Sven Wollter. foto: Jan-Åke Eriksson

Ett berättande som värmer i hjärtat

BOK

Titel: Britas resa

Författare: Sven Wollter

Förlag: Ordfront

 

Efter avslutad (?) skådespelarkarriär kan Sven Wollter, 84 år ung, ägna sig åt sitt författarskap, som så förtjänstfullt inleddes 2013 med den självbiografiska Pojke med pilbåge. Förra året romandebuterade han med Hon, Han och Döden, och nu är han aktuell med Britas resa. Det är en oerhört rik roman om två kvinnor i två helt olika tider, som trots tidsavstånd och klasskillnader har mycket gemensamt.
Brita Jakobsson, dotter till en skomakare, lämnar Kramfors och Ådalen under tidigt fyrtiotal och mitt under brinnande världskrig för att söka sin lycka i Stockholm. Brita Scherzenfeldt lever i en helt annan tid och i en helt annan samhällsklass. Hon följer sin man med Karl XII:s armé genom Ryssland och delar hans fångenskap hos kalmuckerna, efter slaget vid Poltava.

Brita Jakobssons självständighet sätts på prov i en värld, där det är männen som bestämmer. Hon arbetar som städerska och utsätts för ett våldtäktsförsök av sin chef, direktören för sågverket. För att försvara sig slår hon till honom med ett tillhygge, han dör och hon tvingas fly, ty makten är rättens fader. Även Brita Scherzenfeldt lever i en mansdominerad värld men lyckas tack vare sin intelligens och företagsamhet klara både livet och förståndet.
Båda kvinnorna är utsatta men vill inte bli offer, vilket förenar dem. De slåss, de flyr, de lever och tar för sig av livet och kärleken. Det är trehundra år mellan dem, men Wollters perspektiv är hela tiden tydligt, nämligen vilket pris som kvinnan alltid tvingas betala för sin frihet och sin kärlek. Berättelsen om Brita Scherzenfeldt har inspirerats av Gunnar Jarrings redogörelse om henne i Karolinska Förbundets Årsskrift 1983. De båda kvinnornas öden förenas på skånska Bäckaskogs slott där Brita Scherzenfeldt föddes 1684 och dit Brita Jakobsson kommer för att arbeta.

Det är inte någon särskilt originell roman som Wollter har skrivit, men på ett märkligt sätt lyckas han förena de båda kvinnornas vitt skilda livsöden. Han har en förmåga att komprimera och koncentrera ett längre tidsförlopp i språket och gör det genom att lyfta bort allt ovidkommande, allt som inte är absolut nödvändigt.
Han skriver dessutom fantasifullt men ändå verklighetsnära och kan konsten att fabulera på ett trovärdigt sätt. Brita Jakobsson har fastare konturer och får mera utrymme än Brita Scherzenfeldt. Det finns en kraft i hennes gestalt, som gör att man inte tvekar att identifiera sig med henne, trots att hon gör sig skyldig till dråp.

Wollters berättelse flyter på i ett behärskat tempo. Han väver en sinnrik väv av olika händelser, som på ett nyanserat sätt ringar in de båda kvinnornas livsöden under olika tider. Under sin fångenskap hos kalmuckerna träffar Brita Scherzenfeldt Johan Gustaf Renat, karolinsk löjtnant och kartograf, som hon gifter sig med. Renat förde två unika kartor över Centralasien till Sverige. Dessa var okända tills August Strindberg hittade kopior av dem i Linköpings Stiftsbibliotek 1879. Originalkartorna finns idag på Uppsala universitetsbibliotek.

Trots allt elände och alla sociala orättvisor finns i Britas resa en stark livskänsla men också en ljus optimism. Det är allt gediget och välskrivet. Wollter skildrar de båda kvinnornas personligheter och gör det med förvånansvärt stor psykologisk insikt och inlevelse, där enkelheten i uttrycket bidrar till läsupplevelsen.
Det är något otvunget över hans sätt att skriva, vilket gör honom till en god berättare med en skarp blick, vilket också ger en vass realism. Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa den här typen av berättelser.

BOK

Titel: Britas resa

Författare: Sven Wollter

Förlag: Ordfront