Moses med israeliterna, slavarna som han ska föra ut ur Egypten. Pressbild Søren Malmose
Dansarnas kroppar används som scenografiska element och binder det spektakulära till kött och blod. Pressbild Søren Malmose
Ramses på sin vagn av dansare. Pressbild Søren Malmose

Så in i vassen välberättat

Recension.

musikal
The Prince of Egypt
Musikal av Stephen Schwartz och Philip LaZebnik
Medverkande: Diluckshan Jeyaratnam, Jason Gotay, Lars Mölsted, Nadia Abraham, Kristine Yde, Sandra Elsfort, Silke Biranell, Samira Alm med flera.
Koreografi: Sean Cheesman
Scenograf: Kevin Depinet
Ljusdesign: Mikel Billings och Fredericia Teater
Regi: Scott Schwartz
Världspremiär på Fredericia teater den 6 april.
pppp

När Moses leder sitt folk ut ur Egypten känns det som om hela salongen på Fredericia teater skakar. Det mullrar ur publikens djup och det är inte bara hemma-hejaklacken som låter, för den här spektakulära scenen är verkligen något alldeles extra. Kanske också något som de som följt Fredericia teater förväntat sig, den danska teatern har skämt bort publiken med ett storartat historieberättande genom flera produktioner. Inte minst i deras slående vackra version av Ringaren i Notre Dame, som nu är aktuell för Göteborgsoperan.
I fredags var det världspremiär för Prinsen av Egypten på Fredericia Teater och man kan tänka sig att teaterns hyllade produktion av Ringaren har en del att göra med att musikalmakarna Philip LaZebnik och Stephen Schwartz har förlagt premiären just till den danska staden. Historien förvaltas också väl – så in i vassen bra för att skoja till det – och det finns mycket i iscensättningen som får publiken att tappa hakan, förutom själva uttåget.

Moses och uttåget ur Egypten är en historia som förekommer i alla de monoteistiska religionerna, en gemensam historia för många. Här har den fått den moderna twisten från DreamWorks tecknade film Prinsen av Egypten från 1998 som musikalen är baserad på. Moses flyter iväg in i vassen, hittas av en drottning och växer upp som bror till den blivande faraonen Ramses. Filmen och musikalen utvecklar sig till en berättelse om två bröder på olika sidor i en konflikt och nu låter man historien gå ett snäpp vidare. Den ”goda” och den ”onda” sidan i konflikten har orsakat varandra lika mycket lidande – och barnen har drabbats allra värst – och de två bröderna bestämmer sig för att bryta kedjan. Scenen där barnen bärs in som små knyten av sina egyptiska mödrar, knyten som vecklas ut till skynken som täcker stenar, människor som förflyttas från en konflikt, plötsligt blir den urgamla historien brännande aktuell. Brödernas löfte och handslag känns sorgligt nog mer avlägset än någonsin.

Till skillnad från Ringaren, som ju är baserad på Victor Hugos roman och som fått tillbaka allvaret från ursprungshistorien i sin scenversion, är Prinsen på ont och gott en genomgående väldigt amerikansk musikal. Historien har bitvis lite av old school-söndagsskola över sig, något som måste balanseras upp av det sceniska uttrycket för att inte slå över i pekoral. Genomgående hanteras balansen väl på Fredericia teater.
Scenografin är skenbart enkel, två stora skärvor, en på scengolvet och en i taket, rester ur historien, som med byggstenar från pyramiderna och med teknikens hjälp förvandlas och målas om till olika miljöer. Ljuset och färgsättningen är vacker, ibland med drag av färgerna från bibliskt berättande. Koreografen Sean Cheesman använder dansarnas kroppar som verktyg. De blir vattnet som kastar runt Moses eller som förvandlas till blod, de blir de romerska vagnarna som Moses och Ramses kör i kapp med, de är den brinnande busken som talar till Moses i öknen. Dansarna, gruppen, blir stommen i föreställningen som för historien framåt, som binder det spektakulära till kött och blod.

Moses spelas av Diluckshan Jeyratnam, som väckte uppmärksamhet redan när han gjorde Zigenarkungen i Ringaren. Här växer han med rollen och gör en väldigt fin tolkning av Moses, en ung spelevink som när han får veta sitt ursprung och sitt öde motvilligt tar sig an det. En svår rollfigur som Diluckshan Jeyratnam med sin röst och sceniska utstrålning klarar av med glans. Broadwayartisten Jason Gotay som gjorde Ramses på världspremiären klickar fint med sin scenbroder och det blir hjärteknipande duetter och möten dem emellan. Casten är genomgående utan svaga punkter och med många starka – för att nämna några Silke Biranell som Miriam, Mads M Nielsen som Farao Seti, Nadia Abraham som Tzipporah och Runi Lewerissa som Jethro.
Stephen Schwartz musik till Prinsen av Egypten har redan fått en Oscar (When you believe) och till musikalen har flera nya nummer tillkommit. En del av musiken är färgad av folkliga toner, allt är gedigen musikalmusik av gott märke, musikalen rymmer många kommande hitlåtar.
För den som inte vill ta sig hela vägen till Fredericia spelas den engelska versionen – som också var den som hade premiär på Fredericia i fredags – på Det Kongeliges gamle scene en månad sommaren 2019 med premiär den 19 juni.

musikal
The Prince of Egypt
Musikal av Stephen Schwartz och Philip LaZebnik
Medverkande: Diluckshan Jeyaratnam, Jason Gotay, Lars Mölsted, Nadia Abraham, Kristine Yde, Sandra Elsfort, Silke Biranell, Samira Alm med flera.
Koreografi: Sean Cheesman
Scenograf: Kevin Depinet
Ljusdesign: Mikel Billings och Fredericia Teater
Regi: Scott Schwartz
Världspremiär på Fredericia teater den 6 april.
pppp