Andrea Berntzen som Kaja i Utøya 22 juli. Foto: Nordisk film

Känsla och respekt i Utøya-filmen

Recension/film

FILM
Utøya 22 juli
Regi: Erik Poppe
Medverkande: Andra Berntzen, Brede Fristad med flera
Betyg: 4

Det tog till och med Hollywood ett tag innan man vågade göra film om terrorattentatet mot World Trade Center den 11 September 2001. Orsakerna är naturligtvis flera. Att visa upp dådet på stor duk strör naturligtvis salt i sår som fortfarande är öppna. Säkert finns också tanken att en stor publik eventuellt bojkottar en sådan film som en solidarisk gest mot de anhöriga.
Å andra sidan är just en film den enda möjligheten att konservera handlingen och förhoppningsvis medverka till att människor aldrig glömmer och förlåter.
Säkert har Erik Poppe (regissören som bland annat gett oss den lysande Kungens val) också vägt den här tanken på guldvåg – hur man skildrar terrorattentatet på Utøya 22 Juli 2011 när 69 ungdomar fick sätta livet till när den högerextreme fanatikern Anders Behring Breivik löpte amok. Efter att ha fått grönt ljus från överlevande och offrens anhöriga har han valt att göra det och också valt ett medvetet perspektiv – offrens.

Projektet har onekligen sina risker. Inledningsscenen när den unga Kaja (lysande tolkad av Andrea Berntzen) vänder sig direkt till publiken med orden ”Ni kan aldrig förstå” lägger an tonen för det kommande händelseförloppet.
Naturligtvis kan ingen begära att vare sig vi i publiken eller regissören Poppe skall kunna förstå hur det känns att ha kulor vinande runt öronen och se sina vänner mördas.
Terrorattentatet inleddes ju redan när Breiviks bomb detonerar vid regeringskansliet i Oslo och fortsätter alltså på den lilla ön Utøya där Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade sitt årliga sommarläger.

Erik Poppe har valt att inte visa Breivik mycket i bild utan bara låta skotten tala sitt eget obönhörliga språk. Han följer ungdomarna och då främst med en, enda lång tagning som gör publiken delaktig. Eftersom Poppe har valt att helt koncentrera sig på offren och deras kamp för att överleva finns ingen bakgrund eller några andra politiska aspekter med i filmen, mer än att vi får veta att det händer på Arbederpartiets sommarläger. Vi får anta att Poppe utgår från att vi alla känner till Breiviks politiska hemvist och motiv.
Jag upplever inte filmen som ett heltäckande dokument över vad som hände i Oslo och på Utøya men den är gjord med fingertoppskänsla och respekt för sitt svåra tema och man känner ända in i märgen att detta tyvärr inte kommer att förbli en engångsföreteelse utan snarare är ett tidsdokument som i någon form kommer att gå i repris i en allt mer våldsbenägen värld.

FILM
Utøya 22 juli
Regi: Erik Poppe
Medverkande: Andra Berntzen, Brede Fristad med flera
Betyg: 4