En alldeles sagolik vår

Ung kultur

Medan vårhimlen mörknar utanför fönstret försjunker jag i nyutgåvan av Bröderna Grimms Sagovärld (Bonnier Carlsen). 22 sagor, utvalda av Andréa Räder, som också illustrerat några av dem och dessutom avslutar den digra samlingen med fakta om brödernas liv. Det är spännande att dyka in i sagor som vi hört, läst och sett så många varianter av. Att få förstå lite om hur bröderna Jacob och Wilhelm levde ger dessutom berättelserna en annan dimension. För precis som moderna böcker idag säger något om oss och våra liv, säger naturligtvis klassikerna något om den tid då de skrevs. Därför blir det också särskilt intressant att första boken i förlaget Olikas nya serie Moderna sagor dimper ner precis samtidigt som Grimm-samlingen. Jag kan lägga två versioner av Askungen, med drygt 200 år emellan sig, bredvid varandra.

Askungen av Alexander Jansson och Sofia Jensfelt, med skimrande illustrationer av Silvy Strand är liksom förlagan en modig ung dam. Hunsad hon också, men med lite magi och mycket företagsamhet hittar även hon lycka. De är tacksamt att rucka på det invanda och utan större åthävor också låta sagan slå fast att en askunge lika gärna kan drömma om en äventyrlig prinsessa, att de fåfänga styvsyskonen – eller i detta fall kusinerna – kan vara pojkar. Rödluvan är nästa saga på tur i serien och det ska bli väldigt spännande att läsa den.

På tal om gammalt, minns ni Elsa Beskows Blomsterfesten i täppan (Bonnier Carlsen)? Den har kommit i nyutgåva just med kommentaren att den lämpar sig väl för högläsning, för att det då finns tillfälle att prata om gamla tider, om sådant som blivit bättre, eller sämre, sedan dess. Blomsterfesten var en av få bilderböcker hemma hos min farmor och farfar, och jag minns hur varligt jag bläddrade fram de andlöst vackra bilderna, smakade på orden och hängav mig åt drömmar om magiska midsommarnätter. Den bilden, av mig själv läsandes, dyker upp när jag läser Bokbarnet av Oliver Jeffers och Sam Winston. Om jag hade väntat mig något knasroligt som Jeffers senaste (tillsammans med Drew Daywalt) om kritasken som gör uppror skulle jag bli besviken, men redan det röda omslaget med flickan som sitter på en bok signalerar något annat. Det är en kärleksförklaring till sagorna, till orden som låter oss vaggas, skakas om, resa och komma hem.

Ytterligare några böcker som måste nämnas:

Dom som bestämmer av Lisen Adbåge (Bonnier Carlsen). Snacka om skolgårdsdrama! Alltid någon som bestämmer, alltid några som säger ”stick”. Men ändå en vridning av perspektiven, en påminnelse om att saker kan förändras och att det inte är givet vem som egentligen bestämmer.

I huset där jag bor av Lena Sjöbergs (Rabén & Sjögren). Här vänder vi blickarna mot oss själva och människorna runt oss: är vi så olika egentligen? Den där grannen som verkar så konstig, har vi kanske ändå något gemensamt? Sjöbergs berättande är som alltid rytmiskt, med klockrena rim och fantasieggande illustrationer.