­ren Ka­rin Slaughter är ak­tu­ell på svenska med thril­lern Bilder av henne. Ti­digare i som­ras var hon på be­sök i Köpenhamn för ett ge­men­samt evenemang med den danska dec­kar­för­fat­ta­ren Sara Blaedel. Gu­nil­la Wed­ding fick en prat­stund med henne om dec­ka­re och jäm­ställd­het, om of­frens per­spek­tiv, om re­sear­ch och om att ald­rig tröttna på att skriva.

Karin Slaughter

Ame­ri­kansk dec­kar­för­fat­ta­re från Geor­gia, född 1971. De­bu­terade 2001 med Blindsighted (Blind­bock). Är över­satt till 36 olika språk och har sålt mer än 35 mil­joner böcker världen över.
Dec­ka­re av Ka­rin Slaughter:
Grant County-se­rien:
Blindsighted (2001, Blind­bock 2003), Kisscut (2002, Hjärt­slag 2004), A faint cold fear (2003, Kall, blek fruk­tan 2005), In­del­i­ble (2004), Faith­less (2005), Beyond reach (2007)
Will Trent-se­rien: Trip­tych (2006, Trip­tyk 2009), Frac­tured (2008, Frak­tur 2011), Un­done (2009), Broken (2010), Fallen (2011), Crim­i­nal (2012), Un­seen (2013), The kept wom­an (2016, De fångande 2016)
Fri­stå­en­de böcker:
Coptown (2014, De för­därvade 2016), Pretty Girls (2015, De vac­kraste 2015), The good daugh­ter (2017, Den goda dot­tern 2017), Pie­ces of her (2017, Bilder av henne 2018)

Ka­rin Slaughter de­bu­terade som dec­kar­för­fat­ta­re 2001 med Blindsighted (Blind­bock). Det var den första boken i hennes se­rie om lä­ka­ren Sar­ah Lin­ton i Grant County i Geor­gia. I Trip­tyk (2006) in­ledde hon yt­ter­li­ga­re en se­rie – den­na gång med FBI-agenten Will Trent som hu­vud­per­son. Se­dan Genesis (2009) har se­rierna gått ihop till en med Sar­ah och Will som ett kär­leks­par med stän­diga re­la­tions­kom­pli­ka­tioner. De senaste åren har dock Will och Sar­ah fått vila till för­mån för ett an­tal fram­gångs­rika fri­stå­en­de thril­lers – De för­därvade 2014, De vac­kraste 2015 och Den goda dot­tern 2017. Nu är det dags för ytterligaren en – Bilder av henne.
Att det blivit en så lång paus från Will Trent och Sar­ah Lin­ton be­ror myc­ket på Ka­rin Slaughters höga krav på sig själv som för­fat­ta­re.
– Jag älskar att skriva se­rierna, säger hon med ef­ter­tryck när vi slagit oss ner i ho­tell­foa­jén till det flotta Kö­pen­hamns­ho­tell där hon un­der dagen av­verkar in­ter­vju ef­ter in­ter­vju. Men ju mer jag skriver des­to sä­krare måste jag vara på att var­je bok är en bra bok. Jag skulle kun­na skriva Will- och Sar­ah-böcker resten av mitt liv. De skulle kan­ske inte vara fan­tas­tiska men folk skulle läsa dem och jag skulle kun­na leva på det. Men det är inte den sortens för­fat­ta­re jag vill vara. Jag vill utmana mig själv och vara sä­ker på att var­je bok är den bästa jag kan skriva.
– Dess­utom kan in­satserna vara lite högre i fri­stå­en­de böcker, lägger hon till med ett be­lå­tet leende. Det spelar ingen roll om ka­rak­tärerna klarar sig till nästa bok el­ler inte. Du kan döda fler el­ler ut­sätta dem för hemskare saker.
Bilder av henne in­leds i nu­tid i Belles Island, Virginia där Lau­ra Cooper och hennes dot­ter, tret­tio­å­riga An­drea, hamnar mitt i ett skott­dra­ma i ett köp­cent­rum. Lau­ras agerande gör att An­drea börjar ana att hennes mam­ma inte alls är den hon tror. An­drea tvingas i väg på en lång och en­sam jakt ef­ter san­ningen. Pa­ral­lellt med det­ta följer boken ock­så hän­del­serna före och ef­ter ett at­ten­tat på en kon­fe­rens i Norge 1986.
– Idén till Bilder av henne fick jag bland an­nat ge­nom min brors­dot­ter, be­rät­tar Ka­rin Slaughter. Hon är 31 år och verk­li­gen smart men hon har så många val att hon näs­tan blir pa­ra­ly­serad ibland. Så var det inte när jag växte upp. Jag vill ock­så skriva om det här med cur­ling- och he­li­kop­ter­för­äl­drar och hur det på­verkar barnen. Jag älskar till ex­em­pel scenen i bör­jan där Lau­ra in­ser att hon inte kan hjälpa sin dot­ter med sis­ta steget mot vux­en­värl­den. Där­för är det ock­så ett väl­digt med­ve­tet steg att An­drea blir geo­gra­fiskt se­pa­re­rad från sin mam­ma och tvingas till egna val.
Den av Ka­rin Slaughters fri­stå­en­de böcker som skiljer sig mest från allt hon skrivit ti­digare är De för­därvade (Cop Town) där hon tar med lä­sa­rna till 60-talets At­lan­ta och inom ramen för en raff­lan­de ut­red­ning skildrar si­tua­tionen för kvinn­liga po­liser.
– Jag hade lite av den hi­sto­rien re­dan i Will- och Sar­ah-boken Crim­i­nal. In­för den in­ter­vjuade jag många kvinn­liga po­liser och de­ras hi­sto­rier var så fan­tas­tiska och vid­riga att jag kände att jag ville göra mer av det. När jag in­ter­vjuade de här kvin­norna och de be­rättade sina hi­sto­rier så skrattade vi myc­ket men se­dan när man läser det nyktrar man till och ett par av dem som läste boken sa ock­så att jag vet att vi skrattar åt det nu men det var verk­li­gen de mest fruk­tans­värda hän­del­serna i mitt liv. Det är fa­sci­nerande vad kvin­norna var tvungna att ut­stå var­je dag och att de ändå fort­satte för att de älskade sina jobb.
Bilder av henne är Ka­rin Slaughters 18:e bok men hon tycker fort­fa­ran­de att det är lika ro­ligt att skriva. Hon kan ock­så se hur myc­ket som för­ändrats i gen­ren se­dan hon de­bu­terade 2001.
– Gil­li­an Flynn är ett per­fekt ex­em­pel på den här för­änd­ringen. Med Gone Girl visade hon att det finns en pu­blik för mörkare hi­sto­rier om kvin­nor. Och det är så oer­hört myc­ket mer kvin­nor som skriver kri­mi­nal­ro­maner och thril­lers nu, men fort­fa­ran­de får vi inte så myc­ket cred el­ler vinner lika myc­ket priser. Jag tänker ofta till­ba­ka på ett event som jag var på för många år se­dan i Holland där flera män kom fram och sa att det var så de­mo­ra­li­se­ran­de för dem att kvinn­liga dec­kar­för­fat­ta­re får så myc­ket upp­märk­sam­het. Då kun­de jag inte låta bli att svara att ni har ju haft upp­märk­sam­heten i 2 000 år så nu kan­ske vi skulle kun­na få ha den i någ­ra år.
Ka­rin Slaughter är känd för att kon­se­kvent skildra våld mot kvin­nor ur of­frets per­spek­tiv och inte bara i stunden när ett brott be­gås utan även hur livet blir ef­ter­åt.
– Det är nå­got som jag all­tid har pratat om. Även i mina första böcker hade jag hu­vud­ka­rak­tärer som ut­sattes för sex­u­ellt våld. Då skrev jag mest för mig själv efter­som jag inte visste om det skulle bli pub­li­cerat. Det var vik­tigt för mig och jag såg inte myc­ket av det­ta i gen­ren. Visst, män skrev om kvin­nor som blev ut­nyttjade men om de var med i nästa bok, vil­ket de of­tast inte var, var de an­tin­gen hand­lings­för­la­made el­ler spröda och brutna el­ler al­ko­ho­li­se­rade och den enda som kun­de rädda dem var den man­liga ka­rak­tären. Jag ville skriva om en rea­lis­tisk återhämtning.

Dina böcker be­skrivs många gånger som våld­samma och blo­diga.
– Ti­digt i kar­ri­ären fick jag myc­ket kri­tik för det. Många undrade hur jag kun­de vara kvin­na och skriva om det här? Men det är vik­tigt för mig att skriva rea­lis­tiskt på alla sätt och se­dan är ock­så kvin­norna i ma­jo­ri­tet bland de som köper och läser kri­mi­nal­ro­maner och var­för ska man då inte skriva om brott mot kvin­nor ur kvin­nors per­spek­tiv. Jag tror att en av or­sakerna till att jag an­s­es skriva våld­samt är att jag ar­be­tar hårt för att för­säkra mig om att lä­sa­rna bryr sig om mina ka­rak­tärer. Jag vill att man ska för­stå att det är rik­tiga män­ni­skor. Och ser man det ur ett sta­tis­tisk per­spek­tiv så löper till ex­em­pel en kvin­na i USA som är gra­vid större risk att dö av mord än nå­got an­nat. Det är far­ligt att vara kvin­na och det pratar vi inte om.
I dag har Bilder av henne pre­cis kommit ut på svenska men den som trots ett an­tal lysande fri­stå­en­de thril­lers ändå längtar ef­ter Sar­ah Lin­ton och Will Trent kan känna sig lugn. Just nu skriver Ka­rin Slaughter om dem igen. Myc­ket mer än att ett an­tal män­ni­skor blir skjutna i in­led­ningen vill hon dock inte be­rätta.
– Jag brukar inte prata så myc­ket om mina böcker förr­än de är klara, säger hon be­stämt. Men för alla er som tänker att det är bra i de­ras värld nu när vi tagit hand om Angie, Wills hemska fru, så vill jag bara säga att vid det här laget borde alla veta att om jag skriver om Will och Sar­ah så är det nå­got hemskt som kommer att hända.
Gu­nil­la Wed­ding

Karin Slaughter

Ame­ri­kansk dec­kar­för­fat­ta­re från Geor­gia, född 1971. De­bu­terade 2001 med Blindsighted (Blind­bock). Är över­satt till 36 olika språk och har sålt mer än 35 mil­joner böcker världen över.
Dec­ka­re av Ka­rin Slaughter:
Grant County-se­rien:
Blindsighted (2001, Blind­bock 2003), Kisscut (2002, Hjärt­slag 2004), A faint cold fear (2003, Kall, blek fruk­tan 2005), In­del­i­ble (2004), Faith­less (2005), Beyond reach (2007)
Will Trent-se­rien: Trip­tych (2006, Trip­tyk 2009), Frac­tured (2008, Frak­tur 2011), Un­done (2009), Broken (2010), Fallen (2011), Crim­i­nal (2012), Un­seen (2013), The kept wom­an (2016, De fångande 2016)
Fri­stå­en­de böcker:
Coptown (2014, De för­därvade 2016), Pretty Girls (2015, De vac­kraste 2015), The good daugh­ter (2017, Den goda dot­tern 2017), Pie­ces of her (2017, Bilder av henne 2018)