Skogen är ett dåligt politiskt verktyg

I en debattartikel efterlyser en skara undertecknare mindre debatt och mer samarbete kring skogen. Bland annat är det professorer med skogs- och klimatkompetens, men också den socialistiske ledarskribenten Göran Greider. Man kan invända att samarbete förutsätter att man är överens om vad man ska samarbeta om.
Men de har en poäng i att skogen passar illa som politiskt slagträ, samt att ett vetenskapligt förhållningssätt till hur skogen kan vara en del av lösningen på klimatproblemen måste till.
Det hade varit bra om skogen inte var en politisk fråga alls, även om det är omöjligt. Politik är kortsiktig, skogen är till sin natur långsiktig. Träd växer långsamt och man måste fråga sig vilken målsättning man har om femtio eller nittio år, inte under den innevarande mandatperioden. Att säga att det blir bra om en sisådär nittio år är svårt att sälja in.
Till exempel kalhyggefrågan har ett jobbigt tidsperspektiv: att hugga av kan ge en varierande biotop om ett antal år. Men folk blir deppade av kalhyggen här och nu. Vilket som är bäst beror på vem man frågar, men också på vilket tidsperspektiv hen har.
Förslaget om en offentlig utredning om skogens framtida möjligheter är inte dumt, så länge den är effektiv. Kravet på dialog mellan fler intressen, gärna i regi av en vetenskaplig institution är också bra. Skogen hade vunnit på att diskuteras av dem som är vana att tänka mer långsiktigt än politiker.
Martina Jarminder

Dagens fråga

Följer du Idol på TV4?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×