Bertil Nilsson, jordbruksjournalist.

Skogen har gett härliga upplevelser

På landet/Krönika

Trots att jag tycker om att vistas i skog och mark, kommer jag numera tyvärr alldeles för sällan ut i skogsterräng. En av orsakerna är en åkomma som jag drabbades av för två och ett halvt år sedan. Min rörlighet är idag något begränsad.
Född på ett nordskånskt småbruk med några hektar skog ett par kilometer från själva gården blev nog bärplockning – om jag minns rätt – en av mina första praktiska upplevelser av skog. Jag trampade på min lilla pojkcykel, som jag fått av min äldre kusin Björn. Mor hade sin klassiska Apollo.

Först var det blåbär, sedan lingon. Ibland hittade vi även några hjortron i myrkanten. Vi plockade alltid för hand, utan hjälpmedel. Detta tog tid, särskilt med de lite ömtåligare blåbären. Lingon var roligare och snabbare att plocka. Under goda bärår fylldes den röda plasthinken ganska snabbt. Min syster Gunnel var också med och plockade. Lillebror Lennart anslöt, när han var stor nog, som ung skolpojke.
Väl hemma rensade mor Elsa bären. Det var ett petnoga jobb, men hon var snabb och duktig på det. Nyplockade blåbär med lite socker och mjölk smakade alltid lika gott. Grovt bröd med ost kändes som ett fint komplement.

Trots att bären enligt allemansrätten så att säga vara fria för plockning, gick vi inte in på grannmarkerna. Far Olof hade många gånger förklarat, att vi inte fick plocka utanför rågångarna. När vi barn ensamma cyklade till skogs – ibland med en liten matsäck – fick vi varje gång detta inpräntat: ”Håll er innanför gränserna”!
Någon gång plockade vi så många bär, att vi kunde sälja några liter till kringförande uppköpare. Pengarna fick vi behålla nöjda och glada. Det kändes skönt att få lite lön för mödan.
Tidigt började jag följa med min far – och senare även min bror – på skogspromenader, redan under pojkåren. Det var söndagar som gällde. Lanthandlaren Aron hemma i byn följde ofta med far och mig. Aron var liksom Olof intresserad av det gamla och äldre tiders bebyggelse. Vi sökte upp gamla hus- och torpgrunder, gömda och glömda stengärdesgårdar med mera. Detta blev en enkel men bra lokal historieundervisning för en bondson i Västra Göinge.
Under jullov och februarilov skulle det ofta köras så kallat hemmabränne, det vill säga fällda, kvistade och avsågade träd, som skulle bli till ved i värmepannan där hemma. Det gav en viss styrka att lasta upp de några meter långa trädbitarna på den hästdragna vagnen. Far hade tidigare gjort jobbet – med handsåg och yxa.
När grannen Arne hade varit där hemma och kapsågat allt till ”knubbar”, var det roligt att hugga ved, till exempel under påsklovet. Yxan ven i luften.

Med tiden skulle mitt intresse för skogsporten orientering föra mig runt i Sverige, till skogar i flera länder i Europa, i USA och Kanada, i Australien och på Nya Zeeland. Nej, jag var inte duktig på att tävla, men jag testade i alla fall de olika skogarna. En gång stod runt tio djur från familjen känguru och glodde på mig vid en kontroll. Bästa att dämpa ”farten”. Jag skrev på den tiden till flera olika tidningar i Sverige om orientering – från DM till VM. Ett bra sätt att orientera sig lite mer om skog …
Jag är totalt opraktisk, men jag har i alla fall använt häcksax (busksax), och ”buskalie”. Även testat röjsåg lite – men aldrig motorsåg. Å andra sidan har jag heller aldrig jagat någon gång.
Skogen har likväl gett mig härliga upplevelser

Dagens fråga

Är du stressad över julen?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev